Minna Leppälä dressyrträningar 14.7

Det har varit lite bloggtorka här de senaste veckorna. Dels för att Jojo fick vaccin direkt efter tävlingarna i Ypäjä och det har inte funnits något att skriva om, och dels för att mitt personliga liv är ett enda kaos med flytt till ny lägenhet, mycket jobb, bröllop och andra förändringar. 

Under tävlingarna i Ypäjä diskuterade vi med Minna om att dressyren inte riktigt fungerar som den borde och att vi inte får maximalt ut av oss och de bästa poängen. Jag har märkt det en tid redan, men nu tänkte jag ta tag i problemet. Grundridningen. Problemen med sadeln har orsakat att jag ridit henne låg och lite långsam så att hon inte spänner sig. Med detta har medföljt att jag inte får Jojo lyft till en högre tävlingsform och bakbenen mer under och starkare. Iia har under så många års tid tränat oss att vi kände med Minna att nya ögon och friska vindar i träningen kunde göra susen. Sagt och gjort, jag bokade in en privat dressyrlektion för Minna några veckor efter vaccinet. 

Någon dag före hade jag försökt jobba med Jojo hemma. Hon var låg, lång, långsam och otaggad. Då tänkte jag bara att great, det är ju precis såhär en FM-häst skall gå... I Hjortlandet var Jojo så fruktansvärt spänd på grund av alla hinder på planen, skrittmaskinen, andra hästar och allt annat farligt och icke farligt. Vi började jobba med Minna med en helt ny approach, att föra ut bakdelen så att Jojo fick under sig innerbakben och på det sättet mera kraft i avstampet. På grund av Jojos krullande med halsen och min dåliga hand jobbade vi på att få kontakt med bettet från sidorna, inte genom att dra bakåt. Jag fick alltså rida med en riktigt bred hand får att få en hästvänligare kontakt. Dessa två saker koncentrerade vi oss på under hela lektionen, kontakt med bettet och innerbakbenet under magen.

Det var väldigt frammande att rida på ett sådant sätt, med en lätt och följsam övrekropp. Vi ville alltså sätta vikten på bakbenen och plocka framdelen uppåt. Väldigt svårt men Jojo gav bra respons som Minna uttryckligen var förvånad över. Vi gjorde en del övergångar som även förflyttar vikten baktill om man gör dem på rätt sätt, dvs med sitsen, inte med handen. Jag fick en hel del ahaa- upplevelser och redan efter en gång förstod jag idén. Hädanefter har jag överfört Minnas tips till min egna ridning, och hör och häpna, det har fungerat! Jojo har blivit lättare framtill, jag har själv kunnat ha en lugn och lätt hand medan hon har lyft sig allt högre upp pch satt all vikt på bakbenen. Coolt.

Ypäjän kisojen aikana keskustelin Minna Leppälän kanssa meidän kouluratsastuksesta ja totesimme että siitä puuttuu aika paljon. Jojon muoto on matala eikä hän kanna itseään rehellisesti vaan oikeastaan makaa käteni päällä. Varasin ajan Minnan yksityiseen kouluvalmennukseen Peuramaalle keskustelumme jälkeen. Tavoitteenamme oli nostaa Jojon muotoa kisaradoille sopivaksi ja saada takajalat alle. Tämä toteutettiin siirtämällä takaosaa ulospäin jotta sisätakajalka joutuisi mahan alle ja työskentelemään. Lisäki minun täytyi saada kunnon kontakti suuhun, ei taaksepäin, vaan sivuille. Tämä tehtiin levittämällä käsiä jotta Jojo saisi mukavan tuntuman. Näitä kahta asiaa toistetiin koko ajan, kontakti suuhun ja sisätakajalka mahan alle. Harjoittelimme tunnin aikana siirtymisiä ja tunnetta. Jojo vastasi yllättävän hyvin apuihini ja antoi nätisti läpi ja nosti selkäänsä ja muotoansa. Tulevaisuudessa pystyn hyödyntämään kotona omassa ratsastuksessani oppimaani ja täten hiljalleen nostaa Jojon muotoa sopivammaksi kisaradoille.