Efter Jennis goda tips red jag under videoövervakning cirka en vecka senare. Meningen var att göra samma övningar som med Jenni, och uppnå samma känsla. Jojo var dock inte alls av samma åsikt... Först var hon så otroligt långsam och lång, varefter jag tog spöet i handen och då var hela världen förstörd för Jojo. Hon blev snabb och kort, istället för att få ett bra tempo. Dessutom blev hon så otroligt hård framtill att det blev svårt att rida henne. Dock förösökte jag jobba på med att få stora steg, ha starka ytterhjälper och minska och förstora mina vägar (främst cirklar och volter) för att få henne mellan skänklarna.
Detta fungerade nog inte riktigt, och efter 40 minuter gav jag upp och jobbade endast i skritten. Den fick vi även på video.
Noin viikko Jennin käynnin jälkeen päätin ratsastaa samoja tehtäviä ja saada sama fiilis kuin silloin. Jojo ei tosin ollut yhtään samaa mieltä, eikä tehnyt mitään mitä pyysin. Aluksi hän oli hidas ja pitkä, kun otin raipan käteeni herätelläkseni häntä, hän alkoikin pinkomaan täysiä. Löysästä hevosesta tuli nopea, lyhyt ja pinkeä. Koetin ratsastaa samoja tehtäviä kuten Jennin kanssa, suurentaa ja pienentää uria, pitää vahvat ulkotuet ja saada aikaan isoja askelia. 40 minuutin kuluttua annoin periksi, ja tein töitä vain käynnissä.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti