Vid skrivandes stund är jag så exalterad över dagens hoppträning att jag inte ens kan sova. Jag har inte fått en så otroligt bra känsla och fiilis vid hoppningen på länge! Måste påpeka det flera gånger i detta inlägg. Endorfinerna rullar ännu i kroppen fastän det är flera timmar sedan träningen avslutades. Vissa dagar och träningar känns det att jag kunde sälja Jojo till HK för en liten slant, men idag hyllar jag henne från marken till himlen. Helt otrolig häst med ett sånt driv!
Först var det planerat att Jessica skulle hålla träning för oss på söndag, men det blev sedan flyttat till tisdag. Detta passade oss egentligen bättre med tanke på kommande fälttävlingar i Kuopio och förberedelser inför den. Speciellt efter våra katastrofala banor i Kerava för två veckor sedan behövde vi en egoboost. Och det fick vi verkligen idag! Jag hade byggt en "lätt" bana med långa anridningar dagen innan. De långa anridningarna är svåra för mig eftersom mitt öga för stegen är svagt och jag litar inte på mig själv. Dessutom är banhoppningens del oftast inte klurig eller svår på fälttävlingarna, det är mest höjden som skrämmer mig. Tanken för dagens hoppträningar var alltså att hoppa stort men lätt.
Det är roligt att alltid då jag har tänkt ut och byggt en bana, så har Jessica helt andra ideér och kan komma på en massa kluriska vägar som jag absolut inte hade tänkt på. Idag kom hon t.ex. på att rida ett böjt spår med tre steg emellan ett rättuppstående på diagonalen och en oxer på långsidan. Detta gjordes på lite mindre höjder (upp till cirka 100 cm). Därefter höjde vi hindren hela tiden och vi fick komma dem från olika håll och i olika ordning.
Jojo hade ett sånt otroligt sug och ville verkligen hoppa! Hon har under de senaste åren blivit riktigt självsäker, så länge jag rider och placerar henne rätt. Visserligen kom det några små missar från min sida med placeringen före hindren. Jag valde dock alltid att ta ett steg bort och låta henne hoppa lite längre ifrån än för nära, eftersom jag visste att den drivande skänkeln är starkare och bättre än ett hållande tygeltag. Dessutom går gasen bättre igenom än bromsen då Jojo är på det humöret som hon var idag ;)
Jag var verkligt nöjd efter hoppningen och för en gångs skull kändes det att vi bara kunde ha höjt, höjt och höjt ännu mer på bommarna! Jag tror nästan att jag aldrig haft en sådan känsla på träningarna, oftast kryper en liten osäkerhet i mig då hindren närmar sig 120 cm. Idag var den sista oxern betydligt större än 120 cm, och hur lätt var det inte att rida till den och hoppa det? Lekande lätt. Jag är så stolt över mig själv som verkligen vågade och red effektivt men bestämt. Ännu mer är jag stolt över min lilla häst som verkligen gjorde sitt bästa och ansträngde sig till det yttersta, med glimten i ögat. Hon verkligen älskar att jobba.
Jag har en bra känsla inför veckoslutets tävlingar, och det känns att ingen här i världen kan stoppa mig och Jojo då vi kommer i farten! Nu hoppas vi att den goda känslan varar över veckoslutet och genom tävlingarna. Det skall bli riktigt intressant att se hur bra vi gör ifrån oss och vad nivån på de andra ekipagen är. I startlistorna finns en massa duktiga ryttare och hästar, vissa som varit utomlands under våren.
Nu ska jag inte prisa Jojo alltför mycket, hon är säkert sitt vanliga jag imorgon, the Queen of all Bitches! :D Vardagen fortsätter som vanligt och jag ska försöka hinna med ett vardagsinlägg innan vi åker till Kuopio på fredagen.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti