Kuopio fälttävlingar 11-12.6

Fälttävlingarna i Kuopio kom och gick, och fastän resultatet inte var det bästa eller det jag hoppades på, tycker jag endå att vi har presterat bra i vissa avseenden. Man kan helt enkelt inte lyckas i alla delmomenten i fälttävlan. Resultaten var ganska mediokra, men mest av allt räknas ju känslan och prestationerna i ridsporten. 

Tävlingsplatsen var ett urgammalt östfinskt ställe som hade sett sina bästa dagar i mitten på förra århundrade... Jag och mamma sov i vår personbil, och hade varken ström eller rinnande vatten. Allt gör man för sin passion. På fredagen då vi kom fram regnade det och hela området förvandlades till en stor lerpöl. Tur var kvittade den härliga terrängen med bra botten allt det dåliga.

Dressyren var verkligen ett bottennapp för oss. Uppvärmningen var i manegen och man måste förflytta sig en bit till dressyrstaketen. Dessutom fick jag vänta på min tur flera minuter i och med att jag var första i min grupp. Tyvärr gjorde detta att jag tappade kontakten med Jojo på alla sätt och vis. Genom hela banan kändes det att Jojo inte alls var med på noterna, vi var båda ganska slappa under prestationen. Domarna gav kommentarer om mer elasticitet, jämnare hand och modig ridning. Trots en dålig bana i mitt tycke fick vi 63 %. Teknikens underbarn som jag och mamma är, hade vi problem med telefonerna och därför är dressyrmomentet delat i två delar.

Hoppningen var däremot definitivt bättre. Jojo kändes inte direkt bättre utan seglade ganska fritt och i egna tankar. Själv tycker jag att jag red super. Här ser man att då det är frågan om bamhoppning i fälttävlan där det gäller att vinna eller försvinna, så rider jag bestämt och rätt för att komma i mål. En bom tog vi ner på hinder nummer fem. Jag vet inte vad det berodde på, antagligen ett slarvfel av Jojo. Annars var nästan vartannat hopp Jojo gjorde stort, och det kändes att hon tog i ordentligt i hoppet. Av någon orsak har min telefon trilskat, och därav fungerar inte videon som den ska. En del av banan blir borta och sedan fortsätter banan med hinder nummer sju...

Terrängen var dock det vi lyckades absolut bäst med! Tyvärr hade vi ju nog en vägran på första vattnet som jag helt och hållet tar på mitt konto. Det var en nerförsbacke före och jag red Jojo i undertempo och hade helt enkelt inte tillräckligt med skänkel då vi närmade oss hindret. Väldigt snopet eftersom där for vår placering. Dock gav Jojo en sån otrolig känsla under resten av banan (vilket var den största orsaken till mitt slappande då jag litade för mycket på henne)! Hon har aldrig bjudit så jämnt, hon trilskades inte över min förhållningar, tittade inte på något hinder, utsmyckningar, människor etc. Hon var bara straight forward och väntade på följande uppgift och kommando utav mig. Det känns att terrängmomenten blir bara säkrare och säkrare hela tiden, jag kan verkligen njuta av dem och småningom är det dags att klättra i klasserna!

Slutligen var vår placering 11 av 19. Inte riktigt vad jag hade hoppats på, men alltid kan man ju inte plocka rosetter och vinna allt ;) Här kommer ännu några härliga bilder jag hittade från tävlingarna. Själv glömde jag min hjälmkamera hemma, men här ska ni gå och kolla in hur banan såg ut! https://www.youtube.com/watch?v=H5XyxUAinq8

Fotograf: Kuopion ratsastajat

Koska moni on kaipaillut suomenkielisiä tiivistelmiä postauksistani tässä tulee nyt ensimmäinen. Eli 11-12.6 olimme Kuopiossa kisaamassa kenttäratsastuksessa luokassa vaativa B. Minulle oli itselläni kovat odotukset ja olimme myös valmentautuneet ja harjoitelleet kovasti jokaiseen osakokeeseen. Kuten moni ehkä jo ehti huomata, ei lopputulos valitettavasti ollut sitä tasoa mitä olin toivinut. Tosin olin loppujen lopuksi todella tyytyväinen suorituksiin (etenkin maastoon, vaikka sieltä ropisi oikeastaan eniten virheitä). 

Kouluosuus ei mennyt ihan putkeen tällä kertaa. Siirtyminen verryttelystä radalle ja odottelu oli meille liian pitkä, joka sitten pilasi suorituksemme. En saanut Jojoon enää yhteyttä ja esitimme radan perunasäkkeinä vähän niin ja näin. Prosentit koulussa olivat luokkaa 63. Esteosuudella Jojo oli myös vähän muissa maailmoissa, mutta suoritti ihan hyvin kaikk tehtävät. Radalta tuli yksi puomi alas, joka nähtävästi oli Jojon huolimattomuusvirhe. Maastosta meille kertyi valitettavasti yksi kielto ja siten myös vähän yliaikaa. Tämä kielto oli ihan oma virheeni, koska jäin liikaa nauttimaan kyydistä enkä ratsastanut tarpeeksi jalalla ensimmäiselle vesiesteelle. Kiellosta huolimatta maastorata oli meidän parhaimipia, Jojo oli niin luottavainen ja teimme todella hyvää yhteistyötä! Loppujen lopuksi sijoitus oli 11/19, mikä vieläkin vähän harmittaa koska sijoitus meni sivu suun maaston kiellon myötä. Itse olen kylläkin todella tyytyväinen viikonloppuun ja etenkin mahtavan maastoradan jälkeen nälkä kasvaa syödessään!