Mantorp 16.4 CNC*

Nu när jag äntligen har kommit hem och lugnat ner mig har jag tid att skriva om tävlingarna i Mantorp. På lördagen 16.4 gick tävlingen av stapeln och vi startade i den nationella klassen CNC*. Själv hade jag verkligen sett framemot detta. Enstjärnig är vår nivå och speciellt i Sverige där standarden är hög och de andra medtävlarna är duktiga får man se på vilken nivå man själv ligger på. Dagen före gick jag terrängen två gånger och hoppbanan en gång. Efter att jag gått båda insåg jag att jag verkligen behöver rida för hem och fosterland för att komma i mål. Mitt mål för denna tävling var att komma helskinnad i mål och utan hinderfel från terrängen. 

Det var en lite småregnig dag men vädret klarnade upp längs med dagen. Jag hade skruvat broddar på Jojo på fredag kväll, eftersom jag visste att hon skulle vara hispig på lördag morgon. Jag ville inte ta striden med henne på lördag morgon då jag visste att hon inte skulle stå stilla. Visst känner jag min häst väl då hon visade sig vara helt totalt omöjlig på lördag morgon. Alla andra finska hästar hade åkt iväg tidigare till tävlingsplatsen och hon blev kvar "ensam" (det fanns flera andra hästar i närheten). Under morgonen hade hon slitit ner vissa broddar till endast några millimeter långa... Det var bara att slänga in henne i trailern där hon trivs mycket bättre då hon vet att vi åker någonstans. 

Dressyren var jag själv riktigt nöjd med. Jojo var mellan hand och skänkel, lyssnade på minsta vinken och jag kände att jag kunde visa lite av vårt steg. Hon är ju verkligen inte någon "liitokavio" men man gör så gott man kan. Dock visade det sig att domaren inte var så imponerad av vår ritt. Lite synd, jag kände att vi var värda lite högre poäng. Slutligen hade vi cirka 63 % och felpoängen var 55,1. Travökningen var som den brukar, lite snabb med för kort steg, men den var jämn. Skänkelvikningen till höger var bra (för oss), till vänster gled Jojo endast undan med vänster bog, blev förböjd och bakdelen släpade. Övergången till skritt var bra, halten var finfin, dock var ryggningen lite öppen. Mellan- och den ökade skritten var bra, ibland kändes det att de blev lite för snabba. Båda galopperna var riktigt bra, ibland ville Jojo lite spänna sig. Den första ökningen var lite platt men övergångarna var bättre här än i den andra. I den andra ökningen gjorde Jojo ett byte framtill, dock märkte inte domaren det... Slutligen skrev domaren att "Hästen kunde visa mer elasticitet och vara mera eftergiven. Blir lite spänd i nacken. Försök att stämma av med halvhalter. Lycka till!". 

Hoppningen fruktade jag över. Banan var verkligen inte lätt med svåra svängar till kombinationen, olika linjer och stora oxrar. Det hade ju dessutom även regnat och bottnet var aningen halt. Då jag värmde upp gick en häst omkull och det ville jag absolut inte riskera. Jag måste rida väldigt bestämt och målmedvetet så att min egna rädsla för stora hinder inte skulle ta över och Jojo skulle börja tveka. Höjden var ju redan på 115 cm så.  En stor och vägvinnande galopp men utan att rusa var det alltså som gällde. Lättare sagt än gjort. Vi kom dock galant igenom banan utan en enda fällning, dock med 3 fel för överskriden maximitid, men jag var såååå nöjd som man bara kan vara! :) Tyvärr tog minnet i min telefon slut så ni får endast se de två första hoppen :/

Då ja gick terrängen insåg jag att jag under inga omständigheter skulle klara av tiden på 5 minuter 14 sekunder. Terrängen i Mantorp är lite liknande som i Niinisalo, förutom att den består av backar upp och ner hela tiden. Dessutom var vissa vägar endast smala små stigar där man absolut inte kunde galoppera i tempot 520 meter i minuten. Jag ville göra en säker och "bekväm" terräng utan att chansa för mycket och gasa på i onödan. Det kändes som ett bra val och vi kom i mål utan hinderfel och med tiden 5:43. 29 sekunder över optimaltiden, vilket jag själv känner att är ok. Detta var vår första enstjärniga för denna säsong och jag kunde inte vara mer än nöjd! Kvaliteten är urkass på klippen från terrängen tyvärr :( Eftersom minnet på min telefon tog slut så filmade mamma med sin telefon, och därav den dåliga kvaliteten. 

Dessa klipp ger inte heller rättvisa för hur stora och krävande hindren var. Så är det alltid. Alla borde få gå banan för att förstå sig på hur svåra dessa banor är. Vi hade många olika uppgifter på banan med kombinationer, många smala hinder och spetsar, väldigt branta trappor osv. Själv är jag mest nöjd över coffin och vattenkomplexet som jag själv tycker att jag red väldigt bra. Jojo ifrågasatte heller inte någondera av dem utan gjorde allt som en gammal och van häst :)

Slutligen måste jag ännu visa en rolig bild på vår fitnessrumpa (alltså Jojo) och Lotta då hon kollar in att allt går rätt till när jag smörjer in Jojos ben med kylande lera :D

Jag känner att tävlingen var väldigt lyckad på alla sätt och vis. Det som även var kul var att det inte var dressyren som bestämde placeringen, utan båda hoppningen och terrängen var svåra. Då det kom rikligt med felpoäng från de andra delmomenten (för min del hoppning 3 och terräng 11,6) omordnades placeringarna. Vårt resultat låg alltså på 69,7 felpoäng. I slutändan blev jag och Jojo 14:e av 41 startande ekipage. Inte illa!