Dressyrträningar 24.4 och känslan av otillräcklighet

Äntligen har vi fått igång tränandet hemma efter vår resa. Vår lilla paus på fem dagar tog på både mina och Jojos nerver. Som rubriken lyder känner jag en stor otillräcklighet i min egna ridning. Jag kände det redan lite innan Sverige, men speciellt nu efter vår resa. Vi jobbar så hårt med dressyren. Med att rida i ett lugnt men framåtbjudande och vägvinnande tempo och stort steg, i en mer öppen form så att Jojos hals inte liknar en virknål, vi övar på skänkelvikningar, på tempoväxlingar, galoppbyten osv, allt som är svårt för oss. Jag har mycket hjälp av Iia, får stöd av henne dagligen och kan diskutera ingående om inte bara ridningen av Jojo utan även allt annat relaterat. Men endå känns det att ingenting händer? Är jag för kräsen och kräver perfektionism med min ridning? Jag skulle vilja starta medelsvår B under denna säsong, men som det ser nu ut lär det inte bli av. Vi har alltför lång väg till rena byten på kommando, flashiga travökningar och jämnhet i skolor. 

Jojo har inte heller riktigt varit trevlig att rida den senaste tiden. Tiden i Sverige var hon inte riktigt sig själv (förutom på tävlingarna?!) och det skrev jag ju om. Hon har haft ett litet sår i ena mungipan som jag har försökt på alla sätt och vis få att läka. Jag har smörjat det och ridit i hackamore (vilket är ett enda lidande). Vid ridningen har Jojo den senaste tiden verkligen hängt på handen och varit väldigt tung framtill. Jag vet att jag själv har ett ganska tungt stöd och försöker bli lättare på handen och rida ännu mera med sitsen, men det är otroligt svårt! Eftersom att hon dessutom rullar ihop sig vid ridningen försöker jag lätta med handen, rida henne med skänklarna och sitsen frammåt. Detta resulterar i att hon endast kutar iväg med en hård fart där benen vispar på. Hon får alltså inte bakbenen under sig, hon öppnar inte framtill eller länger på steget. Då hon springer iväg saktar jag ner henne, felaktigen med handen, och hon kryper ännu djupare med nosen mot bringan. Suck. Igår hade nog säkert någon djurrättsorganisation klagat mig för rollkur :( 

Jag känner mig väldigt otillräcklig då jag verkligen vill utvecklas och prestera bra. Själv tittar jag väldigt mycket på dressyr via Youtube, både klassisk GP och kür och dressyrmomenten i fälttävlan. Detta för att öva upp mitt egna öga och sinne för takt, tempo, frammåtbjudning och hur olika rörelser rids. Fastän Jojo och jag oftast landar på ca 65 % i lätt A (en aning lägre poäng i öppna dressyrklasser) känns det inte tillräckligt. På banan kan det kännas riktigt bra, men då jag ser på videon är jag inte nöjd. Jag måste få min sits rakare, axlarna bakåt, händerna närmare varandra och hälen mera ner. Jojo skall gå i ett lugnare tempo men med kraft och längre steg, hon skall vara öppnare i formen och jag skall tydligare kunna visa steglängningar och skänkelvikningar. Det jag dock är nöjd över nästan varje gång är skritten (den missar många fältryttare på eftersom deras hästar ofta är för ivriga) och övergångarna. Speciellt övergångar övar jag väldigt mycket hemma då ingen ser på mig och jag inte har några bättre ideér. Halterna och ryggningarna är jag stolt över attt funkar i dagens läge, de har varit väldigt jobbiga i flera år. 

Det blev ett lite mer analyserande inlägg med mera tankar än normalt :) Här skall ni också få se delar av vår träning med Iia på söndagen. Jojo kändes från början riktigt trevlig och samarbetsvillig. Jag fick ta bort mina stigbyglar för att räta ut min sits. Det är så skönt att rida utan stigbyglarna, man kommer närmare åt hästen och tränar samtidigt sin balans. Först jobbade vi på att minska och förstora en cirkel främst i galopp. Vi jobbade på en del med förvänd galopp och övergick till skänkelvikningar i trav då Jojo kändes såpass bra framåt. Nu hade jag fått mig rätad i min sits och fick ta stigbyglarna. Och direkt kändes det så konstigt då jag inte riktigt komåt  att sitta runt Jojo. Vi övergick även till ökningar. Först i galopp på en cirkel, sedan på långsidorna och småningom från andra bokstaven till den nästsista på långa banan. Det är jättejobbigt då man knappt hinner få upp farten så skall man sakta ner igen! På söndagen startar vi i Ypäjä lätt, och dressyren är lätt A:2. Jojo blev redan här en hel del jobbig då hon inte riktigt ville samarbeta med att komma tillbaka efter ökningen, utan helst skulle hon ha vilja fara ökad galopp genom hela manegen i säkert 30 minuter... Sedan började vi jobba på den ökade traven och den var riktigt svår! Här började det brista för oss. Vi fick inte riktigt till ett längre steg, Jojo bara vispade med benen åt alla håll, och jag kom inte åt att sitta runt henne och få mjuka övergångar. På videon ser man även att Jojo stundvis strider både mot handen och skänkeln. Mot slutet började jag fundera om allt verkligen är okej framtill i Jojos mun eftersom hon var så otroligt ojämn. Gissa vem som hade fått tungan över bettet...? Ibland blir jag så trött på Jojo. Jag får helt enkelt hitta ett annat bett som fungerar på henne och börja rida med det. Här får ni själv kolla in flera minuters klipp av de olika rörelserna och uppgifterna vi gjorde för Iia.

På måndagen gjorde jag ensam en del samma övningar som dagen innan, främst ökningar.  Jag hade även lagt lite bommar och kavalettin då jag tänkte att det skulle få Jojos steg att bli längre men lugnare. Galoppbyten över kavalettin var bra, men allt annat var nästan bara ett stridande, så efter 40 minuter och några någolunda lyckade kravlanden över bommarna gav jag upp. Jojo har samlat så mycket energi i sig att hon helt enkelt bara behöver springa av sig. Så idag hade jag bestämt mig för att galoppera Jojo trött (det är egentligen inte ens möjligt). Vi var ute i regnet i lite på en timme, och i 20 minuter galopperade vi. Det låter kanske inte så mycket, men då 10 minuter gick på tempot 600 meter i minuten (minst), så kan ni räkna ut hur många kilometer vi galopperade allt som allt. Det gjorde nog väldigt bra för både mig och Jojo att få huvudet rensat på alla tankar. När vi kom hem verkade hon dock helt pigg igen, men nöjd var hon så som hon frustade hela vägen till stallet!

Vår lilla jumppa/kavalettiserie från måndagen.

Terrängträningar 14.4

Före tävlingarna i Mantorp hade vi sista förberedande träningar med Janne. På torsdag (14.4) förmiddag, två dagar före tävlingarna, åkte vi till Eketorps terräng för generalrepetition. Nedan finns en video som säger mer än om jag skulle analysera allt för er. 

Vi gjorde allt; vattenuppgifter, arrowheads, hörn, sunken road, steeple, stora bord mm mm. Vi fick verkligen jobba på för att klara av uppgifterna! Jag var själv kanske lite borttappad och red tyvärr inte så bra som jag hade kunnat, men då skarvade Jojo in och utförde uppgiftera mer än väl. Jag har en så duktigt häst som är så van vid alla terränguppgifter att hon vet precis hur och vad man skall göra! Speciellt svår var kombinationen av ett stort bord, brant sväng till höger och en stor spets. Jag har själv så väldigt svårt med att svänga till höger då jag inte riktigt får vänster skänkel ner och ytterhälperna igenom. Dessutom skuffar Jojo gärna vänster bog utåt, vilket försvårar vårt lilla problem. Men fan den som ger sig! Det blir bara att öva ännu mera. 

Det kändes bra med en hård träning där inte bara kroppen, utan även knoppen fick jobba på. Vi har inte riktigt haft lika utmanande uppgifter hemma i Finland, och det syntes säkert också. Lite osäkerhet från min sida kan man se i videon, men som sagt, Jojo sköter resten :)

Senare idag ska vi ha dressyrträningar för Iia. Jag är så taggad igen! Det är första träningen efter Sverige resan. Vi har tagit det lugnt efter att vi kommit hem, gått i skogen, bara lite jogga på och sådant. Kan väl säga att Jojo är frustrerad och arg på mig då hon inte har fått jobba. Suck med henne. Tisdagen var den enda dagen då någon trötthet sågs i henne, men efter det har hon varit sitt vilda jag. Jag ska göra ännu lite mera research, men har några riktigt bra foton från terrängen i Mantorp som jag vill visa er! :)

Mantorp 16.4 CNC*

Nu när jag äntligen har kommit hem och lugnat ner mig har jag tid att skriva om tävlingarna i Mantorp. På lördagen 16.4 gick tävlingen av stapeln och vi startade i den nationella klassen CNC*. Själv hade jag verkligen sett framemot detta. Enstjärnig är vår nivå och speciellt i Sverige där standarden är hög och de andra medtävlarna är duktiga får man se på vilken nivå man själv ligger på. Dagen före gick jag terrängen två gånger och hoppbanan en gång. Efter att jag gått båda insåg jag att jag verkligen behöver rida för hem och fosterland för att komma i mål. Mitt mål för denna tävling var att komma helskinnad i mål och utan hinderfel från terrängen. 

Det var en lite småregnig dag men vädret klarnade upp längs med dagen. Jag hade skruvat broddar på Jojo på fredag kväll, eftersom jag visste att hon skulle vara hispig på lördag morgon. Jag ville inte ta striden med henne på lördag morgon då jag visste att hon inte skulle stå stilla. Visst känner jag min häst väl då hon visade sig vara helt totalt omöjlig på lördag morgon. Alla andra finska hästar hade åkt iväg tidigare till tävlingsplatsen och hon blev kvar "ensam" (det fanns flera andra hästar i närheten). Under morgonen hade hon slitit ner vissa broddar till endast några millimeter långa... Det var bara att slänga in henne i trailern där hon trivs mycket bättre då hon vet att vi åker någonstans. 

Dressyren var jag själv riktigt nöjd med. Jojo var mellan hand och skänkel, lyssnade på minsta vinken och jag kände att jag kunde visa lite av vårt steg. Hon är ju verkligen inte någon "liitokavio" men man gör så gott man kan. Dock visade det sig att domaren inte var så imponerad av vår ritt. Lite synd, jag kände att vi var värda lite högre poäng. Slutligen hade vi cirka 63 % och felpoängen var 55,1. Travökningen var som den brukar, lite snabb med för kort steg, men den var jämn. Skänkelvikningen till höger var bra (för oss), till vänster gled Jojo endast undan med vänster bog, blev förböjd och bakdelen släpade. Övergången till skritt var bra, halten var finfin, dock var ryggningen lite öppen. Mellan- och den ökade skritten var bra, ibland kändes det att de blev lite för snabba. Båda galopperna var riktigt bra, ibland ville Jojo lite spänna sig. Den första ökningen var lite platt men övergångarna var bättre här än i den andra. I den andra ökningen gjorde Jojo ett byte framtill, dock märkte inte domaren det... Slutligen skrev domaren att "Hästen kunde visa mer elasticitet och vara mera eftergiven. Blir lite spänd i nacken. Försök att stämma av med halvhalter. Lycka till!". 

Hoppningen fruktade jag över. Banan var verkligen inte lätt med svåra svängar till kombinationen, olika linjer och stora oxrar. Det hade ju dessutom även regnat och bottnet var aningen halt. Då jag värmde upp gick en häst omkull och det ville jag absolut inte riskera. Jag måste rida väldigt bestämt och målmedvetet så att min egna rädsla för stora hinder inte skulle ta över och Jojo skulle börja tveka. Höjden var ju redan på 115 cm så.  En stor och vägvinnande galopp men utan att rusa var det alltså som gällde. Lättare sagt än gjort. Vi kom dock galant igenom banan utan en enda fällning, dock med 3 fel för överskriden maximitid, men jag var såååå nöjd som man bara kan vara! :) Tyvärr tog minnet i min telefon slut så ni får endast se de två första hoppen :/

Då ja gick terrängen insåg jag att jag under inga omständigheter skulle klara av tiden på 5 minuter 14 sekunder. Terrängen i Mantorp är lite liknande som i Niinisalo, förutom att den består av backar upp och ner hela tiden. Dessutom var vissa vägar endast smala små stigar där man absolut inte kunde galoppera i tempot 520 meter i minuten. Jag ville göra en säker och "bekväm" terräng utan att chansa för mycket och gasa på i onödan. Det kändes som ett bra val och vi kom i mål utan hinderfel och med tiden 5:43. 29 sekunder över optimaltiden, vilket jag själv känner att är ok. Detta var vår första enstjärniga för denna säsong och jag kunde inte vara mer än nöjd! Kvaliteten är urkass på klippen från terrängen tyvärr :( Eftersom minnet på min telefon tog slut så filmade mamma med sin telefon, och därav den dåliga kvaliteten. 

Dessa klipp ger inte heller rättvisa för hur stora och krävande hindren var. Så är det alltid. Alla borde få gå banan för att förstå sig på hur svåra dessa banor är. Vi hade många olika uppgifter på banan med kombinationer, många smala hinder och spetsar, väldigt branta trappor osv. Själv är jag mest nöjd över coffin och vattenkomplexet som jag själv tycker att jag red väldigt bra. Jojo ifrågasatte heller inte någondera av dem utan gjorde allt som en gammal och van häst :)

Slutligen måste jag ännu visa en rolig bild på vår fitnessrumpa (alltså Jojo) och Lotta då hon kollar in att allt går rätt till när jag smörjer in Jojos ben med kylande lera :D

Jag känner att tävlingen var väldigt lyckad på alla sätt och vis. Det som även var kul var att det inte var dressyren som bestämde placeringen, utan båda hoppningen och terrängen var svåra. Då det kom rikligt med felpoäng från de andra delmomenten (för min del hoppning 3 och terräng 11,6) omordnades placeringarna. Vårt resultat låg alltså på 69,7 felpoäng. I slutändan blev jag och Jojo 14:e av 41 startande ekipage. Inte illa! 

13.4 Hoppträningar

Onsdagen innan vår avfärd till Mantorp hade vi sista hoppträningen för Fredrik Jönsson. Riktigt kul med svåra uppgifter och linjer. Jag koncentrerade på att hitta en stor och vägvinnande galopp och att inte ta för mycket med handen tillbaka. Speciellt nu när Jojo har varit bakom skänkeln under nästan hela vår vistelse i Sverige. Det är utvecklande att märka sina misstag utan att någon annan behöver säga det. Det kallar jag för självkännedom och utvecklar en person som ryttare.

Vi jobbade inte på något speciellt under träningen, mera att rida distanser med bra rytm och att hitta avstampningsstället. Fredrik berömde Jojo över det att hon ser (och är) ridbar fastän hon i början är en del spänd och nervös. I början kändes det som att jag mest flög omkring fastän det inte syns på videon. Dock fick jag alltid nu och då en riktigt bra känsla, Jojo var lugn men galopperade bestämt på, jag såg alla avstånden, reagerade och red rätt och vi fick till några riktigt bra och kraftiga hopp. Vi hoppade inte några högre hinder, banan låg på cirka 100 cm, eftersom linjerna var såpass svåra. 

Imorgon bär det av till Mantorp där vi spenderar våra sista dagar i Sverige. I Mantorp startar vi även vår första enstjärninga klass för denna säsong. Så taggad!

Vinslöv H100 10.4.2016

På söndagen hade vi våra första fälttävlingar för denna säsong. Och vilka lyckade tävlingar det var! I skrivades stund är jag väldigt trött efter en tuff dag, men så otroligt glad. Vi lyckades riktigt bra i alla delmoment och den slutliga placeringen blev 8 av 32. Bland ryttare som är på VM-nivå och ekipage som tävlat 3* fälttävlan. Inte illa. 

Vi vaknade tidigt och åkte iväg från Flyinge till Vinslöv. Dryga timmen körde vi, vilken lyx att ha tävlingarna så nära! Föregående dag hade jag skruvat på broddar och på tävlingsplatsen flätade och knoppade jag Jojo. Så i princip var det bara att leda in Jojo i transporten på morgonen och köra iväg.

Jämfört med de föregående dagarnas nervositet och spänning i hela kroppen var Jojo mycket mera avslappnad idag. Hon var riktigt bra igenom och mjuk, men tyvärr genom hela uppvärmningen och dressyrbanan bakom skänkeln. Det märktes egentligen inte i galopprogrammet, bara i trav. Men jag kände det hela tiden och hade svårt att själv slappna av eftersom jag hela tiden måste se till att Jojo rör på sig. I uppvärmningen gjorde jag min gamla vanliga uppvärmning som jag vet att fungerar på Jojo. Hon blir avslappnad, mjuk, snabb för hjälperna och så hinner jag rida en del rörelser. Jag börjar med galoppen, jobbar på cirkel, ökar och minskar storkelen på den, gör en massa förvända galopp och ställer Jojo åt alla håll och sedan gör jag tempoväxlingar i galopp. När jag fått motorn igång jobbar jag på traven. Först ökad trav, det vi kallar för "Vermo ravi" med Iia, så Jojo kommer ihåg att röra på sig. Sedan blir det skänkelvikningar. Vid detta skede börjar mina 45-50 minuter var använda och en del av banans rörelser skall göras innan det är dags att förflytta sig till dressyrbanan. 

På dressyrbanan var Jojo som sagt en del bakom skänkel, jag kom inte riktigt åt att sitta runt henne utan det kändes mest som att jag skumpade omkring. Det ser inte alls farligt ut på videon, men när man själv är kritiskt så ser man det. Då jag försökte driva på Jojo att hon skulle öka på steglängden blev det bara snabbare steg, men det får vi helt enkelt bara öva på hemma. Galopprogrammet kändes riktigt bra, och vi fick till och med en 8:a av en galoppökning! Annars var vår prestation väldigt jämn (som alltid), inga fel, men en liten gnutta power och gnista hade behövts. 

Sedan var det ju banhoppningens tur. För en gångs skull kändes det att det fanns lite uppgifter i banan. Eller kanske jag bara är van vid de finska tävlingarna där banhopningsmomentet inte är så krävande. Anyways så fanns det en del linjer och allt som allt 11 hopp. På uppvärmningen (som var genast efter dressyren) gjorde vi inte något annat än hoppade några gånger åt båda hållen. En gång stannade Jojo framför en oxer eftersom jag själv inte red utan blev och segla då hon kändes så bra. Hon ger nog inte något gratis. Jag skärpte mig själv och började rida bättre. Och vilken känsla Jojo gav på banhoppningen! Hon var såååå bra mellan hand och skänkel, funderade inte på någonting, var väldigt ridbar helt enkelt. Dock red jag själv i lite undertempo och fick 2 felpoäng av överskriden maximitid (1,5 sekunder över). Jojo hade inte lika bra sug mot hindern som på Fredriks träning på torsdag, men det gjorde inget. Visst tog hon i flera bommar och det skramlade lite här och där men inget kom ner. 

Slutligen var det terrängen. Vid första anblicken kändes den väldigt lätt. Okej detta var ju "bara" H100, men många av hindren i vår klass var samma som i till exempel H90. Resultatlistan visar även att många kom i mål utan några som helst fel, så banan var nog av det lättaste slaget. Visst red jag på tid och hade som mål att komma placerad i mål, men det viktigaste för mig var att få en hel och bra ritt med bra fiilis. Och det uppnådde vi, sjukt kul hade vi också med Jojo! Den första tredjedelen av banan kontrollerade jag hela tiden att Jojo lyssnade på mina hjälper och vågade inte gasa ordentligt. Förra höstens Tågarp och vår okontrollerade terrängritt som slutade med att jag föll av Jojo spökar ännu också. Inte för att det hände något och jag är inte rädd föra att stöta mig, men en häst måste vara under kontroll på terrängen, annars kan det bli riktigt farligt. 

Efter den första tredjedelen vågade jag sätta gasen i då jag märkte att Jojo lyssnade duktigt på mig. Jag visste att eftersom vi tagit det lugnt i början måste vi sätta lite fart på. Inte för att skryta, men vi kom faktist i mål 2 sekunder under optimaltiden. Jag kan väl nog säga att jag känner till Jojos galopp och vad 500 meter i minuten är ;) Jojo är alltid sådan att hon behöver lite tid och några hopp under sig innan hon blir riktigt säker i terrängen. Hon kan även stirra på hinder, människor, buskar, ja i princip allt, och rytmen förstörs av det. Nuförtiden är jag förberedd på det mesta, och mot hinder som är mer utsmyckade eller optiskt svåra rider jag betydligt starkare emot. Jag är väldigt nöjd med vår terräng idag, den var smidig, snabb och vi jobbade bra ihop med Jojo. Hon frågade inte ens på något hinder om vi skulle över eller inte, utan var taggad och utförde uppgifterna jag hämtade henne till :)

Allt i allo, super tävlingsdag, trevligt att se och rida i ny terräng och härligt att träffa glatt folk (och framför allt finnar!) :)

Förberedelser inför söndagens tävlingar

Fredag och lördag har gått åt till att förbereda inför årets första fälttävlingar, wohoo! Alla är taggade, inte minst jag. Idag har vi packat bilen klart och de sista träningarna har gjorts. Tyvärr är Jojos fina normala jag som bortblåst då hon spänner sig och är nervös. Suck. Med andra ord har jag jobbat hårt med henne så att hon skulle vara avspänd inför tävlingarna.

Fredagen gick åt till att lunka och jogga på gräs. Själv kände jag mig en hel del krasslig och trött och därför blev inte fredagens ridning väldigt prestigefull. Eftersom galoppen är hennes bästa gångart och lättast att jobba i utgjorde ridpasset av nästan bara galopp. Såklart jobbade jag även lite i trav, men det var mest för att värma upp eller trava av efter galoppasset. Senare på kvällen hämtade jag mamma från Lunds tågstation, och hon har hjälpt till under lördagen.

Lite skrapmys i hagen.

På lördagen gjorde vi ett dressyrpass. Här var Jojo också väldigt spänd ganska långt in på ridpasset. Jag jobbade i galoppen på att minska och förstora cirkeln, att samla och rida en lugnare galopp och att länga lite på steget. Jag koncentrerade mig på att hålla stadigt i båda tyglarna, så att stödet till båda mungiporna var samma och sedan böja och ställa Jojo åt båda hållen. Det kändes att inget riktigt hjälper, inte heller förvänd galopp och olika ställningar i den. Suck och stön. Jojo var spänd, galopperade kort och fort, jag fick ingen bra rytm, hon var hård i handen, inte framför skänkeln, tryckte på vänster bog och var allmänt väldigt osamarbetsvillig. Småningom började hon lätta lite framifrån, men ville gärna rycka på huvudet för att dra mig bort från sadeln. Jag försöker alltid att det inte skulle bli en dragkamp utan sitter ännu djupare i sadeln för att få ett bättre grepp och benen runt Jojo. I slutet av passet gick det bra eftersom jag var så svettig att mina ridbyxor klistrade fast i sadeln. Väldigt roligt. 

Då Jojo är nervös och "ger efter" rullar hon ihop sig. Hon använder inte kroppen och ryggen ordentligt, utan näsan dras mot bogen och hon blir ofta både bakom handen och skänkeln. Idag gjorde hon väldigt mycket av sin "virknålseftergift" och jag fick rida med stark skänkel för att få henne att öppna mera i nedre linjen och få bort näsan ur bringan. Övergångar mellan trav och galopp brukar vara en av våra starka sidor och bravur, men idag lyckades de inte heller innan jag sa åt Jojo att skärpa sig. Vid övergångarna började hon lyssna mycket mer på mig och jag fick henne äntligen mellan hand och skänkel. Då vågade jag även jobba på med galoppökningarna. I klippet nedan finns en del av galoppökningarna. Övergångarna mellan ökad och arbetsgalopp bör vara större och tydligare, och dessutom bör galoppens kvalité vara bättre. Ajaj vad man är kritisk mot sig själv.

Efter galoppen gjorde jag en del travrörelser från morgondagens program. Vi jobbade på ökningarna och sedan skänkelvikningarna. Ökningarna var inte något vidare, men när jag hade fått motorn igång blev skänkelvikningarna riktigt bra! 

En och en halv timme jobbade jag på Jojo, så att svetten rann ur båda och Jojo löddrade ur munnen, på halsen och mellan bakbenen. Slutligen skrittade jag av Jojo genom den fina parken och vi passade på att ta några bilder då mamma en gång var med :)

Typ den enda bilden Jojo stod stilla på och inte såg ut som en älg...

Imorgon blir det tidigt väckning men som tur är slutar tävlingarna redan tidigt. Antagligen är vi hemma före kvällen. Online resultat finns ju såklart på Equipe, så följ med där! Dessutom finns redan terrängbanans skiss och bilder på hindren, wohoo. Mera sådant till Finland!

Lyckade hopp- och terrängträningar

Idag hade vi hoppträningar för Fredrik Jönsson och terrängträningar för Jan Jönsson. Precis som jag hade tänkt mig var jag star strucked av dem båda. Båda var dock väldigt svenska och lätta att prata med. Eftersom vi hade terrängträningar senare på dagen gjorde vi en lätt hoppträning. Jag skrittade på 12 minuter till Piias och Fredriks ridbana och mötte Fredrik där. Lite förvånad var jag över att ridbanan kändes så liten, den har alltid sett mycket större ut då andra ryttare har filmat sina träningar där.

Jag travade självständigt fram och vid galopparbetet började Fredrik hjälpa mig. Till en början pratade vi om mina och Jojos mål och vad vi har gått under de senaste åren, att Jojo har tendens att spänna sig och jag inte får galoppen att rulla på lugnt men med ett långt steg. Tror ni Jojo var spänd idag? Nej inte det minsta. Hon visade verkligen det bästa av sig, var väldigt rund och avslappnad, utan att vara slö på något sätt. Hon vet nog precis när man skall imponera på viktigt folk ;) Hon var kanske en aning bakom skänkel under hela ridpasset, men eftersom hon hade ett så bra sug mot alla hinder gjorde det inte så mycket. Så gårdagens nästan tre timmars ridning gjorde verkligen sitt!

Jag var verkligt nöjd med Jojo och Fredrik undrade lite vad som egentligen var vårt problem. Vi jobbade på en stund på galoppbommar, flyttade oss över till linjer med olika steglänger och slutligen hoppade vi en liten och lätt bana på 90-100 cm höjd. Lekande lätt! Jojo tog bra i och stampade av ordentligt så vi fick några riktigt runda och fina hopp. Efter 30 minuter tyckte både jag och Fredrik att det räckte för Jojo om hon skall orka ordentligt med terrängen. 

Liten sneaky peek från planen och vår hoppbana.

Senare på dagen var det dags för terrängen. Som jag har väntat! Jag körde med Jojo till Revinge terrängbana, endast cirka 6 kilometer från vårt stall och Flyinge. Vi värmde upp lätt i galopp med små skutt över uppvärmningsstockar. Ganska fort glömde jag bort att jag red för en olympisk brons- och flerfaldig SM guldmedaljör i fälttävlan och började koncentrera mig på mitt arbete. Vi gjorde många hopp på olika stora spetsar och arrow heads och kombinationer av dem. Slutligen gjorde vi olika vattenuppgifter. Ett stopp kom det på ett stort nerförhopp i vattnet, med detta var endast för att jag fegade lite och red inte tillräckligt. I allmänhet kändes det väldigt bra, Jojo var verkligen på hugget och den sexmånader långa vintervilan kändes inte någonstans! Själv får jag koncentrera mig på att rida tillräcklit mot mer krävande hinder, som stora nerförhopp, använda helt enkelt mera ben och inte ta i för mycket framifrån. Detta har även Hessu sagt i Niinisalo, jag får inte hänga kvar på tygeln tre-fyra steg före, utan måste låta hästen göra arbetet och endast rida följsamt före hindret. Annars riskerar man ett mer flackt hopp utan rygg.

Super fiilis hade vi hela dagen igenom och goda råd fick vi av både Janne och Fredde. De följande dagarna är inte lika fullspäckade men vi förbereder oss för söndagens tävlingar i Vinslöv. Imorgon kväll kommer också mamma till Sverige och då hoppas vi på mer bild- och fotomaterial :)

Miljöträning deluxe

Jag trodde att jag hade en orädd och miljövan fälttävlanshäst. Det har visat sig att jag har fel. Mycket fel. Här i Flyinge finns hästar, hästar och ännu mera hästar, bilar, lastbilar, hundar, människor, stall, maneger, ridplaner, oupptäckta ridvägar, stora höbalar, stora dekorationsstenar med mera. Jojo är rädd för precis allt. Efter att tröttheten från den långa resan har släppt borde vi jobba på och motionera jag och Jojo. Men hon tycker mer om att rycka och knycka för allt, spänna sig för minsta lilla prassel och stelna till då någon häst går förbi. Jag får verkligen hålla mig i skinnet för att inte bli irriterad på henne. Vi får hoppas att det smäningom börjar släppa då hon blir mer van med miljön här.

Igår träffade jag Malin och vi red ut tillsammans. Hon hade en av skolans hästar och Jojo var lite mer avslappnad i sällskap. Vi red ut på sandvägar, små stigar i skogen, längs med fält och kollade in flera av Flyinges byggnader. Samtidigt fick jag se Piias och Fredriks ridbana som jag imorgon skall till för att träna hoppning för Fredrik. Efter vår cirka 45 minuter långa sväng i skogen jobbade jag Jojo ännu lite på galoppbanan. Kan ni tänka er ett fälttävlansekipage på en 1200 meter lång bana med bra botten under? Det kliade i fingrarna att sätta av i full galopp. Dock tog vi det riktigt lugnt och galopperade i lugnt takt två varv. Vid detta skede hade Jojo slappnat av. Olyckligt nog fick hon tungan över bettet, vilket resulterade i att hon blev lite bakom skänkeln. Då tänkte jag att det inte gjorde så mycket och korrierade inte hennes tunga. Detta visade sig vara ett misstag då hon slängde tungan över bettet idag vid vårt dressyrpass... 

Jag är verkligen inte besviken på anläggningen här. 1200 meter detta är nog najs!

Jojo har även haft miljöträning deluxe eftersom vi bor på en liten gård. En gård med hönor, tuppar och gäss. Dessutom patrullerar storkar och fasaner omkring på området! En liten kulturshock för Jojo. Jag trodde att hon var en van tävlingshäst som sett det mesta. Hemma är hon aldrig nervös eller rycker sig eller stirrar på något. Flyinge är kanske lite too much för min stackars lilla häst.  

Bilden ger inte rättvisa för hur nära storken är. De bryr sig inte heller fastän man galopperar förbi!

Idag red jag Jojo två gånger eftersom hon har varit så spänd och haft mycket energi. På förmiddagen joggade jag henne lätt på en gräsplan i ca 60 minuter. Här tog det även 45 minuter innan hon slappnade av. Mot kvällen red jag ett eget dressyrpass. Min första plan var att rida på Piias och Fredriks ridbana, men eftersom de hade vattensprinklarna på och sladdade planen red jag istället på den stora grusbanan brevid. Jojo var som sagt spänd fastän vi fick vara mer ifred än vid de tidigare ridpassen. Jag började genast i galopp och gjorde alla rörelser och övningar som Iia har sagt åt mig. Och det hjälpte inte. Efter nästan en timmes ridning var Jojo ännu också långsam för hjälperna, steget var kort och takten fattades i alla gångarter. Nästan så jag ville ge upp och ringa till Iia för hjälp. Tålamodigt bet jag ihop och jobbade tills jag äntligen kände att hon började ge efter. Tills jag kände att hon var totalt tom på handen och hade igen lirkat tungan över bettet! Grrr. Jag red på som om inget hade hänt,. Detta kan ju hända i en tävlingssituation och då hjälper inget annat än att fortsätta. Efter en stund kändes det ok, jag ville inte bråka med henne alltför mycket och avslutade ridpasset efter 1½ timme. 

Visst är hon fin fastän hon är en riktig tölp ibland?

Imorgon har vi både hopp- och terrängträningar. Tyvärr fick vi inte dem på olika dagar, men man tager vad man får. Speciellt då man får träna för så duktiga människor. Tror jag kommer bli star strucked med både Fredrik och Janne. Det blir inte något material från de träningarna heller eftersom jag är ensam här, men från och med fredag kväll är mamma här och då får hon agera som min kameraman :) Tills dess får ni bara nöja er med mina analyser och berättelser och bilder från hästryggen. 

Bruno Beyne behandling 1.4.2016

Den 30.3-1.4 hade vi den belgiske veterinären och kiropraktorn Bruno Beyne i Finland. På fredagen behandlade han hästar runt i västra Nyland och några av hästarna i vårt stall hade turen att kollas av Bruno. Jojo kollades senast av honom i december. Då ansåg han att Jojo har spänt sin rygg en längre tid och behöver bli mera avslappnad och jobba i en rundare form. Detta var ju inte något nytt för mig, jag har redan länge tänkt att fallet säkert är så. Dock var det skönt att höra det av en kiropraktor och veterinär. I december injicerade Bruno även relaxerande och anti-inflammatoriskt längs med Jojos ryggrad för att underlätta spändhet i ryggmusklerna.

Bruno kollar Jojos läge i december. Här spänner hon sig eftersom hon inte alls gillar att främmande folk känner och klämmer på henne. 

Bruno behandlar Jojo med kiropraktik i december. Här har hon fått lite lugnande och hamnar ha på sig brems en stund så att hon inte sparkar Bruno.  

Nu var Bruno av den åsikten att Jojos rygg var bättre, men ännu lite stel. Jojo är ju inte den trevligaste att behandla eftersom hon gärna sparkar fastän det inte tar ont. Jag frågade av Bruno denna gång om han minns Jojo. "She's the bitch" sade jag åt honom och visst kom han ihåg henne. Dessutom brukar Iia kalla mig för "the crazy girl who she events" för alla utländska gäster, så folk brukar komma ihåg oss :D I alla fall fick Jojo en liten kiropraktisk behandlig av Bruno denna gång. Han är alltid lika trevlig och önskade oss lycka inför vår resa.

Sista checken av ryggen på fredagen första april.

Living the dream

Nu har Jojo och jag bosatt oss på en liten gård i Flyinge. Detta är som rubriken lyder "living the dream". I stallet finns fyra hästar och Jojo har både en stor box och hage att vistas i. Hon går längre ut än hemma och verkar trivas riktigt bra. Igår gick vi endast omkring på Flyinge hästcentrum, men idag skall jag rida Jojo från ryggen. Själv bor jag i ett "litet" hus (läs stort för mig) och planerar in träningar i terräng för Jan och hoppning för Fredrik Jönsson. 

Jojo i sin hage som hon får gå 10 timmar i. Lyx!

Gårdagens solnedgång på området. Magiskt :)

När vi stannade på Mantorp för att rasta och gå med Jojo träffade vi på bekanta! Alltid lika härligt att se den glada familjen Losvik. De var påväg hem från en lyckad tävlingsresa i södra Sverige. Jojo var dock inte riktigt imponerad av deras fina hästar Veeti (Faith) och Ressu (Daffodil's Flamenco).

Jag körde mamma just till Lunds tågstation varifrån hon åker till Köpenhamn och tar flyg tillbaka till Finland. Nu har jag sovit ordentligt ut efter vår 24 timmar tunga resa och orkar börja koncentrera mig på träningar och tävlingar. Idag skall vi ännu ta det ganska lugnt med Jojo, kanske jag och Malin (som alltså studerar till Hippolog i Flyinge och bor här) hittar på något tillsammans med hästarna :) 

Sverige här kommer vi!

Nu väntar vi på att lasta in i båten och åka till Sverige! Alla är taggade och förväntansfulla. När man redan vet hur saker och ting fungerar är det inte lika nervöst. Vi åker från Åbo hamn och Jojo fick gå där en liten sväng innan vi checkade in. Hon är alltid så duktig och lugn på resorna. 

På dagen hade vi sista dressyrträningen för Iia. Jojo var lite styv eftersom hon tagit det lugnt i två dagar efter Brunos behandling på fredag (mer om det i ett annat inlägg). 

På hamnområdet där Jojo betedde sig duktigt som alltid 💕