Dressyrträningar 24.4 och känslan av otillräcklighet

Äntligen har vi fått igång tränandet hemma efter vår resa. Vår lilla paus på fem dagar tog på både mina och Jojos nerver. Som rubriken lyder känner jag en stor otillräcklighet i min egna ridning. Jag kände det redan lite innan Sverige, men speciellt nu efter vår resa. Vi jobbar så hårt med dressyren. Med att rida i ett lugnt men framåtbjudande och vägvinnande tempo och stort steg, i en mer öppen form så att Jojos hals inte liknar en virknål, vi övar på skänkelvikningar, på tempoväxlingar, galoppbyten osv, allt som är svårt för oss. Jag har mycket hjälp av Iia, får stöd av henne dagligen och kan diskutera ingående om inte bara ridningen av Jojo utan även allt annat relaterat. Men endå känns det att ingenting händer? Är jag för kräsen och kräver perfektionism med min ridning? Jag skulle vilja starta medelsvår B under denna säsong, men som det ser nu ut lär det inte bli av. Vi har alltför lång väg till rena byten på kommando, flashiga travökningar och jämnhet i skolor. 

Jojo har inte heller riktigt varit trevlig att rida den senaste tiden. Tiden i Sverige var hon inte riktigt sig själv (förutom på tävlingarna?!) och det skrev jag ju om. Hon har haft ett litet sår i ena mungipan som jag har försökt på alla sätt och vis få att läka. Jag har smörjat det och ridit i hackamore (vilket är ett enda lidande). Vid ridningen har Jojo den senaste tiden verkligen hängt på handen och varit väldigt tung framtill. Jag vet att jag själv har ett ganska tungt stöd och försöker bli lättare på handen och rida ännu mera med sitsen, men det är otroligt svårt! Eftersom att hon dessutom rullar ihop sig vid ridningen försöker jag lätta med handen, rida henne med skänklarna och sitsen frammåt. Detta resulterar i att hon endast kutar iväg med en hård fart där benen vispar på. Hon får alltså inte bakbenen under sig, hon öppnar inte framtill eller länger på steget. Då hon springer iväg saktar jag ner henne, felaktigen med handen, och hon kryper ännu djupare med nosen mot bringan. Suck. Igår hade nog säkert någon djurrättsorganisation klagat mig för rollkur :( 

Jag känner mig väldigt otillräcklig då jag verkligen vill utvecklas och prestera bra. Själv tittar jag väldigt mycket på dressyr via Youtube, både klassisk GP och kür och dressyrmomenten i fälttävlan. Detta för att öva upp mitt egna öga och sinne för takt, tempo, frammåtbjudning och hur olika rörelser rids. Fastän Jojo och jag oftast landar på ca 65 % i lätt A (en aning lägre poäng i öppna dressyrklasser) känns det inte tillräckligt. På banan kan det kännas riktigt bra, men då jag ser på videon är jag inte nöjd. Jag måste få min sits rakare, axlarna bakåt, händerna närmare varandra och hälen mera ner. Jojo skall gå i ett lugnare tempo men med kraft och längre steg, hon skall vara öppnare i formen och jag skall tydligare kunna visa steglängningar och skänkelvikningar. Det jag dock är nöjd över nästan varje gång är skritten (den missar många fältryttare på eftersom deras hästar ofta är för ivriga) och övergångarna. Speciellt övergångar övar jag väldigt mycket hemma då ingen ser på mig och jag inte har några bättre ideér. Halterna och ryggningarna är jag stolt över attt funkar i dagens läge, de har varit väldigt jobbiga i flera år. 

Det blev ett lite mer analyserande inlägg med mera tankar än normalt :) Här skall ni också få se delar av vår träning med Iia på söndagen. Jojo kändes från början riktigt trevlig och samarbetsvillig. Jag fick ta bort mina stigbyglar för att räta ut min sits. Det är så skönt att rida utan stigbyglarna, man kommer närmare åt hästen och tränar samtidigt sin balans. Först jobbade vi på att minska och förstora en cirkel främst i galopp. Vi jobbade på en del med förvänd galopp och övergick till skänkelvikningar i trav då Jojo kändes såpass bra framåt. Nu hade jag fått mig rätad i min sits och fick ta stigbyglarna. Och direkt kändes det så konstigt då jag inte riktigt komåt  att sitta runt Jojo. Vi övergick även till ökningar. Först i galopp på en cirkel, sedan på långsidorna och småningom från andra bokstaven till den nästsista på långa banan. Det är jättejobbigt då man knappt hinner få upp farten så skall man sakta ner igen! På söndagen startar vi i Ypäjä lätt, och dressyren är lätt A:2. Jojo blev redan här en hel del jobbig då hon inte riktigt ville samarbeta med att komma tillbaka efter ökningen, utan helst skulle hon ha vilja fara ökad galopp genom hela manegen i säkert 30 minuter... Sedan började vi jobba på den ökade traven och den var riktigt svår! Här började det brista för oss. Vi fick inte riktigt till ett längre steg, Jojo bara vispade med benen åt alla håll, och jag kom inte åt att sitta runt henne och få mjuka övergångar. På videon ser man även att Jojo stundvis strider både mot handen och skänkeln. Mot slutet började jag fundera om allt verkligen är okej framtill i Jojos mun eftersom hon var så otroligt ojämn. Gissa vem som hade fått tungan över bettet...? Ibland blir jag så trött på Jojo. Jag får helt enkelt hitta ett annat bett som fungerar på henne och börja rida med det. Här får ni själv kolla in flera minuters klipp av de olika rörelserna och uppgifterna vi gjorde för Iia.

På måndagen gjorde jag ensam en del samma övningar som dagen innan, främst ökningar.  Jag hade även lagt lite bommar och kavalettin då jag tänkte att det skulle få Jojos steg att bli längre men lugnare. Galoppbyten över kavalettin var bra, men allt annat var nästan bara ett stridande, så efter 40 minuter och några någolunda lyckade kravlanden över bommarna gav jag upp. Jojo har samlat så mycket energi i sig att hon helt enkelt bara behöver springa av sig. Så idag hade jag bestämt mig för att galoppera Jojo trött (det är egentligen inte ens möjligt). Vi var ute i regnet i lite på en timme, och i 20 minuter galopperade vi. Det låter kanske inte så mycket, men då 10 minuter gick på tempot 600 meter i minuten (minst), så kan ni räkna ut hur många kilometer vi galopperade allt som allt. Det gjorde nog väldigt bra för både mig och Jojo att få huvudet rensat på alla tankar. När vi kom hem verkade hon dock helt pigg igen, men nöjd var hon så som hon frustade hela vägen till stallet!

Vår lilla jumppa/kavalettiserie från måndagen.