Hopptävlingarna i Kerava gick inte riktigt vägen för oss. På grund av brist på tid och motivation går jag kort igenom dagen. Jag hade anmält oss till 110 och 120 cm för att få rutin från lite större hinder. Vi var väl förberedda, hade hoppat hemma stort och jag hade psykat mig hårt. Vi gjorde även en bra uppvärmning. Men när jag kom till banan var allt igen som bortblåst. Jenni var på plats och coachade oss igenom, men inte ens det hjälpte.
I 110 red jag helt enkelt för passivt och reagerade för långsamt. På det tredje hindret gjorde jag beslutet att rida fram för sent, vilket slutade med att Jojo stannade framför det eftersom avstampet skulle ha blivit för långt ifrån. Dock var jag såklart påväg över hindret, så jag krashade ganska hårt in i det. Inte stötte jag mig, men väldigt många och färgrika blåmärken fick jag. Det är inte riktigt någon vits att visa er något videoklipp från den banan, så ni får bara nöja er med vår andra bana.
I 120 var jag bättre förberedd och början var egentligen ganska strålande. Banan var samma som i den föregående klassen, vilket för min del var alldeles utmärkt. De två första hindren var riktigt super bra. På det tredje fick jag inte Jojo korrigerad från korsgaloppen, men avstampet blev mycket bättre än i föregående klass. Tyvärr så reagerade jag för starkt och för att försäkra hoppet gav med spöet. Jojo blev paff, främre bommen föll ner och efter att hon landat sprang hon iväg med en sjujävla galopp. Vid detta skede tappade jag kontrollen över mig själv och fokuset. Till de följande fyra hindren red jag med en panik att endast komma över och i mål. Jojo stod ut med mig följande tre hopp, men vid nummer sex fick hon nog och stannade. Vid ett nytt försök hoppar hon nog gladeligen över hindret. Men eftersom jag inte hade tillräckligt med galopp och sexan till sjuan var ett rättuppstående och en oxer på linje med fem steg, fick jag inte Jojos galopp att räcka till. Alternativen hade varit att ta en halvt steg eller hoppa alltför långt ifrån. Vid detta skede fick Jojo nog av mitt ridande och vi vägrade ut oss.
Jag kände mig väldigt misslyckad, eftersom jag inte klarade av att hålla mina tankar och osäkerhet i styr. En duktig läromästare hade inte brytt sig utan bara fortsatt och korrigerat ryttarens misstag. Men eftersom Jojo inte är en läromästare och hon blir direkt påverkad av mitt humör är det svårt, och minsta misstag eller fel tanke hos mig leder till osäkerhet hos Jojo.
Jag hoppas att detta inte har blivit kvar i mitt huvud. Det är väldigt frustrerande att klara av att hoppa 115 cm på våt gräsplan med kuperad terräng utan problem, medan blotta tanken på 120 cm på sandplan utan höjdskillnader får mig att må fysiskt illa. Efter mina misslycakde ritter fick jag bra tips av Jenni hur jag kan träna hemma på hinder och även det egna ögat för avstånd. Nu krävs "bara" ännu intensivare mental träning inför banhoppningen. Har ni några tips på bra mentala tränare eller metoder?
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti