Sea Horse Week 2016

Iår hoppade vi bara 110 cm i Sea Horse Week. Orsaken var tydlig; förra året gick verkligen inte bra med utvägring i 120 cm och den dåliga känslan i banhoppningen generellt. Nu hade jag tänkt satsa på en "feel good" bana. Banan var verkligt svår och jag fruktade att rida den, men med Jessicas hjälp i uppvärmningen gick det riktigt fint.

Vi hade strul i uppvärmningen då startordningen hade ändrats en hel del och eftersom det var över hundra stycken starter och jag startade mot slutet ändrades min starttid till t.o.m tio ekipage tidigare. Dock gjorde vi en riktigt effektiv uppvärmningen fastän Jojo spände sig som alltid.

Väl inne på banan och under prestationen kändes det helt super. Jojo var taggad och sög mot hindren, hon lyssnade på framåtdrivande hjälper men kom tillbaka och vi hade ett fint sammanspel. En bom fick vi med oss, hinder nummer två, som var en stor oxer. Jojo stampade av lite långt ifrån, och räcktes inte att sträcka ut sig helt enkelt. Jag var själv väldigt nöjd med vår prestation. Jag kände mig som en kung efter ritten.

Då jag beställt videon som ni ser upptill och kollat den en gång var jag helt förstörd. Är detta hur det ser ut då det känns fantastiskt? Ett sånt flängande från min sida, väldigt flamsigt och okontrollerat. Snabba skutt där avstampningen är alltför långt från hindret, Jojo ser mera ut som en giraff än en häst och emellanåt kommer vi i korsgalopp. Fy fasiken vad besviken jag var. Har kollat videon totalt två gånger, och är än i detta läge av åsikten att ridningen ser så undermålig ut att det inte är sant. Tyvärr är det enda sättet att förbättra sig att gå på fler träningar och tävlingar för att få mer rutin.