Miljöträning deluxe

Jag trodde att jag hade en orädd och miljövan fälttävlanshäst. Det har visat sig att jag har fel. Mycket fel. Här i Flyinge finns hästar, hästar och ännu mera hästar, bilar, lastbilar, hundar, människor, stall, maneger, ridplaner, oupptäckta ridvägar, stora höbalar, stora dekorationsstenar med mera. Jojo är rädd för precis allt. Efter att tröttheten från den långa resan har släppt borde vi jobba på och motionera jag och Jojo. Men hon tycker mer om att rycka och knycka för allt, spänna sig för minsta lilla prassel och stelna till då någon häst går förbi. Jag får verkligen hålla mig i skinnet för att inte bli irriterad på henne. Vi får hoppas att det smäningom börjar släppa då hon blir mer van med miljön här.

Igår träffade jag Malin och vi red ut tillsammans. Hon hade en av skolans hästar och Jojo var lite mer avslappnad i sällskap. Vi red ut på sandvägar, små stigar i skogen, längs med fält och kollade in flera av Flyinges byggnader. Samtidigt fick jag se Piias och Fredriks ridbana som jag imorgon skall till för att träna hoppning för Fredrik. Efter vår cirka 45 minuter långa sväng i skogen jobbade jag Jojo ännu lite på galoppbanan. Kan ni tänka er ett fälttävlansekipage på en 1200 meter lång bana med bra botten under? Det kliade i fingrarna att sätta av i full galopp. Dock tog vi det riktigt lugnt och galopperade i lugnt takt två varv. Vid detta skede hade Jojo slappnat av. Olyckligt nog fick hon tungan över bettet, vilket resulterade i att hon blev lite bakom skänkeln. Då tänkte jag att det inte gjorde så mycket och korrierade inte hennes tunga. Detta visade sig vara ett misstag då hon slängde tungan över bettet idag vid vårt dressyrpass... 

Jag är verkligen inte besviken på anläggningen här. 1200 meter detta är nog najs!

Jojo har även haft miljöträning deluxe eftersom vi bor på en liten gård. En gård med hönor, tuppar och gäss. Dessutom patrullerar storkar och fasaner omkring på området! En liten kulturshock för Jojo. Jag trodde att hon var en van tävlingshäst som sett det mesta. Hemma är hon aldrig nervös eller rycker sig eller stirrar på något. Flyinge är kanske lite too much för min stackars lilla häst.  

Bilden ger inte rättvisa för hur nära storken är. De bryr sig inte heller fastän man galopperar förbi!

Idag red jag Jojo två gånger eftersom hon har varit så spänd och haft mycket energi. På förmiddagen joggade jag henne lätt på en gräsplan i ca 60 minuter. Här tog det även 45 minuter innan hon slappnade av. Mot kvällen red jag ett eget dressyrpass. Min första plan var att rida på Piias och Fredriks ridbana, men eftersom de hade vattensprinklarna på och sladdade planen red jag istället på den stora grusbanan brevid. Jojo var som sagt spänd fastän vi fick vara mer ifred än vid de tidigare ridpassen. Jag började genast i galopp och gjorde alla rörelser och övningar som Iia har sagt åt mig. Och det hjälpte inte. Efter nästan en timmes ridning var Jojo ännu också långsam för hjälperna, steget var kort och takten fattades i alla gångarter. Nästan så jag ville ge upp och ringa till Iia för hjälp. Tålamodigt bet jag ihop och jobbade tills jag äntligen kände att hon började ge efter. Tills jag kände att hon var totalt tom på handen och hade igen lirkat tungan över bettet! Grrr. Jag red på som om inget hade hänt,. Detta kan ju hända i en tävlingssituation och då hjälper inget annat än att fortsätta. Efter en stund kändes det ok, jag ville inte bråka med henne alltför mycket och avslutade ridpasset efter 1½ timme. 

Visst är hon fin fastän hon är en riktig tölp ibland?

Imorgon har vi både hopp- och terrängträningar. Tyvärr fick vi inte dem på olika dagar, men man tager vad man får. Speciellt då man får träna för så duktiga människor. Tror jag kommer bli star strucked med både Fredrik och Janne. Det blir inte något material från de träningarna heller eftersom jag är ensam här, men från och med fredag kväll är mamma här och då får hon agera som min kameraman :) Tills dess får ni bara nöja er med mina analyser och berättelser och bilder från hästryggen.