2.10 Träning för Jenni

I år har vi haft turen att få vara under Jennis öga två gånger! Först under våren/försommaren och nu i oktober. Det är rena rama himlen för mig. Jenni har sett oss under alla dessa 7-8 år som jag och Jojo har jobbat tillsammans och är oersättlig för oss. Hon ger allti en massa bra tips, förbättringsförslag, konkreta råd och ridövningar, en massa motivations- och egoboost och även massa klappar, kramar och morötter.

Jag har alltid en sån prestationsångest inför henne, jag vill ju att vi med Jojo ska visa vårt bästa och hur mycket vi har gått frammåt. Tyvärr lyckas detta inte alltid, men man kan iallafall inte skylla på att jag inte försöker. Hur låter mjölksyra, ömma lårmuskler (yttre-, inre- och övrelår), kramp i vaderna, ont i knäna och övrekroppen totalt stel efter träningen? Och då jobbade vi bara me flat work?!

Tur var väl att Jojo var mottaglig och stred inte emot minsta lilla, väldigt samarbetsvillig och med en hög arbetsmoral. Dock hade ja stretchat, böjt och verkligen ridit igenom henne dagen innan, allt för att hon skulle vara mjuk och behaglig från början till slut.

Vi jobbade väldigt mycket på böjda spår, volter och cirklar. Poängen var att ha hästen framför och mellan skänklarna. Lättare sagt än gjort! Ytterhjälperna med hand och skänkel var i fokus, att förminska och förstora cirkeln var ett test på att allt fungerade. Dessutom skulle Jojo röra raskt på sig, något som jag ibland själv slarvar med.

Suck och stön, puust vad svårt! Vi lyckades stundvis dock riktigt bra, jag var själv helt nöjd och fick en bra känsla av ridningen. Efteråt och speciellt dagen efter hade jag träningsvärk i hela kroppen... Enjoy the video!

Jenni kävi katsomassa meidän menoa taas lokakuun alussa, mikä oli mahtavaa! Häneltä saa aina hyviä ehdotuksia, rakentavaa kritiikkiä, paljon erilaisia ratsastusharjoituksia, kehuja, taputuksia ja porkkanoita. Jenni on nähnyt meidän matkamme 7-8 vuoden ajan ja on korvaamaton apu arjessamme.

Minulla on aina kovat suorituspaineet kun Jenni tulee käymään. Tämä koska haluan, että pystymme näyttämään parhaimpamme. Tosin aina ei näin käy, mutta ainakaan ei yrittänyttä laiteta. Teimme sileän työskentelyä ja lopputulos oli maitohappoa reisissä, jumittunut selkä, niska ja hartiat, kipeätä polvissa ja kramppeja pohkeissa...

Olin päivää aikaisemmin jumpannut Jojo toden teolla, jotta hän olisi vastaanottavainen ja pehmeä seuraavana päivänä. Jojo oli oikein mukava ratsastaa ja hänellä oli korkea työmoraali sille päivälle.

Ratsastimme paljon kaarevilla urilla, ympyröillä ja volteilla. Tarkoitus oli saada ulkoavut läpi ja hevosen runko taipumaan sisäjalan ympäri. Helpommin sanottu kuin tehty! Lisäksi eteenpäinpyrkimys ja suuret askeleet olivat tärkeässä asemassa. Hevosen piti koko ajan olla pohkeiden edessä ja välissä. Ajoittain onnistuimme ihan hyvin, tosin koko valmennus oli todella rankka ja olimme molemmat ihan puhki samana ja seuraavana päivänä...