Iia dressyrträningar 20.10

För några veckor sedan jobbade vi med dressyr under Iias ögon och fick det samtidigt med på video då mamma var på plats. Förbered er för en massa videosnuttar som jag har klippt ihop till ett sammanhängande koncept! Kvaliteten är som den är då man filmar med telefoner, men lyssna på vad Iia har att säga så får ni mera ut av det hela!

Pari viikkoa sitten olimme Iian valvovan silmän alla kouluvalmennuksessa ja saimme koko tunnin tallennettua kun äiti oli mukana kuvaamassa. Varautukaa videopläjäykseen, sillä olen leikannut valmennuksen osiin, jotta sitä olisi helpompi seurata! Laatu on mitä on kun puhelimien kanssa kuvaa, mutta kuunnelkaa mitä Iialla on sanottavaa niin ajatus ja idea aukeaa ja saatte enemmän irti!

Först börjar vi med galoppen efter en snabb uppvärmning (och ordentligt med skritt). Galopp i båda hållen på en stor cirkel som förminskas och förstoras så att Jojo blir mjuk. Vi leker både med ställningen innåt, utåt och rakställning för att få Jojo att slappna av, och med sansade tempoväxlingar. Detta för att få Jojo mellan skänkel och hand. Dessutom koncentrerar vi oss att flytta framdelen in, precis som man rider hörnpasseringar, så att ytterhjälperna förstärks och då får jag även Jojo lättare mellan skänklarna.
Aloitamme aina laukassa lämmittelyn jälkeen. Suurella ympyrällä pienennetään ja suurennetaan uraa jotta Jojosta tulee pehmeä. Leikimme asetuksen kanssa, sekä sisälle, ulos, että suoristuksia jotta Jojo rentoutuisi ja teemme hallittuja temponvaihteluita. Tämä jotta Jojo tulisi käden ja pohkeen väliin. Lisäksi keskitymme etuosan siirtämiseen sisälle, kuten kulmien ratsastuksessa, jotta ulkotukien avut paranisivat ja tällä saan myös Jojon paremmin pohkeiden väliin.

Sedan fortsätter vi med samma i traven. Detta är mycket svårare, eftersom Jojo i traven inte har samma balans och schwung och är ojämn framtill. Vi leker med ställningarna, cirkelns storlek, att flytta framdelen in och en del med tempoväxlingarna. I traven kommer även alltid snabba övergångar till skritt och galoppfattningar. Dessa gör henne mer vaken, snabbare för skänkel och bättre mellan hand och skänkel.
Seuraavaksi teemme samat asiat ravissa. Tämä on paljon vaikeampaa, koska Jojolla ei ravissa ole samaa tasapainoa ja liitoa, ja on aika epätasainen edestä. Leikimme asetusten, ympyrän suuruden, etuosan siirtämistä sisälle ja osittain temponvaihteluiden kanssa. Ravissa tulee myös aina kuvioihin nopeat siirtymiset käyntiin sekä laukannostot. Nämä tekevät Jojosta nopeamman pohkeelle ja hän tulee paremmin pohkeen ja ohjan väliin.

Till följande kommer bommar och kavalettin som vi under det senaste året har jobbat mycket med. Först några få efter varandra så att Jojo måsta komma i lugn och ro och stampa över dem utan att bli stressad. Jag jobbar ibland med "kontrollvolter" om Jojo blir för uppskärrad. Det enda vi strävar efter är ett lugn och så att hon lyfter på frambenen ordentligt, får bogen upplyft och hoppar i rund form. Detta gör gott och vi strävar efter samma känsla då vi hoppar högre.
Sitten kuvioihin tulee mukaan puomit ja kavaletit joiden kanssa olemme tehneet paljon töitä viimeisen vuoden aikana. Ensin pari kavalettia peräkkäin joiden yli Jojon on tultava rauhassa ja ponnistaa kunnolla ilman hätiköintiä. Välillä teen "kontrollivoltteja" jos Jojo kimmastuu liikaa. Pyrimme siihen, että kaikki on rauhallista ja helppoa, Jojo nostaa etujalat tarpeeksi ja lavat kunnolla ylös, jotta hän hyppäisi pyöreässä muodossa. Tämä tekee hyvää koko keholle ja hyppykaarelle ja tätä tunnetta koetamme tuoda mukaan kun hyppäämme suurempia esteitä.

Så fortsätter vi med fler kavalettin efter varandra i olika höjd. Samma poäng här, sansat, lugnt och starkt. Styrka är det vi letar efter. Om Jojo blir för uppspelt gör jag kontrollvolter igen. Men här kan jag redan börja rida henne mer frammåt, eftersom hon håller sin rundhet och låter mig påverka med skänkel.
Tässä jatkamme useampien kavalettien kanssa. Sama rauhallisuus ja voima ovat avainsanoja. Takaosan voima on se jota etsimme näissä harjoituksissa. Jos Jojo hätiköityy liikaa, teen kontrollivoltteja. Tässä saan jo tosin alkaa ratsastamaan laukkaa enemmän pohkeella, koska tässä vaiheessa Jojo pysyy pyöreänä eikä hermostu ja hukkaa kaikkea kun käytän jalkaa.

Vid 45 minuter är Jojo avslappnad och börjar kännas bra. Vi leker lite med steglängden i galoppen då hon behåller sig i skinnet och är påverkningsbar. Nu kan vi även jobba lite med galoppbyten som varit så otroligt svåra under alla år. Samma kryss med bommar som vi kommit redan tidigare, men nu gäller byte över krysset. I dagsläge brukar Jojo byta riktigt bra, men hon blir ofta lite taggad efteråt då vi egentligen vill att hon skall behålla sitt samma lugn och sin rundhet.
45 minuutin kuluttua Jojo on rento ja alkaa tuntumaan hyvältä. Leikimme jonkin verran laukka-askeleiden pituuden kanssa kun Jojo pysyy ruodissa ja häneen pystyy vaikuttamaan. Nyt voimme myös harjoitella laukanvaihtoja, jotka ovat vieläkin kovin haastavia kaikkien vuosienkin harjoitusten jälkeen. Sama ristikko ja puomit, joiden yli olemme jo monta kertaa mennet, mutta nyt kuuluu vaihtaa laukka. Tänä päivänä Jojo vaihtaa ihan hyvin, mutta ampaisee jonkin verran vaihdon jälkeen, kun hänen taas tulisi malttaa itsensä ja pysyä pyöreänä.

Slutligen lite trav. Denna trav är helt fenomenal för Jojo, hon kändes verkligt bra och vi fick även beröm av utomstående. Hon har ett flyt, jobbar starkt och genom hela kroppen, hon är rund och mjuk åt alla håll. Det är dessutom lätt att sitta i den och Jojo är stadig frammifrån. Klart det finns mycket att förbättra på, men vägen vi har gått är lång, och här är traven vägvinnande och inte så att Jojo vispar med fötterna fort.
Lopuksi vähän ravia. Tämä ravi on oikein hurjan hyvä Jojolle, hän tuntui hyvältä ja saimme tästä kehuja myös ulkopuolisilta. Jojolla on tässä lennokkuutta, voimaa ja tekee työnsä koko kehonsa kanssa, hän on pyöreä ja pehmeä kaikkiin suuntiin. Ravissa on lisäksi helppoa istua ja Jojo on tasainen edestä. Tottakai tässäkin on vielä paljon parannettavaa, mutta tie on ollut pitkä tähän pisteeseen, eikä ravi tässä enää ole semmoista jalkojen vispaamista joka suuntaan mitä se oli jossain vaiheessa.

Såhär ser en normal dressyrtärning för Iia ut under vinterhalvåret. Då vi bytt år och närmar oss säsongen med första tävlingarna byter vi uppgifter och övningar mot mera dressyr där vi rider rörelser och delar av program. Denna tid på året koncentrerar vi oss på kvalitet och styrka. Sätt gärna någon kommentar för hur ni tyckte det såg ut!
Tältä näyttää tavallinen kouluvalmennus Iian kanssa talven aikana. Vuoden vaihteen jälkeen ja kun lähestymme ensimmäisiä kisoja vaihdamme tehtäviöä ja harjoituksia enemmän kouluratsastuksen suuntaan, jolloin ratsastamme enemmän liikkeitä ja radan osia. Tähän aikaan vuodesta keskitymme laatuun ja voimaan. Laittakaa mielellään jotain kommenttia siitä miltä meno näytti!

Photoshoot 9.10

Jojo har alltid fått (läs hamna) ärva all utrustning av sina "storasyskon" Djobi och Ronja. Oftast brukar det handla om använda schabrak och borstar, men nu har Jenni blivit av med sina finaste tävlingstäcken och gett dem åt Jojo. Som enda krav och begäran var att fotografera Jojo med dessa täcken. Sagt och gjort!

Jag ville ha en vacker höstdag med trevliga färger i bakgrunden. En stund funderade jag även på att knoppa Jojo, men eftersom hon blivit friserad för Jennis visit en vecka tidigare kände jag att hon väl kan representera sig själv med sitt naturliga utseende. Vi tog flera bilder av alla täcken, men nedan ser ni de allra finaste. Vissa av dem var verkligen dyrbara, och jag vet inte om jag direkt täcks gå med ett "Senioriderby 2012", "Grand Prix Young Rider 2005" eller "Hamina Bastioni" på Jojo. Men sen å andra sidan, de är ju Jojos syskon som varit duktiga och skaffat dem, så hon kan väl använda de med gott samvete. Dessutom är de av för fin kvalitet för att bara ligga bortglömda i en låda.

Panda bjuder på sig själv i bakgrunden!

Fastän jag själv säger det med annaggin vad fin hon är! Dock tycker jag hon börjar bli lite väl rund, men jag har ju gött på henne inför vintern sen augusti, så inte undra på att hon börjar ha mage... Det svåraste med dagens fotografering var absolut att få Jojo att se vettig ut. Jag hade morötter och långpiska samt plastpåsar för att få hennes öron spetsade och blicken alert. Slutligen viftade och hoppade jag framför henne med en stor Ikea kass i luften, trots det reagerade hon inte det minsta. Vadå miljötränad häst? 

Jojo on vuosien saatossa saanut periä "isosiskojensa", Djobin ja Ronjan, tavaroita. Kaikkea harjoista huopiin, mutta Jennin alkukesä visiitillä saimme kasan kisaloimia! Ainoa pyyntö ja vaatimus oli kuvauttaa Jojo niiden kanssa. Sanottu ja tehty! 

Varasin hienon syyspäivän ja aikaa kuvaukseen. Jojo sai olla luonnollisen näköinen, aluksi olin ajatellut lettejä, mutta kaula näyttää ehdottomasti paremmalta ilman. Kuvista näette kuinka hienoja kisaloimia Jojo sai, "Finnderby 2012", "Grand Prix Young Rider 2005" ja "Hamina Bastioni". Monet ovat todella hyvää laatua ja hienoja merkkiloimia. Aluksi ajattelin etten kehtaa käyttää niitä koska Jojo ei niitä ole voittanut, mutta ne ovat liian kallisarvoisia unohdettavaksi kaapin perälle. 

Vaikka olenkin jäävi sanomaan, niin onhan Jojo hienona näissä kuvissa! Massaakin ja melkein mahaa alkaa jo olla, mutta se ei ole ihme, niin kuin olen häntä syöttänyt loppukesästä lähtien. Vaikeinta koko kuvaus sessiossa oli sada edustava ilme Jojosta, terävä ilme ja korvat höröllä. Olin varustautunut porkkanoin, juoksutusraipan ja muovipussien kanssa, mutta lopuksi hyppelin suuren sinisen Ikea kassin kanssa suoraan neidin nenän edessä, eikä hän edes lotkauttanut korvaansa! On minulla vaan niin turvallinen hevonen joka ei pienimmästäkään hätkähdä!

8.10 Ridning i höstsolen

Efter Jennis goda tips red jag under videoövervakning cirka en vecka senare. Meningen var att göra samma övningar som med Jenni, och uppnå samma känsla. Jojo var dock inte alls av samma åsikt... Först var hon så otroligt långsam och lång, varefter jag tog spöet i handen och då var hela världen förstörd för Jojo. Hon blev snabb och kort, istället för att få ett bra tempo. Dessutom blev hon så otroligt hård framtill att det blev svårt att rida henne. Dock förösökte jag jobba på med att få stora steg, ha starka ytterhjälper och minska och förstora mina vägar (främst cirklar och volter) för att få henne mellan skänklarna.

Detta fungerade nog inte riktigt, och efter 40 minuter gav jag upp och jobbade endast i skritten. Den fick vi även på video.

Noin viikko Jennin käynnin jälkeen päätin ratsastaa samoja tehtäviä ja saada sama fiilis kuin silloin. Jojo ei tosin ollut yhtään samaa mieltä, eikä tehnyt mitään mitä pyysin. Aluksi hän oli hidas ja pitkä, kun otin raipan käteeni herätelläkseni häntä, hän alkoikin pinkomaan täysiä. Löysästä hevosesta tuli nopea, lyhyt ja pinkeä. Koetin ratsastaa samoja tehtäviä kuten Jennin kanssa, suurentaa ja pienentää uria, pitää vahvat ulkotuet ja saada aikaan isoja askelia. 40 minuutin kuluttua annoin periksi, ja tein töitä vain käynnissä.

2.10 Träning för Jenni

I år har vi haft turen att få vara under Jennis öga två gånger! Först under våren/försommaren och nu i oktober. Det är rena rama himlen för mig. Jenni har sett oss under alla dessa 7-8 år som jag och Jojo har jobbat tillsammans och är oersättlig för oss. Hon ger allti en massa bra tips, förbättringsförslag, konkreta råd och ridövningar, en massa motivations- och egoboost och även massa klappar, kramar och morötter.

Jag har alltid en sån prestationsångest inför henne, jag vill ju att vi med Jojo ska visa vårt bästa och hur mycket vi har gått frammåt. Tyvärr lyckas detta inte alltid, men man kan iallafall inte skylla på att jag inte försöker. Hur låter mjölksyra, ömma lårmuskler (yttre-, inre- och övrelår), kramp i vaderna, ont i knäna och övrekroppen totalt stel efter träningen? Och då jobbade vi bara me flat work?!

Tur var väl att Jojo var mottaglig och stred inte emot minsta lilla, väldigt samarbetsvillig och med en hög arbetsmoral. Dock hade ja stretchat, böjt och verkligen ridit igenom henne dagen innan, allt för att hon skulle vara mjuk och behaglig från början till slut.

Vi jobbade väldigt mycket på böjda spår, volter och cirklar. Poängen var att ha hästen framför och mellan skänklarna. Lättare sagt än gjort! Ytterhjälperna med hand och skänkel var i fokus, att förminska och förstora cirkeln var ett test på att allt fungerade. Dessutom skulle Jojo röra raskt på sig, något som jag ibland själv slarvar med.

Suck och stön, puust vad svårt! Vi lyckades stundvis dock riktigt bra, jag var själv helt nöjd och fick en bra känsla av ridningen. Efteråt och speciellt dagen efter hade jag träningsvärk i hela kroppen... Enjoy the video!

Jenni kävi katsomassa meidän menoa taas lokakuun alussa, mikä oli mahtavaa! Häneltä saa aina hyviä ehdotuksia, rakentavaa kritiikkiä, paljon erilaisia ratsastusharjoituksia, kehuja, taputuksia ja porkkanoita. Jenni on nähnyt meidän matkamme 7-8 vuoden ajan ja on korvaamaton apu arjessamme.

Minulla on aina kovat suorituspaineet kun Jenni tulee käymään. Tämä koska haluan, että pystymme näyttämään parhaimpamme. Tosin aina ei näin käy, mutta ainakaan ei yrittänyttä laiteta. Teimme sileän työskentelyä ja lopputulos oli maitohappoa reisissä, jumittunut selkä, niska ja hartiat, kipeätä polvissa ja kramppeja pohkeissa...

Olin päivää aikaisemmin jumpannut Jojo toden teolla, jotta hän olisi vastaanottavainen ja pehmeä seuraavana päivänä. Jojo oli oikein mukava ratsastaa ja hänellä oli korkea työmoraali sille päivälle.

Ratsastimme paljon kaarevilla urilla, ympyröillä ja volteilla. Tarkoitus oli saada ulkoavut läpi ja hevosen runko taipumaan sisäjalan ympäri. Helpommin sanottu kuin tehty! Lisäksi eteenpäinpyrkimys ja suuret askeleet olivat tärkeässä asemassa. Hevosen piti koko ajan olla pohkeiden edessä ja välissä. Ajoittain onnistuimme ihan hyvin, tosin koko valmennus oli todella rankka ja olimme molemmat ihan puhki samana ja seuraavana päivänä...

Billnäs hopptävlingar 10.9

För att få vår hoppning på rätt spår efter alla dåliga tävlingar hoppade vi en 100 cm klass i Billnäs under småtävlingar den 10 september. Jessica kom med idén eftersom tävlingarna var hemma hos henne och jag hakade på. Jojo var verkligen inte bra under uppvärmningen, men segt som fan red jag och lät henne inte heller stanna vid uppvärmningshindren. Banan hade Jessica byggt med en hel del uppgifter, vilket var riktigt kul, trots att hindren kändes väldigt små. Under ritten var Jojo långsam och lång, men gjorde allt jag bad henne, dock med en fördröjning. Kul var att vi hoppade grundbanan flefritt och kunde alltså fortsätta till omhoppningen, detta sker så sällan för oss eftersom vi alltid tar med oss någon bom. På videon och enligt åskådarna såg Jojo riktigt bra ut, men som jag sa så var hon väldigt långsam med hjälperna trots att hon var noggrann med sina ben. Vi lyckades med en felfri omhoppning och slutligen vann vi klassen. Det var inte en så stor grej att vinna klassen, utan mera få en lyckad hoppbana under innan träningssäsongen.

10 syyskuuta kävimme ratsastamassa Billnäsin pikkukisoissa 100 cm luokan. Jessica oli ehdottanut tätä meille, ja koska kisat olivat lähellä ja Jessican kotitallilla, päätin lähteä. Lämmittelyssä Jojo ei ollut kovinkaan kiva ratsastaa, mutta itse ratsastin sitkeästi enkä antanut hänen tehdä omia päätöksiä. Jessica oli rakentanut radasta haastavan erilaisilla tehtävillä, mikä oli oikein kivaa vaikka esteet tuntuivatkin todella pieniltä. Radan aikana Jojo tuntui todella hitaalta avuille, mutta teki kaiken pyytämäny, tosin viiveellä. Teimme puhtaan perusradan ja siitä sitten vielä puhtaan toisen kierroksen, mikä oli omasta mielestäni todella kivaa koska yleensä otamme aina jonkun puomin mukanamme. Videolla ja katsojien mielestä Jojo näytti mukavalta, vaikka kuten sanoin hän oli todella hidas avuille mutta suoritti tarkasti tehtävät ja oli varovainen jaloistaan. Lopuksi voitimme luokan. Itse luokan voitto ei ollut tärkein vaan se, että saimme yhden onnistuneen esteradan ennen kauden loppua.

Min härliga Jojo som ser ut som en älg ❤

Jessica hoppträning 7.9

Efter vår tråkiga tävling i Laxpojo hoppade vi några dagar efteråt för Jessica. Och vilken ändrar häst det var! Jojo var snabb om benen, var hela tiden medveten om situationen och försökte sitt yttersta! Slutligen hoppade vi stora hinder, 120 +- och hon kändes som en helt annan häst. Grr med dessa ston... Tyvärr har vi inte den största och bästa banan på video, vår fotograf var mer fokuserad att följa med träningen!

Katastrofikisojemme jälkeen hyppäsimme Jessican avustuksella. Jojo oli aivan eri hevonen! Hön oli tarkka jaloistaan, oli tilanteen tasalla ja koetti koko ajan parhaimpansa. Valmennuksen lopuksi hyppäsimme isoja esteitä +- 120 cm ja Jojo oli todella hyvä. Murr nämä tammat... Viimeisestä radasta ei valitettavasti löydy videota, valokuvaajamme oli keskittynyt seuraamaan valmennusta!

Lojo regionala mästerskapen - laghoppning 4.9

4 september ordnades regionala lagmästerskapen i hoppning i Laxpojo. Jag och Jojo representerade vår förening Väst-Nylands ryttare med tre andra ekipage. Innan anmälningen var jag väldigt tveksam till att anmäla intresse, eftersom Jojo verkligen inte fungerat på banhoppningen. Jessica hoppade Jojo hemma några dagar innan (på stora hinder, vau!) och så red jag några hopp efter.

I uppvärmningen kändes Jojo riktigt bra, sög mot hindren och var allmänt taggad. Banan var på en stor gräsbana, det bästa alternativet för oss. Höjden var på 110 cm. På banan ville Jojo inte alls hoppa. Vi vägrade både på första pch fjärde hindret, vilket såklart resulterade i uteslutning. Väldigt snopet. Jojo drog bromsen i två steg innan, och eftersom gräset var halt var det bara att hoppas att hon hålls på benen. Nedan finns video och en bild av min åsna. Jessica som var banmästare konstaterade även att Jojo bara inte ville hoppa fastän tempo och stegen var utmärkta.

Jag tror vi ska börja med western och sliding stop, det lär bli lätt för oss om vi fortsätter i samma takt.... Vid vägringarna rev Jojo även sönder sitt frambensskydd med brodden och lagade sår åt sig samtidigt...

4 syyskuuta järjestettiin alueiden väliset joukkuemestaruudet esteratsastuksessa. Jojon kanssa edustimme seuraamme kolmen muun ratsukon kanssa. Jessica oli samana viikkona hypännyt Jojolla jonkin verran, joten lähdin suhteellisen luottavaisin mielin matkaan. Tosin Jojo ei sinäkään päivänä halunnut hypätä, ja kielsimme ulos neljännelle esteelle. Vaikka tempo ja ponnistuskohta oli hyvät, ja Jojo tuntui verkassa hyvältä, ei neiti halunnut hypätä. Keskustelimme estevalmentajani kanssa radasta heti jälkeenpäin, eikä hänkään löytänyt selvää syytä kielloille. Kieltojen yhteydessä Jojo repi hokillaan etusuojan rikki ja samalla haavan jalkaansa...

Kangasala fälttävlingar 28.8

Sista fälttävlingarna och de gick åt skogen så mycket att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Jag är ganska ovillig att gå igenom allt, men ni får en kort version över dagens händelser. Dagen före hade Jojo varit riktigt dålig att rida och jag hade verkligen inga större förväntningar. Under dressyruppvärmningen gick hon inte frammåt det minsta. Hon var långsam och lång och jag fick henne inte snabb med en massa övergångar. Jobbade precis på samma sätt som några dagar innan på Iias träningar. Dressyren var katastrofal och ett verkligt bottennapp. Hon gick inte frammåt utan lunkade på i en lugn takt. När jag kom till att sparka henne ryckte hon sig lite och fortsatte med samma tempo. Galoppen var bättre, som den alltid brukar vara. Dock tyckte inte domarna att det var en helt kass prestation, eftersom vi fick cirka 63 %. 

Här försöker jag kämpa på ännu direkt efter dressyren. Jojo ser måttligt nöjd ut...

Banhoppningen gick ju verkligen inte som den skulle. Vi vägrade ut oss på hinder 3. Ni kan själv se videon och bedöma utgående från den. Man borde aldrig säga att något är hästens fel, men vet ni jag hittar inget fel i det jag gör. Jag hämtar henne mitt i prick på hindret, men hon bara bestämmer sig för att inte hoppa. Och nej, det är inte frågan om att hon skulle ha ont, hon hoppar hemma riktigt bra och även terränghinder. Hon bara inte vill.

Här tog vår fälttävlanssäsong slut. Snopet som bara den, men vad gör man. 

Viimeiset kenttäkilpailut meidän osalta tehtiin 28.8. Ne menivät niin penkin alle, etten tiedä pitäisikö itkeä vaiko nauraa. En kovin syvällisesti jaksa avata päivän kulkua, mutta saatte lyhyen version. Edellisenä päivänä Jojo oli ollut todella huono ratsastaa eikä minulla ollut yhtään suuria odotuksia. Lämmittelyn aikana Jojo oli hidas ja pitkä, enkä saanut häntä nopeaksi vaikka teinkin paljon siirtymisiä ja samoja tehtäviä kuin kisoja edeltävässä valmennuksessa Iian kansa. Koulurata oli todella huono. Aina kun pääsin potkaisemaan Jojon hereille, hän vain säpsähti ja jatkoi sitten samaa verkkaista tahtiaan. Laukkaohjelma oli parempi, kuten yleensä. Tuomarit tosin olivat yllättävän positiivisä, sillä saimme noin 63 %. 

Esterata ei todellakaan mennyt kuten piti, kielsimme esteelle nro 3. Ylläolevan videon perusteella voitte itse tarkastella mikä meni mönkään, ei oikeastaan mikään, Jojo ei vain halunnut hypätä. Tämä on todella rasittavaa, koska hän hyppää hyvin kotona sekä maastoesteillä. Eli kyse ei ole kivusta. 

Tähän päättyi meidän kenttäkausi, eikä tälle voi enää mitään sen kummempaa.

Piia hoppträningar 10.8

Det är redan nästan en månad sedan dessa träningar, så hemskt mycket kommer jag inte mera ihåg. Men jag vill endå bjuda på ett kort filmklipp. Träningen höll hus i Stall Merlitz i Salo, så jag körde dit med Emma som sällskap.

Jojo var på sitt vanliga humör, där om inte allt passar 110 %, stjärnorna och månen är i rätt ordning på himlen och det blåser varm sydlig vind så vill hon inte hoppa. Skämt åsido, men vi hade bra stunder, och sedan katastrofala stunder. Jag kom ner två gånger under träningen, eftersom Jojo stannade framför hindret. Suck och stön. Hon behöver verkligt mycket stöd från ryttaren, och kommer man inte perfekt på hindret duger det inte för prinsessan på ärten. Vi började med några vanliga småhopp på cirka 70 cm där rytmen, galoppen och distansen var det viktigaste. Sedan övergick vi till studsserie med kavalettin, oxrar och bommar där det var meningen att få hästarna snabba med benen och uppmärksamma. Dessa övningar gör Jojo gott då hon måste öppna på kroppen och speciellt få bringan och bogarna öppnade. Slutligen hoppade vi bana på olika höjder.

Piian valmennuksesta on jo melkein kuukausi aikaa, joten kovin paljoa en muista sen päivän valmennuksesta, mutta vähän videomateriaalia löytyy. Valmennus pidettiin Salon Talli Merlitzissä, ja mukaan hoitajaksi ja valokuvaajaksi tuli Emma.

Jojo oli oma itsensä sinä päivänä, mikäli kaikki ei suju hänen tavallaan, tähdet ja kuu eivät ole kohdallaan ja mikäli lämmin etelätuuli ei hemmottele häntä, ei hän halua hypätäkään. Meillä oli sekä hyviä, että huonoja hetkiä. Valmennuksen aikana tulin kaksi kertaa alas, juuri ennen estettä koska Jojo päätti pysähtyä. Jojo tarvitsee todellakin kaiken tuen ratsastajalta, ja mikäli häntä ei tuoda täydellisesti esteelle, ei häntä huvita hypätä. Valmennuksessa aloitimme pienillä noin 70 cm verryttelyhypyillä, joissa oli tarkoitus keskittyä tempoon, laukan laatuun ja etäisyyksiin. Siitä siirryimme jumppasuoralle, jossa oli kavaletteja, oksereita ja puomeja, ja jossa piti saada hevonen nopeaksi jaloistaan ja tarkkaavaiseksi. Nämä harjoitukset ovat usein meille parhaimpia, koska niillä saa Jojon rungon ja kropan auki, ja lavat ylös. Lopuksi hyppäsimme rataa eri korkeuksilla.

Iia dressyrträning 22.7.2016

I skrivandes stund kommer jag inte ihåg hur Iias dressyrträningar gick den 22 juli, men vilken tur att mamma var med och filmade, så vi ska låta filmen säga sitt. Dock tränade vi mycket på bommar och kavalettin, som stärker Jojos kropp och försnabbar bakbenens arbete och förbättrar koordination.

Iian kouluvalmennuksesta 22 heinäkuuta en muista sen kummempia, mutta annetaan äidin videoiden kertoa. Teimme kuitenkin paljon puomeja ja kavalettiharjoituksia, jotka vahvistavat Jojon kroppaa, nopeuttaa takajalkojen työskentelyä ja parantavat koordinaatiota. 

Kavalettiövningar i vardagen

Jag har blivit riktigt tokig i att jobba med bommar och kavalettin. Två till tre gånger i veckan gör jag övningar med Jojo som innehåller gymnastik över bommar. De stärker kroppen, reaktionsförmågan och -snabbheten och förbättrar koordination och balans hos Jojo. Dessutom ger upphöjda bommar volym i gångarterna åt Jojo, vilket hon desperat behöver med tanke på dressyren. Absolut favoritträning är kavalettin på medellinjen varefter man sneddar mot ett litet hinder och byter galoppen över det. Detta har även gett resultat i våra galoppbyten! Nedan ser ni på bilderna olika övningar, främst i galopp, men även i trav. Jag är lite lat och gör övningarna mestadels på rak linje, men på ett böjt spår är uppgifterna mer krävande och man kan öva på olika steglängd, beroende på om man väljer ytter- eller innerspår över bommarna.

Olen ihan hurahtanut puomi- ja kavalettiharjoituksiin. Viikossa pyrimme Jojon kanssa tekemään kaksi tai kolme päivää kavalettiharjoituksia. Harjoitukset nopeuttavat reaktiokykyä, parantavat koordinaatiota ja tasapainoa sekä tuovat volyymiä askeleeseen, asia, jota Jojo kipeästi tarvitsee kouluradalle. Yllä olevissa kuvissa on erilaisia harjoituksia, joista lempiharjoitus on ehdottomasti kavaletit tai puomit keskihalkaisijalla josta loivalla uralla pieni este jolla tehdään laukanvaihto. Tämä harjoitus on itse asiassa tehnyt terää meidän huonoille laukanvaihdoille!

Sea Horse Week 2016

Iår hoppade vi bara 110 cm i Sea Horse Week. Orsaken var tydlig; förra året gick verkligen inte bra med utvägring i 120 cm och den dåliga känslan i banhoppningen generellt. Nu hade jag tänkt satsa på en "feel good" bana. Banan var verkligt svår och jag fruktade att rida den, men med Jessicas hjälp i uppvärmningen gick det riktigt fint.

Vi hade strul i uppvärmningen då startordningen hade ändrats en hel del och eftersom det var över hundra stycken starter och jag startade mot slutet ändrades min starttid till t.o.m tio ekipage tidigare. Dock gjorde vi en riktigt effektiv uppvärmningen fastän Jojo spände sig som alltid.

Väl inne på banan och under prestationen kändes det helt super. Jojo var taggad och sög mot hindren, hon lyssnade på framåtdrivande hjälper men kom tillbaka och vi hade ett fint sammanspel. En bom fick vi med oss, hinder nummer två, som var en stor oxer. Jojo stampade av lite långt ifrån, och räcktes inte att sträcka ut sig helt enkelt. Jag var själv väldigt nöjd med vår prestation. Jag kände mig som en kung efter ritten.

Då jag beställt videon som ni ser upptill och kollat den en gång var jag helt förstörd. Är detta hur det ser ut då det känns fantastiskt? Ett sånt flängande från min sida, väldigt flamsigt och okontrollerat. Snabba skutt där avstampningen är alltför långt från hindret, Jojo ser mera ut som en giraff än en häst och emellanåt kommer vi i korsgalopp. Fy fasiken vad besviken jag var. Har kollat videon totalt två gånger, och är än i detta läge av åsikten att ridningen ser så undermålig ut att det inte är sant. Tyvärr är det enda sättet att förbättra sig att gå på fler träningar och tävlingar för att få mer rutin.

Minna Leppälä dressyrträningar 14.7

Det har varit lite bloggtorka här de senaste veckorna. Dels för att Jojo fick vaccin direkt efter tävlingarna i Ypäjä och det har inte funnits något att skriva om, och dels för att mitt personliga liv är ett enda kaos med flytt till ny lägenhet, mycket jobb, bröllop och andra förändringar. 

Under tävlingarna i Ypäjä diskuterade vi med Minna om att dressyren inte riktigt fungerar som den borde och att vi inte får maximalt ut av oss och de bästa poängen. Jag har märkt det en tid redan, men nu tänkte jag ta tag i problemet. Grundridningen. Problemen med sadeln har orsakat att jag ridit henne låg och lite långsam så att hon inte spänner sig. Med detta har medföljt att jag inte får Jojo lyft till en högre tävlingsform och bakbenen mer under och starkare. Iia har under så många års tid tränat oss att vi kände med Minna att nya ögon och friska vindar i träningen kunde göra susen. Sagt och gjort, jag bokade in en privat dressyrlektion för Minna några veckor efter vaccinet. 

Någon dag före hade jag försökt jobba med Jojo hemma. Hon var låg, lång, långsam och otaggad. Då tänkte jag bara att great, det är ju precis såhär en FM-häst skall gå... I Hjortlandet var Jojo så fruktansvärt spänd på grund av alla hinder på planen, skrittmaskinen, andra hästar och allt annat farligt och icke farligt. Vi började jobba med Minna med en helt ny approach, att föra ut bakdelen så att Jojo fick under sig innerbakben och på det sättet mera kraft i avstampet. På grund av Jojos krullande med halsen och min dåliga hand jobbade vi på att få kontakt med bettet från sidorna, inte genom att dra bakåt. Jag fick alltså rida med en riktigt bred hand får att få en hästvänligare kontakt. Dessa två saker koncentrerade vi oss på under hela lektionen, kontakt med bettet och innerbakbenet under magen.

Det var väldigt frammande att rida på ett sådant sätt, med en lätt och följsam övrekropp. Vi ville alltså sätta vikten på bakbenen och plocka framdelen uppåt. Väldigt svårt men Jojo gav bra respons som Minna uttryckligen var förvånad över. Vi gjorde en del övergångar som även förflyttar vikten baktill om man gör dem på rätt sätt, dvs med sitsen, inte med handen. Jag fick en hel del ahaa- upplevelser och redan efter en gång förstod jag idén. Hädanefter har jag överfört Minnas tips till min egna ridning, och hör och häpna, det har fungerat! Jojo har blivit lättare framtill, jag har själv kunnat ha en lugn och lätt hand medan hon har lyft sig allt högre upp pch satt all vikt på bakbenen. Coolt.

Ypäjän kisojen aikana keskustelin Minna Leppälän kanssa meidän kouluratsastuksesta ja totesimme että siitä puuttuu aika paljon. Jojon muoto on matala eikä hän kanna itseään rehellisesti vaan oikeastaan makaa käteni päällä. Varasin ajan Minnan yksityiseen kouluvalmennukseen Peuramaalle keskustelumme jälkeen. Tavoitteenamme oli nostaa Jojon muotoa kisaradoille sopivaksi ja saada takajalat alle. Tämä toteutettiin siirtämällä takaosaa ulospäin jotta sisätakajalka joutuisi mahan alle ja työskentelemään. Lisäki minun täytyi saada kunnon kontakti suuhun, ei taaksepäin, vaan sivuille. Tämä tehtiin levittämällä käsiä jotta Jojo saisi mukavan tuntuman. Näitä kahta asiaa toistetiin koko ajan, kontakti suuhun ja sisätakajalka mahan alle. Harjoittelimme tunnin aikana siirtymisiä ja tunnetta. Jojo vastasi yllättävän hyvin apuihini ja antoi nätisti läpi ja nosti selkäänsä ja muotoansa. Tulevaisuudessa pystyn hyödyntämään kotona omassa ratsastuksessani oppimaani ja täten hiljalleen nostaa Jojon muotoa sopivammaksi kisaradoille.

Ypäjä CNC* 1-2.7.2016

Ingen har väl missat att Finnderby och Nordic Baltic Championship reds i Ypäjä under 29.6-3.7? Vi startade med Jojo under veckoslutet i den nationella medelsvår B klassen CNC*. Det var härligt att se alla fälttävlansmänniskor, både de man sett under säsongen och de som varit utomlands. I samband med Finnderby ordnas alltid en- och tvåstjärnig fälttävlan, och i år reds även finsk mästerskap för unga ryttare och seniorer i diverse klasser. Vi startade dock endast i den öppna klassen, eftersom jag inte längre är ung ryttare och inte (ännu) är på seniornivå. 

Ett sånt härligt veckoslut det var! Fastän känslorna och prestationerna åkte berg- och dalbana så är jag som alltid väldigt glad och nöjd med det mesta och lever ännu länge på känslan jag har av hela tävlingen! Det var internationell känsla och hela tävlingen var genomtänkt med stor publik och härlig stämning. Jag kan medge att jag själv var lite förbryllad, är lilla jag verkligen på den nivån att folk betalar för att se mig rida?! Okej, visst var publiken där för allt och alla de andra också, men en stor del följde ju faktist med och var åskådare i terrängen. Under veckoslutet kom det flera gånger upp i mitt huvud att just detta är det jag, och många andra små hästflickor drömt om. Att tävla på en sådan nivå att man kan kalla sig ryttare och folk vill verkligen se ens ridning. Att rida en svår terrängbana inför flera hundra personer, dessutom att rida den fint och utan problem, och få höra aplåderna, är något man inte i första hand glömmer.
Tyvärr är alla filmer väldigt suddiga och av dålig kvalité, beklagar så mycket :(

Men nu till prestationerna. Dressyren gick väldigt bra, jag var själv riktigt nöjd. Jag gjorde en lite kortare uppvärmning på 40 minuter arbete plus skritt. Under den tiden fick jag Jojo avslappnad och på hjälperna. Hela programmet var välridet och inga misstag skedde. Galopprogrammet var kanske en aning spänt för att vara Jojo, det kommenterade båda domarna också. Dock fungerade travprogrammet super, vilket har varit vår stötesten under flera års lopp! Jag fick en trevlig travförlängning och snygga skänkelvikningar för en gångs skull! Med Iia hade vi övat mycket på serpentinen där man länger på tyglarna, och det märktes och kändes bekant och bekvämt. Domarna hade ganska sträng skala, så vi fick 63 %. Med Minna pratade vi efteråt en del om att något saknas i våra dressyrprogram, så vi måste ändra en del på konceptet för att få ut mycket mera och höja poängen. Annars var de normala kommentarerna vi brukar få, snyggt och välridet, dock krävs ännu mer elasticitet i ryggen på hästen och en stadigare hand.

Banhoppningen var den sämsta jag någonsin ridit... Banan var verkligen svår med trekombination och vanlig tvåstegskombination, svåra svängar och linjer med mera. Allt var dessutom maxat och då jag gick banan kände jag att det vreds i magen. En riktig FM bana alltså. Som tur var hade jag Minna i uppvärmningen som hjälpte mig och poängterade varje gång att för guds skull inte lämna hästen ensam på banan. Gissa vem som gjorde det inför första hindret och slutade rida? Jag. På uppvärmningen hade jag ridit med stark skänkel och alltid frammåt, men till första hindret paralyserades jag. Så då tog jag mig själv i kragen och red för hem och fosterland under resten av banan. Det är verkligen inte vackert och Jojo var inte direkt förtjust i mig så hon rev ner nästan alla rättuppstående (räkna fem stycken)... Dessutom hade vi på grund av vägran en massa övertid. Vi hade 46 felpoäng efter banhoppningen. 46?! Man borde nästan få ett pris för hur värdelös man kan vara. Själv var jag bara glad över att vi kom i mål, eftersom det enda jag ville var att starta terrängen. Dock betydde detta att vi sjönk rakt ner i resultatlistan på sista plats. Suck. Jag som också hade velat prestera fint och placera mig. Innan följande fälttävlingar gäller det alltså att få under en hel del banor och mera rutin i banhoppningen.

Foto: Heidi Lammi

På lördag morgon innan terrängen var det dags för hästinspektionen. Riktigt på riktigt. Inför veterinärer och flera stewarder, uppklätt och flätat. Inga ridkläder och svettigt och äckligt efter banhoppningen. Detta var for real, för att kolla att banhoppningen inte hade skadat hästen dagen innan. Shiet vad nervöst kan jag berätta! På morgonen cirka en timme innan red jag Jojo lätt, hon fick jogga och galoppera lugnt och stort. Inga konstigheter jag kände av. Jojos man och svans var flätad och själv hade jag nättare sommarkläder på mig. Veterinärerna godkände Jojo direkt, och fastän inget var märkligt i hennes gång eller betéende är det alltid lika nervöst. Är hon spänd i bogarna eller ömmar hon litet på något ben eller hov? Kan jag visa upp henne på bästa sätt, får jag igång henne direkt i traven och travar hon rakt? Det kanske både ser och låter lätt, men varenda en av oss var nervösa över veterinärens beslut om vår häst. Vissa hamnade i holding box, eftersom hästarna inte rörde sig riktigt bra på första uppvisninen. Tur var kom alla slutligen igenom och fick starta terrängen. 

Sedan var det ju dags för terrängen. Aj endå, terrängen är nog absolut bäst. Jag var kanske en aning förvånad över hur "lätt" terrängen var. Fram till hälften av banan fanns det inga ordentliga uppgifter eller frågetecken. Till en början var det mest enstaka hinder i bra rytm man skulle rida. Inga av uppgifterna hade heller svåra eller oklara avstånd eller framridningar. Med bra känsla for jag in på banan, och kom igenom. Det enda jag tänkte var att idealtiden kan vara svår att komma under, och det hade jag faktist rätt i. Banan var 2650 meter, med tempot 520 m/min och därmed var optimaltiden 5:09. 20 hinder varav 25 hopp. För min del var det skönt att de största och svåraste uppgifterna var mot slutet, då Jojo koncentrerar sig bättre på mig och inte på allt annat.

Terrängbanegång. Foto: Lars Losvik

Såhär glada var vi med Eirin då vi gick banan! Foto: Lars Losvik

Terrängen kändes så otroligt bra, dock var Jojo riktigt fjantig till de nio första hindren. Hon stirrade och hoppade undan buskar, stenar, hinderdomare och allt möjligt annat. Men till uppgifterna koncentrerade hon sig bra och lät sig lyhördigt påverkas av mig. Jag fick rida fram och tillbaka för att passa in stegen och var verkligt stolt över Jojo. Men för att få mig att koncentrera och verkligen vara med på kartan krävdes en avramling av mig i uppvärmningen. Suck. Jag föll helt enkelt av vid ett uppvärmningshinder där vi kom lite dåligt på ett smalt hinder, Jojo hoppade halvt över och förbi det och stannade till direkt. Så jag kippade av i farten. Ingen fara eller att jag eller Jojo skulle ha skadat oss, en snabb sväng via stewarden för att kolla att allt var i skick och så fortsatt vi igen. Nedan ser ni ett klipp på oss från Derby planen och sedan från hinder nr 18. Jojo var vettskrämd då hon hoppade in på Derby, hon har aldrig varit där och fick en liten shock med alla färggranna banhoppningshinder... Jag skippade själv min hjälmkamera, eftersom duktiga Eirin Losvik (som vann både klassen och unga ryttares FM) filmade hela banan. Kolla in den på tex. Eirin Losvik facebook fan page: https://www.facebook.com/eirinlosvikfan/?fref=ts

Foto: Heidi Lammi

Foto: Timo Yli-Hollo

Vårt resultat blev 0 fel från hinder och 1,2 fel för tre sekunder övertid. Jag är supernöjd. Vår slutliga placering var 12 av 19. Väldigt snopet som sagt på grund av banhoppningen. Det svåra i vår gren är ju att under samma tävling lyckas inom alla tre moment. Nu känns det dock att vi får lite pausa med tävlandet, och hämta nya krafter. Jojo fick vaccin dagen efter tävlingarna, och efter den lilla karenstiden ska vi träna med nya koncept.

Keneltäkään ei varmaan ole mennyt ohi, että Finnderby ja Pohjoismaiden ja Baltian maiden mestaruudet kisattiin 29.6-3.7? Samalla me osallistuimme Jojon kanssa kansalliseen yhden tähden kenttäratsastuskilpailuun CNC*. Odotukset olivat tietysti korkealla, mutta sekä tunteet että suoritukset saivat vuoristoradalla kyytiä. Kaikista ihmeellisintä oli, ja on edelleenkin se, että ihmiset ovat maksaneet saadakseen katsoa minun ratsastusta. Okei, olivathan he siellä monesta muustakin syystä, mutta kun tämän itse hahmotin ja ymmärsin, loksashti jokin paikoilleen minussa. Pienen heppatytön unelma on toteutunut. Vaativan maastoradan suorittaminen monen sadan yleisön edessä, vieläpä kunnialla ja mallikkaasti, sekä sen jälkeiset aplodit, ovat asia jota ei ihan heti unohda. 

Nyt niihin suorituksiin. Kouluosuus onnistui hyvin, olin siihen itse tyytyväinen. Pisteet olisivat voineet olla paremmat (63 %), ja tämän takia joudumme muuttamaan konseptiamme toiseen suuntaan. Laukkaohjelma oli hieman jännittynyt, mutta mitään rikkeitä ei tullut ja etenkin raviohjelmaan olen todella tyytyväinen. Saimme näytettyä kelpoisen ravilisäyksen ja raviväistöt olivat suoria ja puhtaita. Tuomareiden kommenteissa oli samaa kuten aikaisemmin, tuntumaan tasaisuutta, selkään enemmän elastisuutta, muuten rauhallinen, siisti ja tarkka suoritus. 

Esteosuus oli sitten aivan toista luokkaa... Verkassa Minna oli auttamassa ja siinä ratsastin itse todella vahvalla pohkeella. Radan ensimmäiselle esteelle kadotin kaiken enkä yhtään ratsastanut. Tähän tuli tietenkin kielto. Tämän seurauksena keskusteltiin Jojon kanssa läpi koko radan, ja annoin ainoastaan yhden vaihtoehdon: kaikkien esten yli mennään. Neiti ei pitänyt tästä yhtään ja veti alas jokaisen pystyn (yhteensä viisi pudotusta). Huoh. Lisäksi meille kertyi rutkasi yliaikaa kiellon takia ja lopputulos oli 46 virhepistettä. Ihan törkeän huono suoritus mutta minkä sille voi näin jälkikäteen. Sijoituksessa putosimme tietysti viimeiseksi.

Ennen maasto-osuutta lauantaina oli eläinlääkärin tarkistus jossa kuului esitellä hevonen ja ettei se ole loukkaantunut mitenkään esteosuudella tai sen jälkeen ja on valmis ja kykeneväinen maastoradalle. Kaikki pääsivät hyväksytysti läpi eläinlääkärin tarkistuksen, vaikkakin jotkut kävivät holding boxin kautta odottamassa uutta vuoroa. 

Maasto-osuus oli taasen aivan mahtava kuten yleensäkin. Maastorata tuntui yllättävän "helpolta". Tehtävät tulivat radan loppupuolella ja ensimmäinen puolisko radasta oli yksittäisiä esteitä. Jojo suoriutui hienosti kaikesta, vaikka alkuradalla jännittikin kovasti kaikkea muuta paitsi esteitä, esim. puskia ja kiviä, estetuomareita ja yleisöä. Derbyrata oli myös Jojolle aivan järkyttävä värillisine esteineen. Maaliin tulimme ilman estevirheitä, kolme yliaika sekuntia meille kertyi. Tosin minun piti tietysti ottaa pientä kosketusta verryttelyssä maan kanssa, ennenkuin skarppasin ja ratsastin kunnolla. Omaa kypäräkameraa en ottanut mukaan radalle, mutta Eirin Losvikin facebookin fanisivuilta löytyy video siitä, miltä rata näytti selästä, https://www.facebook.com/eirinlosvikfan/?fref=ts.

Jatkoa ajatellen Jojo saa pitää pienen lomakauden ja kerätä voimia. Jojo myös rokotettiin kilpailujen jälkeisenä päivänä joten vasta ensi viikolla aloitamme valmennuksen uudestaan.

Sadelprovning 18.6

Efter åratal av "plågeri" med min gamla sadel var det äntligen dags att skaffa en ny. Mitt arbete och lön gav möjlighet till detta, och en ny sadel fungerade även som en examenspresent till mig själv, av mig själv. Vid förfrågningar av olika sakkunniga blev jag rekommenderad att ta kontakt med Reunos i Åbo. Tyvärr kom det fram att de endast säljer splitternya sadlar och det har jag absolut inte råd med. Så det fick bli Hipposport i Esbo varifrån jag för fyra år sedan köpte min dressyrsadel och har varit otroligt nöjd. Denna regniga lördag åkte vid med Jojo på släp till Esbo för att pröva ut och införskaffa en ny sadel. 

Med årens lopp har jag vant mig vid min hemska SeaBis och dess opasslighet till min kropp. Men inte förrän jag ridit andras hästar i Prestigen, Albion och Kieffer har jag insett att min sadel inte alls passar mig. Sista droppen var då jag en dag i maj glömde att lägga på romanen mellan sadeln och schabraket och tänkte att jag säkerligen endå kan rida utan den. När jag checkade från ryggen att sadeln inte skaver mot ryggraden blev jag förskräckt då jag inte fick fingrarna mellan manken och sadeln. Den var alltså totalt opassande och kunde endast ridas med roman!

Väl på plats var Jojo ett riktigt pucko och skämde ut mig totalt då hon inte alls kunde beté sig... Som tur var hade sadelexperten och -utprovaren Atte tålamod och förståelse. Vid en granskning av Jojos rygg och diskussion med mig började Atte plocka fram olika sadlar. Jag ville ha en begagnad brun hoppsadel som passar både vid hoppningen och terrängen. Den ska givetvis även passa Jojos rygg perfekt, men nu ville jag även att den skulle sitta mig och mina korta ben. Vi provade ut en Prestige, Butet, CWD och en Kieffer. Som tur är har Jojo en ganska normal rygg utan större skavanker eller specialiteter. Detta medförde att jag kunde välja mellan dessa och vilken som passade mig bäst. Jag prövade sitta i alla dessa på en ställning och valde bort CWD:n för den kändes inte alls bra för min kropp. Kieffern kändes ok och de två andra mycket bra. 

Den enda skarpa bilden eftersom Jojo rörde på sig konstant.

Vid en andra runda föll Kieffern bort eftersom den flyttade plats då vi spände fast sadelgjorden. Jag provred alltså endast Prestigen och Butet:n. Direkt då jag satt mig upp i Prestigen kände jag mig som hemma. Min rumpa satt på plats och åkte inte omkring som den alltid gjort i min gamla SeaBis. Skänklarna hittade direkt sin plats och rätt ställning och Jojo rörde sig obehindrat fastän hon fånade sig även vid ridningen. 

Den nya sadeln blev alltså en Prestige X-Paris med både ull- och latexstoppning (Atte pratade på finska om alumiinitoppaus). Själva sätet var det normala 17" som min dressyrsadel också är. Det intressanta var att jag inte tidigare insett eller förstått att sätet kan ändra väldigt mycket fastän de har samma tumstorlek. I denna Prestige kändes 17" perfekt för min rumpa, i dressyrsadeln är den ok men i min SeaBis är den alltför stor. Jag lärde mig en massa nytt igen hos Atte och kom hem med en större förståelse för sadlar och deras funktion!

Sadeln som ny.

Som ni kan tänka så var ju priset på Prestigen inte alls i min budjet. Dock fick jag ett väldigt fint pris av min gamla SeaBis och sedan kom mamma emot med en summa pengar. Hem med oss kom alltså en riktigt snygg och praktisk men apdyr sadel som jag antagligen kommer att sköta om som ett litet barn. Jag ser så framemot att börja rida och hoppa i den! Jag fick en så bra känsla av närhet till Jojos rygg och vill börja jobba med sadeln på allvar! 

Jojo idag med sin nya sadel :)

Lauantaina 18.6 kävimme Hipposportissa kokeilemassa uutta estesatulaa. Vuosien mittaisen piinan jälkeen minulla oli varaa ja mahdollisuus vaihtaa vanha SeaBis:ini toiseen satulaan. Vanha satula ei ole koskaan sopinut minulle, Jojolle se on ollut ihan ok, tosin vähän liian matala mutta toiminut lampaankarvaromaanilla. 

Hipposportin Atte avasi minulle satuloiden maailmaa ja osasi neuvoa ja kertoa kaikenlaista. Jojon selkään sovitettiin Prestige, Butet, Kieffer ja CWD. CWD hylättiin heti koska se ei sopinut minun takapuolelleni ja Kieffer sai myös lähtöpassit kun se siirsi paikkaa satulavyötä kiristettäessä. Kokeilin siis Prestigeä ja Butet:ä selästä. Ihastuin heti Prestigeen. Se sopi niin vallan mainiosti omaan kroppaani ja Jojokin liikkui sen kanssa tyytyväisenä, vaikka olikin ihan höynähtänyt koko päivän ajan. 

Kuten arvata saattaa, ei Prestige mahtunut omaan budjettiini. Sain tosin hyvän tarjousen vanhasta satulastani ja lisäksi äiti tuli vastaan pienellä summalla joten sain kuin sainkin unelmasatulan joka sopii molemmille aivan täydellisesti! Nyt odotan innolla, että saan aloittaa työskentelyt uudella satulallani ja todellakin tuntea ero vanhaan!

Kuopio fälttävlingar 11-12.6

Fälttävlingarna i Kuopio kom och gick, och fastän resultatet inte var det bästa eller det jag hoppades på, tycker jag endå att vi har presterat bra i vissa avseenden. Man kan helt enkelt inte lyckas i alla delmomenten i fälttävlan. Resultaten var ganska mediokra, men mest av allt räknas ju känslan och prestationerna i ridsporten. 

Tävlingsplatsen var ett urgammalt östfinskt ställe som hade sett sina bästa dagar i mitten på förra århundrade... Jag och mamma sov i vår personbil, och hade varken ström eller rinnande vatten. Allt gör man för sin passion. På fredagen då vi kom fram regnade det och hela området förvandlades till en stor lerpöl. Tur var kvittade den härliga terrängen med bra botten allt det dåliga.

Dressyren var verkligen ett bottennapp för oss. Uppvärmningen var i manegen och man måste förflytta sig en bit till dressyrstaketen. Dessutom fick jag vänta på min tur flera minuter i och med att jag var första i min grupp. Tyvärr gjorde detta att jag tappade kontakten med Jojo på alla sätt och vis. Genom hela banan kändes det att Jojo inte alls var med på noterna, vi var båda ganska slappa under prestationen. Domarna gav kommentarer om mer elasticitet, jämnare hand och modig ridning. Trots en dålig bana i mitt tycke fick vi 63 %. Teknikens underbarn som jag och mamma är, hade vi problem med telefonerna och därför är dressyrmomentet delat i två delar.

Hoppningen var däremot definitivt bättre. Jojo kändes inte direkt bättre utan seglade ganska fritt och i egna tankar. Själv tycker jag att jag red super. Här ser man att då det är frågan om bamhoppning i fälttävlan där det gäller att vinna eller försvinna, så rider jag bestämt och rätt för att komma i mål. En bom tog vi ner på hinder nummer fem. Jag vet inte vad det berodde på, antagligen ett slarvfel av Jojo. Annars var nästan vartannat hopp Jojo gjorde stort, och det kändes att hon tog i ordentligt i hoppet. Av någon orsak har min telefon trilskat, och därav fungerar inte videon som den ska. En del av banan blir borta och sedan fortsätter banan med hinder nummer sju...

Terrängen var dock det vi lyckades absolut bäst med! Tyvärr hade vi ju nog en vägran på första vattnet som jag helt och hållet tar på mitt konto. Det var en nerförsbacke före och jag red Jojo i undertempo och hade helt enkelt inte tillräckligt med skänkel då vi närmade oss hindret. Väldigt snopet eftersom där for vår placering. Dock gav Jojo en sån otrolig känsla under resten av banan (vilket var den största orsaken till mitt slappande då jag litade för mycket på henne)! Hon har aldrig bjudit så jämnt, hon trilskades inte över min förhållningar, tittade inte på något hinder, utsmyckningar, människor etc. Hon var bara straight forward och väntade på följande uppgift och kommando utav mig. Det känns att terrängmomenten blir bara säkrare och säkrare hela tiden, jag kan verkligen njuta av dem och småningom är det dags att klättra i klasserna!

Slutligen var vår placering 11 av 19. Inte riktigt vad jag hade hoppats på, men alltid kan man ju inte plocka rosetter och vinna allt ;) Här kommer ännu några härliga bilder jag hittade från tävlingarna. Själv glömde jag min hjälmkamera hemma, men här ska ni gå och kolla in hur banan såg ut! https://www.youtube.com/watch?v=H5XyxUAinq8

Fotograf: Kuopion ratsastajat

Super hoppträningar 7.6.2016

Vid skrivandes stund är jag så exalterad över dagens hoppträning att jag inte ens kan sova. Jag har inte fått en så otroligt bra känsla och fiilis vid hoppningen på länge! Måste påpeka det flera gånger i detta inlägg. Endorfinerna rullar ännu i kroppen fastän det är flera timmar sedan träningen avslutades. Vissa dagar och träningar känns det att jag kunde sälja Jojo till HK för en liten slant, men idag hyllar jag henne från marken till himlen. Helt otrolig häst med ett sånt driv!

Först var det planerat att Jessica skulle hålla träning för oss på söndag, men det blev sedan flyttat till tisdag. Detta passade oss egentligen bättre med tanke på kommande fälttävlingar i Kuopio och förberedelser inför den. Speciellt efter våra katastrofala banor i Kerava för två veckor sedan behövde vi en egoboost. Och det fick vi verkligen idag! Jag hade byggt en "lätt" bana med långa anridningar dagen innan. De långa anridningarna är svåra för mig eftersom mitt öga för stegen är svagt och jag litar inte på mig själv. Dessutom är banhoppningens del oftast inte klurig eller svår på fälttävlingarna, det är mest höjden som skrämmer mig. Tanken för dagens hoppträningar var alltså att hoppa stort men lätt. 

Det är roligt att alltid då jag har tänkt ut och byggt en bana, så har Jessica helt andra ideér och kan komma på en massa kluriska vägar som jag absolut inte hade tänkt på. Idag kom hon t.ex. på att rida ett böjt spår med tre steg emellan ett rättuppstående på diagonalen och en oxer på långsidan. Detta gjordes på lite mindre höjder (upp till cirka 100 cm). Därefter höjde vi hindren hela tiden och vi fick komma dem från olika håll och i olika ordning. 

Jojo hade ett sånt otroligt sug och ville verkligen hoppa! Hon har under de senaste åren blivit riktigt självsäker, så länge jag rider och placerar henne rätt. Visserligen kom det några små missar från min sida med placeringen före hindren. Jag valde dock alltid att ta ett steg bort och låta henne hoppa lite längre ifrån än för nära, eftersom jag visste att den drivande skänkeln är starkare och bättre än ett hållande tygeltag. Dessutom går gasen bättre igenom än bromsen då Jojo är på det humöret som hon var idag ;)

Jag var verkligt nöjd efter hoppningen och för en gångs skull kändes det att vi bara kunde ha höjt, höjt och höjt ännu mer på bommarna! Jag tror nästan att jag aldrig haft en sådan känsla på träningarna, oftast kryper en liten osäkerhet i mig då hindren närmar sig 120 cm. Idag var den sista oxern betydligt större än 120 cm, och hur lätt var det inte att rida till den och hoppa det? Lekande lätt. Jag är så stolt över mig själv som verkligen vågade och red effektivt men bestämt. Ännu mer är jag stolt över min lilla häst som verkligen gjorde sitt bästa och ansträngde sig till det yttersta, med glimten i ögat. Hon verkligen älskar att jobba. 

Jag har en bra känsla inför veckoslutets tävlingar, och det känns att ingen här i världen kan stoppa mig och Jojo då vi kommer i farten! Nu hoppas vi att den goda känslan varar över veckoslutet och genom tävlingarna. Det skall bli riktigt intressant att se hur bra vi gör ifrån oss och vad nivån på de andra ekipagen är. I startlistorna finns en massa duktiga ryttare och hästar, vissa som varit utomlands under våren. 

Nu ska jag inte prisa Jojo alltför mycket, hon är säkert sitt vanliga jag imorgon, the Queen of all Bitches! :D Vardagen fortsätter som vanligt och jag ska försöka hinna med ett vardagsinlägg innan vi åker till Kuopio på fredagen. 

Terrängträningar i Ypäjä 4.6.2016

Inför kommande tävlingar i Kuopio behöver vi träna på terränghinder. Därmed begav vi oss till Ypäjä på lördagen för att träna för Pirkko "Pike" Herd. Vi har aldrig tränat för henne eftersom vi haft Minna som tränare i Ypäjä tidigare. Dock har vi kommit i kontakt med Pike tidigare tack vare alla tävlingar vi varit på. 

Nedan ska ni få kolla in ett videoklipp där vi tränar allt från mindre hinder till uppgifter och några 1*-hinder. Själv kände jag mig aningen förlamad under hela träningen, och kände att jag inte gav mitt bästa. Vissa hopp blir halvdåliga och först vid de större hindren skärper jag till mig. Pike påminde mig om att Jojo inte får bli för lång och låg, jag måste få hennes manke och huvud upp innan uppgifterna och se till att alltid rida noggrant. Bra uppbyggande kritik! Både jag och Jojo har en tendes att ibland slarva på mindre hinder, speciellt vid uppvärmningen, fy skam... Pike sa även att jag måste komma ihåg att rida ett jämnt tempo under uppgifterna, så att jag behåller banhoppningsgaloppen mellan kombinationerna. Träningen gjorde oss gott och främst gillade jag den stora irländska banketten och nerförhoppet som Jojo gjorde så duktigt ❤

Ni får ursäkta mammas lilla råddande vid ett tillfälle, det lönar sig att spola fram från 1:05 till 1:50 om ni inte vill se Ypäjäs sand och moln. Nu är vi taggade och redo inför vår första medelsvåra start på finsk mark!

Dressyren är grunden till all ridning

Med åren har dressyren blivit allt roligare (hade ni trott att jag skulle säga något sådant för tre år sedan?). Innan dressyrtävlingarna i Hjortlandet tränade vi alltså på programridning med Iia. Nu när det har varit varmt känns det inte bara av i den egna kroppen och orken, men även till en viss del i Jojo. Fastän hon varit lite tung och långsam under värmeböljan (jämfört med vad hon brukar vara), var hon bra under träningarna för Iia. Ett litet problem som kanske inte direkt syns, men känns desto mer, är att Jojo inte är rak utan en aning ställd och sned i kroppen. Givetvis är ju alla hästar det, men med ridning och underhåll av kroppen (tex. massage), kan man minska på oliksidigheten. Vi har jobbat på oliksidigheten en del genom att rida rakt, rakt, rakt och rakt. Hästen är alltså inte böjd, varken vid böjda spår, eller hörnpasseringar. Det gäller att känna efter att man byter det yttre stödet till ett inre stöd, så att man har en "vägg" på inre sidan och som om man alltid kunde rida ut från planen. Detta har iallafall hjälpt mig väldigt mycket i vänster varv, där Jojo gärna slänger in vänstra bogen. Med stadigt kontakt och en "vägg" på insidan har jag fått bogen med i rörelserna.

Vi jobbar även alltid mycket med skänkelvikningarna, eftersom de är så svaga hos oss. Under Iias träning lyckades de riktigt bra! Här ser ni ett klipp från programridningen med Iia. Själv kände jag att Jojo var riktigt bra, med på noterna och lyhörd. Övergångarna från ökad till arbetsgalopp kunde vi ännu förbättra på och få dem mjukare. 

I slutet av träningen gymnastiserade vi Jojo lång och låg. Jag fullkomligt hatar min sits här, eftersom jag sackar ihop ännu mer då jag rider henne i en låg form. Jojo var dock duktig och kändes super, vilket även hörs och kan ses i videon. Jag bara älskar den traven hon har här, svung och lätthet. Steget förlängs men det blir inte snabbare.

Tävlingarna gick däremot inte lika bra som träningarna. Jojo var vettskrämd över uteplanen i Hjortlandet. Det är ett ganska öppet område med en del blåst, flaggstänger, skrittmaskin och mycket hästar. Helt som om Jojo inte skulle ha tränat där under tre års tid... De första 30 minuterna i uppvärmningen gick åt till att få Jojo avslappnad. Jag försökte endast rida frammåt och rakt, för hennes rörelse var mera uppåt än frammåt. Då hon äntligen gav efter och slappnade av blev hon väldigt framtung och låg i formen och framtill. Tyvärr kände jag att det förstörde en hel del av vårt travprogram, som blev långsamt och där jag hela tiden måste bära henne igenom. Galoppen var dock som vanligt riktigt bra och denna gång lyckades vi med övergångarna mellan ökad och arbetsgalopp. Domaren tyckte inte det var större skillnad mellan traven och galoppen (känslan var dock stor från ryggen), men kritiserade den låga formen. Vi blev placerade på en tredje plats med 64 %. Jag känner att om vi redan får 64 % av öppna lätt A program med en medioker uppvisning, hur mycket poäng får vi då inte när allt bara klaffar?! 

Tyvärr har jag inget videomaterial så ni får nöja er med en bild av oss från tävlingarna.

På tävlingarna i Hjortlandet. 

Efter tävlingarna slängde vi Jojo genast ut på bete så att hon kunde gå och sträcka på ryggen efter att ha prestera och stått i trailern. Brukar inte era hästar flätas och knoppas innan de går ut på bete? ;)

Mera uppdatering kommer om andra saker, tankar och evenemang inom sin tid! :)