På söndagen hade vi våra första fälttävlingar för denna säsong. Och vilka lyckade tävlingar det var! I skrivades stund är jag väldigt trött efter en tuff dag, men så otroligt glad. Vi lyckades riktigt bra i alla delmoment och den slutliga placeringen blev 8 av 32. Bland ryttare som är på VM-nivå och ekipage som tävlat 3* fälttävlan. Inte illa.
Vi vaknade tidigt och åkte iväg från Flyinge till Vinslöv. Dryga timmen körde vi, vilken lyx att ha tävlingarna så nära! Föregående dag hade jag skruvat på broddar och på tävlingsplatsen flätade och knoppade jag Jojo. Så i princip var det bara att leda in Jojo i transporten på morgonen och köra iväg.
Jämfört med de föregående dagarnas nervositet och spänning i hela kroppen var Jojo mycket mera avslappnad idag. Hon var riktigt bra igenom och mjuk, men tyvärr genom hela uppvärmningen och dressyrbanan bakom skänkeln. Det märktes egentligen inte i galopprogrammet, bara i trav. Men jag kände det hela tiden och hade svårt att själv slappna av eftersom jag hela tiden måste se till att Jojo rör på sig. I uppvärmningen gjorde jag min gamla vanliga uppvärmning som jag vet att fungerar på Jojo. Hon blir avslappnad, mjuk, snabb för hjälperna och så hinner jag rida en del rörelser. Jag börjar med galoppen, jobbar på cirkel, ökar och minskar storkelen på den, gör en massa förvända galopp och ställer Jojo åt alla håll och sedan gör jag tempoväxlingar i galopp. När jag fått motorn igång jobbar jag på traven. Först ökad trav, det vi kallar för "Vermo ravi" med Iia, så Jojo kommer ihåg att röra på sig. Sedan blir det skänkelvikningar. Vid detta skede börjar mina 45-50 minuter var använda och en del av banans rörelser skall göras innan det är dags att förflytta sig till dressyrbanan.
På dressyrbanan var Jojo som sagt en del bakom skänkel, jag kom inte riktigt åt att sitta runt henne utan det kändes mest som att jag skumpade omkring. Det ser inte alls farligt ut på videon, men när man själv är kritiskt så ser man det. Då jag försökte driva på Jojo att hon skulle öka på steglängden blev det bara snabbare steg, men det får vi helt enkelt bara öva på hemma. Galopprogrammet kändes riktigt bra, och vi fick till och med en 8:a av en galoppökning! Annars var vår prestation väldigt jämn (som alltid), inga fel, men en liten gnutta power och gnista hade behövts.
Sedan var det ju banhoppningens tur. För en gångs skull kändes det att det fanns lite uppgifter i banan. Eller kanske jag bara är van vid de finska tävlingarna där banhopningsmomentet inte är så krävande. Anyways så fanns det en del linjer och allt som allt 11 hopp. På uppvärmningen (som var genast efter dressyren) gjorde vi inte något annat än hoppade några gånger åt båda hållen. En gång stannade Jojo framför en oxer eftersom jag själv inte red utan blev och segla då hon kändes så bra. Hon ger nog inte något gratis. Jag skärpte mig själv och började rida bättre. Och vilken känsla Jojo gav på banhoppningen! Hon var såååå bra mellan hand och skänkel, funderade inte på någonting, var väldigt ridbar helt enkelt. Dock red jag själv i lite undertempo och fick 2 felpoäng av överskriden maximitid (1,5 sekunder över). Jojo hade inte lika bra sug mot hindern som på Fredriks träning på torsdag, men det gjorde inget. Visst tog hon i flera bommar och det skramlade lite här och där men inget kom ner.
Slutligen var det terrängen. Vid första anblicken kändes den väldigt lätt. Okej detta var ju "bara" H100, men många av hindren i vår klass var samma som i till exempel H90. Resultatlistan visar även att många kom i mål utan några som helst fel, så banan var nog av det lättaste slaget. Visst red jag på tid och hade som mål att komma placerad i mål, men det viktigaste för mig var att få en hel och bra ritt med bra fiilis. Och det uppnådde vi, sjukt kul hade vi också med Jojo! Den första tredjedelen av banan kontrollerade jag hela tiden att Jojo lyssnade på mina hjälper och vågade inte gasa ordentligt. Förra höstens Tågarp och vår okontrollerade terrängritt som slutade med att jag föll av Jojo spökar ännu också. Inte för att det hände något och jag är inte rädd föra att stöta mig, men en häst måste vara under kontroll på terrängen, annars kan det bli riktigt farligt.
Efter den första tredjedelen vågade jag sätta gasen i då jag märkte att Jojo lyssnade duktigt på mig. Jag visste att eftersom vi tagit det lugnt i början måste vi sätta lite fart på. Inte för att skryta, men vi kom faktist i mål 2 sekunder under optimaltiden. Jag kan väl nog säga att jag känner till Jojos galopp och vad 500 meter i minuten är ;) Jojo är alltid sådan att hon behöver lite tid och några hopp under sig innan hon blir riktigt säker i terrängen. Hon kan även stirra på hinder, människor, buskar, ja i princip allt, och rytmen förstörs av det. Nuförtiden är jag förberedd på det mesta, och mot hinder som är mer utsmyckade eller optiskt svåra rider jag betydligt starkare emot. Jag är väldigt nöjd med vår terräng idag, den var smidig, snabb och vi jobbade bra ihop med Jojo. Hon frågade inte ens på något hinder om vi skulle över eller inte, utan var taggad och utförde uppgifterna jag hämtade henne till :)
Allt i allo, super tävlingsdag, trevligt att se och rida i ny terräng och härligt att träffa glatt folk (och framför allt finnar!) :)
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti