Ypäjä fälttävlingar 1.5

Under vappen var det dags för Finlands första utefälttävlan! Vi var anmälda i den svåraste klassen, lätt. Jag ville starta i Ypäjä fastän klassen gentligen var under vår nivå. Det fanns flera orsaker till detta: 1. Jag vill inte att det blir för lång paus mellan fälttävlan i Sverige och Finland. 2. Vi startar enstjärnigt  i Finnderby och jag vill visa Ypäjä för Jojo. 3. Det gör bra att sänka på nivån och kraven för hästen ibland.
Som en true heppatyttö blev det alltså inget vappfirande för min del (sjätte året i rad). Jag, mamma och min duktiga hästskötare Elin spenderade nästan 20 timmar på söndagen till tävlingarna. Som tur var var vädret på vår sida, solen strålade hela dagen och det blev varmt och gemytligt. Nu ska jag riktigt video- och fotobomba er, eftersom jag fick så många coola bilder och klipp då både mamma och Elin hade kameran med sig. 

Dressyren var för omväxlingens skull lite mer krävande än vad den brukar vara i lätt. Vårt program var Lätt A:2 2009. Det svåraste här var de korta ökningarna (endast två bokstäver långa) och galoppbytet via skritt. Och såklart skänkelvikningarna i trav som ännu också är otroligt svåra för oss. Med tanke på omständigheterna, Jojo har inte alls varit bra att rida och hon har lilla såret i mungipan, var jag inte så taggad för dressyren. Detta eftersom det kändes att jag inte riktigt kommer åt och påverka henne och inte vågar rida till max. Dock var jag väldigt positivt överraskad över vår prestation! Jämnt och vackert, inga missar och procenten låg på 64,4%. Det kändes riktigt bra och till och med från travökningarna fick vi alltid 6,5. Den ökade skritten med långa tyglar gillade domaren starkt och vi fick 7,5! Jojo gav en riktigt bra känsla under programmet, men som ni ser måste vi ännu öva på ökningarna (speciellt slutet av dem så att övergången till övningstrav/-galopp blir skarpare), skänkelvikningarna (Jojo hålls inte rak, böjer sig, tappar tempot och blir bakom skänkeln) och allmänt på formen och takten.

Hoppningen var inne i manegen (tråkigt...). Höjden i lätt är 105 cm i banhoppningen så det kändes lätt och litet. Själv banan var väldigt trevlig, lite uppgifter, men inte något katastrofalt svårt. Jojo var så bra igenom att hon stundvis kändes lite långsam. Jag vill gärna att hon är taggad och suger kraftigt mot hindren, då vet jag att allt går bra. Nu var suget borta, men hon lyssnade mycket bättre på hand och skänkel. Därför använder jag ibland spöet på större oxrar för att hon ska aktivera sig och vara lite mer uppmärksam. En bom kom tyvärr ner, hinder nummer 3, ett litet rättuppstående. Först kändes det att jag red kanske lite för kraftigt mot det, men då jag ser på videon ser det inte ut så, utan mer som ett slarvigt bakbensfel av Jojo. Aja, anyway så blev det ju fyra felpoäng. Första hoppet räddade Jojo mig nog då jag skuffade för mycket på henne och vi kom aningen nära, Sista uppgiften var en linje med rättuppstående, 22 meter och en vattenmattoxer. Jag vill alltid rida lite starkare mot vattenmattor eftersom jag själv ännu har lite i bakhuvudet att Jojo kan stanna. Det roliga här är att Jojo inte tittar på den det minsta. 

Sist men inte minst, det vi alla alltid väntar på och orsaken till att man tävlar fälttävlan: terrängen. När jag såg banskissen var det en liten besvikelse. 14 hinder, 17 hopp och längden var 2000 meter. Kändes väldigt litet och lätt jämfört med Mantorp. När jag gick banan var det endå kul att se att banmästaren hade gjort en del uppgifter och allt inte var "läpihuuto juttu". Det andra vattnet med trekombination var största och svåraste uppgiften som jag kände att jag måste rida med lite ben så Jojo inte funderar på det nya vattenet. I båda vattenkomplexen var vattnet väldigt högt och det gjorde att man verkligen måsta rida noggrannt och med eftertanke. Detta orsakade även en hel del problem för många av ekipagen. 

Bottnet som mestadels var på gräs var en del blött och lerigt på sina ställen, så jag tänkte ta det lugnt på de områden och gasa lite mer på skogsvägarna så jag hinner med tempot. Genom hela banan kändes Jojo riktigt bra, hon frågade inte på ett enda hinder och hon verkade mest störd över att jag försökte rida. Hon är ganska cool, hon vet så bra vad det är som gäller och hur man närmar sig olika hindertyper. Behöver jag säga att allt gick galant? Inte hade vi några som helst problem och tid hade vi 10 sekunder kvar. Efter det andra vattnet såg jag på klockan som visade en massa tid och tog det lugnt till sista hindret. Det ser man även på videon där det ser ut att jag galopperar riktigt sakta. Vi hade väldigt kul med Jojo under hela banan, dock tog den slut alltför tidigt :)

Slutligen blev vi ju placerade på 5:e plats av 36 startande. All in all var det bra att vi deltog i denna tävling, men framöver blir det nog inga fler starter på lätt nivå. Det är bara 1* och uppåt som gäller för oss :)

Några bilder ännu eftersom Jojo helt enkelt är bäst <3 Dessa bilder har jag valt att visa åt er eftersom hon har en så vacker och vis blick. Hon ser ut att njuta till max över att prestera, har alltid öronen frammåt och koncentrerar sig på följande uppgift. På den tredje bilden tycker jag hon liknar sin syster Djobi! :) Och alla bilder är ju som sagt fotade av duktiga Elin Forsström.