Ingen har väl missat att Finnderby och Nordic Baltic Championship reds i Ypäjä under 29.6-3.7? Vi startade med Jojo under veckoslutet i den nationella medelsvår B klassen CNC*. Det var härligt att se alla fälttävlansmänniskor, både de man sett under säsongen och de som varit utomlands. I samband med Finnderby ordnas alltid en- och tvåstjärnig fälttävlan, och i år reds även finsk mästerskap för unga ryttare och seniorer i diverse klasser. Vi startade dock endast i den öppna klassen, eftersom jag inte längre är ung ryttare och inte (ännu) är på seniornivå.
Ett sånt härligt veckoslut det var! Fastän känslorna och prestationerna åkte berg- och dalbana så är jag som alltid väldigt glad och nöjd med det mesta och lever ännu länge på känslan jag har av hela tävlingen! Det var internationell känsla och hela tävlingen var genomtänkt med stor publik och härlig stämning. Jag kan medge att jag själv var lite förbryllad, är lilla jag verkligen på den nivån att folk betalar för att se mig rida?! Okej, visst var publiken där för allt och alla de andra också, men en stor del följde ju faktist med och var åskådare i terrängen. Under veckoslutet kom det flera gånger upp i mitt huvud att just detta är det jag, och många andra små hästflickor drömt om. Att tävla på en sådan nivå att man kan kalla sig ryttare och folk vill verkligen se ens ridning. Att rida en svår terrängbana inför flera hundra personer, dessutom att rida den fint och utan problem, och få höra aplåderna, är något man inte i första hand glömmer.
Tyvärr är alla filmer väldigt suddiga och av dålig kvalité, beklagar så mycket :(
Tyvärr är alla filmer väldigt suddiga och av dålig kvalité, beklagar så mycket :(
Men nu till prestationerna. Dressyren gick väldigt bra, jag var själv riktigt nöjd. Jag gjorde en lite kortare uppvärmning på 40 minuter arbete plus skritt. Under den tiden fick jag Jojo avslappnad och på hjälperna. Hela programmet var välridet och inga misstag skedde. Galopprogrammet var kanske en aning spänt för att vara Jojo, det kommenterade båda domarna också. Dock fungerade travprogrammet super, vilket har varit vår stötesten under flera års lopp! Jag fick en trevlig travförlängning och snygga skänkelvikningar för en gångs skull! Med Iia hade vi övat mycket på serpentinen där man länger på tyglarna, och det märktes och kändes bekant och bekvämt. Domarna hade ganska sträng skala, så vi fick 63 %. Med Minna pratade vi efteråt en del om att något saknas i våra dressyrprogram, så vi måste ändra en del på konceptet för att få ut mycket mera och höja poängen. Annars var de normala kommentarerna vi brukar få, snyggt och välridet, dock krävs ännu mer elasticitet i ryggen på hästen och en stadigare hand.
Banhoppningen var den sämsta jag någonsin ridit... Banan var verkligen svår med trekombination och vanlig tvåstegskombination, svåra svängar och linjer med mera. Allt var dessutom maxat och då jag gick banan kände jag att det vreds i magen. En riktig FM bana alltså. Som tur var hade jag Minna i uppvärmningen som hjälpte mig och poängterade varje gång att för guds skull inte lämna hästen ensam på banan. Gissa vem som gjorde det inför första hindret och slutade rida? Jag. På uppvärmningen hade jag ridit med stark skänkel och alltid frammåt, men till första hindret paralyserades jag. Så då tog jag mig själv i kragen och red för hem och fosterland under resten av banan. Det är verkligen inte vackert och Jojo var inte direkt förtjust i mig så hon rev ner nästan alla rättuppstående (räkna fem stycken)... Dessutom hade vi på grund av vägran en massa övertid. Vi hade 46 felpoäng efter banhoppningen. 46?! Man borde nästan få ett pris för hur värdelös man kan vara. Själv var jag bara glad över att vi kom i mål, eftersom det enda jag ville var att starta terrängen. Dock betydde detta att vi sjönk rakt ner i resultatlistan på sista plats. Suck. Jag som också hade velat prestera fint och placera mig. Innan följande fälttävlingar gäller det alltså att få under en hel del banor och mera rutin i banhoppningen.
 |
| Foto: Heidi Lammi |
På lördag morgon innan terrängen var det dags för hästinspektionen. Riktigt på riktigt. Inför veterinärer och flera stewarder, uppklätt och flätat. Inga ridkläder och svettigt och äckligt efter banhoppningen. Detta var for real, för att kolla att banhoppningen inte hade skadat hästen dagen innan. Shiet vad nervöst kan jag berätta! På morgonen cirka en timme innan red jag Jojo lätt, hon fick jogga och galoppera lugnt och stort. Inga konstigheter jag kände av. Jojos man och svans var flätad och själv hade jag nättare sommarkläder på mig. Veterinärerna godkände Jojo direkt, och fastän inget var märkligt i hennes gång eller betéende är det alltid lika nervöst. Är hon spänd i bogarna eller ömmar hon litet på något ben eller hov? Kan jag visa upp henne på bästa sätt, får jag igång henne direkt i traven och travar hon rakt? Det kanske både ser och låter lätt, men varenda en av oss var nervösa över veterinärens beslut om vår häst. Vissa hamnade i holding box, eftersom hästarna inte rörde sig riktigt bra på första uppvisninen. Tur var kom alla slutligen igenom och fick starta terrängen.
Sedan var det ju dags för terrängen. Aj endå, terrängen är nog absolut bäst. Jag var kanske en aning förvånad över hur "lätt" terrängen var. Fram till hälften av banan fanns det inga ordentliga uppgifter eller frågetecken. Till en början var det mest enstaka hinder i bra rytm man skulle rida. Inga av uppgifterna hade heller svåra eller oklara avstånd eller framridningar. Med bra känsla for jag in på banan, och kom igenom. Det enda jag tänkte var att idealtiden kan vara svår att komma under, och det hade jag faktist rätt i. Banan var 2650 meter, med tempot 520 m/min och därmed var optimaltiden 5:09. 20 hinder varav 25 hopp. För min del var det skönt att de största och svåraste uppgifterna var mot slutet, då Jojo koncentrerar sig bättre på mig och inte på allt annat.
 |
| Terrängbanegång. Foto: Lars Losvik |
 |
| Såhär glada var vi med Eirin då vi gick banan! Foto: Lars Losvik |
Terrängen kändes så otroligt bra, dock var Jojo riktigt fjantig till de nio första hindren. Hon stirrade och hoppade undan buskar, stenar, hinderdomare och allt möjligt annat. Men till uppgifterna koncentrerade hon sig bra och lät sig lyhördigt påverkas av mig. Jag fick rida fram och tillbaka för att passa in stegen och var verkligt stolt över Jojo. Men för att få mig att koncentrera och verkligen vara med på kartan krävdes en avramling av mig i uppvärmningen. Suck. Jag föll helt enkelt av vid ett uppvärmningshinder där vi kom lite dåligt på ett smalt hinder, Jojo hoppade halvt över och förbi det och stannade till direkt. Så jag kippade av i farten. Ingen fara eller att jag eller Jojo skulle ha skadat oss, en snabb sväng via stewarden för att kolla att allt var i skick och så fortsatt vi igen. Nedan ser ni ett klipp på oss från Derby planen och sedan från hinder nr 18. Jojo var vettskrämd då hon hoppade in på Derby, hon har aldrig varit där och fick en liten shock med alla färggranna banhoppningshinder... Jag skippade själv min hjälmkamera, eftersom duktiga Eirin Losvik (som vann både klassen och unga ryttares FM) filmade hela banan. Kolla in den på tex. Eirin Losvik facebook fan page: https://www.facebook.com/eirinlosvikfan/?fref=ts
 |
| Foto: Heidi Lammi |
 |
| Foto: Timo Yli-Hollo |
Vårt resultat blev 0 fel från hinder och 1,2 fel för tre sekunder övertid. Jag är supernöjd. Vår slutliga placering var 12 av 19. Väldigt snopet som sagt på grund av banhoppningen. Det svåra i vår gren är ju att under samma tävling lyckas inom alla tre moment. Nu känns det dock att vi får lite pausa med tävlandet, och hämta nya krafter. Jojo fick vaccin dagen efter tävlingarna, och efter den lilla karenstiden ska vi träna med nya koncept.
Keneltäkään ei varmaan ole mennyt ohi, että Finnderby ja Pohjoismaiden ja Baltian maiden mestaruudet kisattiin 29.6-3.7? Samalla me osallistuimme Jojon kanssa kansalliseen yhden tähden kenttäratsastuskilpailuun CNC*. Odotukset olivat tietysti korkealla, mutta sekä tunteet että suoritukset saivat vuoristoradalla kyytiä. Kaikista ihmeellisintä oli, ja on edelleenkin se, että ihmiset ovat maksaneet saadakseen katsoa minun ratsastusta. Okei, olivathan he siellä monesta muustakin syystä, mutta kun tämän itse hahmotin ja ymmärsin, loksashti jokin paikoilleen minussa. Pienen heppatytön unelma on toteutunut. Vaativan maastoradan suorittaminen monen sadan yleisön edessä, vieläpä kunnialla ja mallikkaasti, sekä sen jälkeiset aplodit, ovat asia jota ei ihan heti unohda.
Nyt niihin suorituksiin. Kouluosuus onnistui hyvin, olin siihen itse tyytyväinen. Pisteet olisivat voineet olla paremmat (63 %), ja tämän takia joudumme muuttamaan konseptiamme toiseen suuntaan. Laukkaohjelma oli hieman jännittynyt, mutta mitään rikkeitä ei tullut ja etenkin raviohjelmaan olen todella tyytyväinen. Saimme näytettyä kelpoisen ravilisäyksen ja raviväistöt olivat suoria ja puhtaita. Tuomareiden kommenteissa oli samaa kuten aikaisemmin, tuntumaan tasaisuutta, selkään enemmän elastisuutta, muuten rauhallinen, siisti ja tarkka suoritus.
Esteosuus oli sitten aivan toista luokkaa... Verkassa Minna oli auttamassa ja siinä ratsastin itse todella vahvalla pohkeella. Radan ensimmäiselle esteelle kadotin kaiken enkä yhtään ratsastanut. Tähän tuli tietenkin kielto. Tämän seurauksena keskusteltiin Jojon kanssa läpi koko radan, ja annoin ainoastaan yhden vaihtoehdon: kaikkien esten yli mennään. Neiti ei pitänyt tästä yhtään ja veti alas jokaisen pystyn (yhteensä viisi pudotusta). Huoh. Lisäksi meille kertyi rutkasi yliaikaa kiellon takia ja lopputulos oli 46 virhepistettä. Ihan törkeän huono suoritus mutta minkä sille voi näin jälkikäteen. Sijoituksessa putosimme tietysti viimeiseksi.
Ennen maasto-osuutta lauantaina oli eläinlääkärin tarkistus jossa kuului esitellä hevonen ja ettei se ole loukkaantunut mitenkään esteosuudella tai sen jälkeen ja on valmis ja kykeneväinen maastoradalle. Kaikki pääsivät hyväksytysti läpi eläinlääkärin tarkistuksen, vaikkakin jotkut kävivät holding boxin kautta odottamassa uutta vuoroa.
Maasto-osuus oli taasen aivan mahtava kuten yleensäkin. Maastorata tuntui yllättävän "helpolta". Tehtävät tulivat radan loppupuolella ja ensimmäinen puolisko radasta oli yksittäisiä esteitä. Jojo suoriutui hienosti kaikesta, vaikka alkuradalla jännittikin kovasti kaikkea muuta paitsi esteitä, esim. puskia ja kiviä, estetuomareita ja yleisöä. Derbyrata oli myös Jojolle aivan järkyttävä värillisine esteineen. Maaliin tulimme ilman estevirheitä, kolme yliaika sekuntia meille kertyi. Tosin minun piti tietysti ottaa pientä kosketusta verryttelyssä maan kanssa, ennenkuin skarppasin ja ratsastin kunnolla. Omaa kypäräkameraa en ottanut mukaan radalle, mutta Eirin Losvikin facebookin fanisivuilta löytyy video siitä, miltä rata näytti selästä, https://www.facebook.com/eirinlosvikfan/?fref=ts.
Jatkoa ajatellen Jojo saa pitää pienen lomakauden ja kerätä voimia. Jojo myös rokotettiin kilpailujen jälkeisenä päivänä joten vasta ensi viikolla aloitamme valmennuksen uudestaan.
Keneltäkään ei varmaan ole mennyt ohi, että Finnderby ja Pohjoismaiden ja Baltian maiden mestaruudet kisattiin 29.6-3.7? Samalla me osallistuimme Jojon kanssa kansalliseen yhden tähden kenttäratsastuskilpailuun CNC*. Odotukset olivat tietysti korkealla, mutta sekä tunteet että suoritukset saivat vuoristoradalla kyytiä. Kaikista ihmeellisintä oli, ja on edelleenkin se, että ihmiset ovat maksaneet saadakseen katsoa minun ratsastusta. Okei, olivathan he siellä monesta muustakin syystä, mutta kun tämän itse hahmotin ja ymmärsin, loksashti jokin paikoilleen minussa. Pienen heppatytön unelma on toteutunut. Vaativan maastoradan suorittaminen monen sadan yleisön edessä, vieläpä kunnialla ja mallikkaasti, sekä sen jälkeiset aplodit, ovat asia jota ei ihan heti unohda.
Nyt niihin suorituksiin. Kouluosuus onnistui hyvin, olin siihen itse tyytyväinen. Pisteet olisivat voineet olla paremmat (63 %), ja tämän takia joudumme muuttamaan konseptiamme toiseen suuntaan. Laukkaohjelma oli hieman jännittynyt, mutta mitään rikkeitä ei tullut ja etenkin raviohjelmaan olen todella tyytyväinen. Saimme näytettyä kelpoisen ravilisäyksen ja raviväistöt olivat suoria ja puhtaita. Tuomareiden kommenteissa oli samaa kuten aikaisemmin, tuntumaan tasaisuutta, selkään enemmän elastisuutta, muuten rauhallinen, siisti ja tarkka suoritus.
Esteosuus oli sitten aivan toista luokkaa... Verkassa Minna oli auttamassa ja siinä ratsastin itse todella vahvalla pohkeella. Radan ensimmäiselle esteelle kadotin kaiken enkä yhtään ratsastanut. Tähän tuli tietenkin kielto. Tämän seurauksena keskusteltiin Jojon kanssa läpi koko radan, ja annoin ainoastaan yhden vaihtoehdon: kaikkien esten yli mennään. Neiti ei pitänyt tästä yhtään ja veti alas jokaisen pystyn (yhteensä viisi pudotusta). Huoh. Lisäksi meille kertyi rutkasi yliaikaa kiellon takia ja lopputulos oli 46 virhepistettä. Ihan törkeän huono suoritus mutta minkä sille voi näin jälkikäteen. Sijoituksessa putosimme tietysti viimeiseksi.
Ennen maasto-osuutta lauantaina oli eläinlääkärin tarkistus jossa kuului esitellä hevonen ja ettei se ole loukkaantunut mitenkään esteosuudella tai sen jälkeen ja on valmis ja kykeneväinen maastoradalle. Kaikki pääsivät hyväksytysti läpi eläinlääkärin tarkistuksen, vaikkakin jotkut kävivät holding boxin kautta odottamassa uutta vuoroa.
Maasto-osuus oli taasen aivan mahtava kuten yleensäkin. Maastorata tuntui yllättävän "helpolta". Tehtävät tulivat radan loppupuolella ja ensimmäinen puolisko radasta oli yksittäisiä esteitä. Jojo suoriutui hienosti kaikesta, vaikka alkuradalla jännittikin kovasti kaikkea muuta paitsi esteitä, esim. puskia ja kiviä, estetuomareita ja yleisöä. Derbyrata oli myös Jojolle aivan järkyttävä värillisine esteineen. Maaliin tulimme ilman estevirheitä, kolme yliaika sekuntia meille kertyi. Tosin minun piti tietysti ottaa pientä kosketusta verryttelyssä maan kanssa, ennenkuin skarppasin ja ratsastin kunnolla. Omaa kypäräkameraa en ottanut mukaan radalle, mutta Eirin Losvikin facebookin fanisivuilta löytyy video siitä, miltä rata näytti selästä, https://www.facebook.com/eirinlosvikfan/?fref=ts.
Jatkoa ajatellen Jojo saa pitää pienen lomakauden ja kerätä voimia. Jojo myös rokotettiin kilpailujen jälkeisenä päivänä joten vasta ensi viikolla aloitamme valmennuksen uudestaan.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti