Hopp-, kavaletti- och dressyrträningar

Träningarna har dragit igång efter pausen då Jojo hade stel rygg. Efter diskussioner med flera sakkunniga inom hästbranchen har vi kommit fram till att det opassande bettet, stora krav i formen och steglängden, resan till Sverige och utebliven massage har varit de största orsakerna till stelhet och ömhet i Jojo. Jag har fått ett kortare tredelat bett att rida med, haft massage åt Jojo och ridit henne med liten ambition och inga krav. Den stora tyngdpunkten i ridningen har under några veckor varit frammåt, neråt och rundhet. Jag har både ridit och longerat Jojo med gummisnoddar så att hon verkligen har fått sträcka på sig. Det har helt tydligt hjälpt och mittiallt blev hon sitt vanliga jag. Hon har nu varit avslappnad, nöjd och arbetat mer än gärna. Jag har varit så fokuserad att rida rörelser i tävlingsform under våren, att jag har glömt bort att stretcha och rida Jojo i lång och låg form. Man lär sig av sina misstag helt enkelt.

Nu när vi har kommit igång igen har vi under den senaste veckan fått in tre riktigt bra träningar! Förra fredagen 13.5 hade vi kavalettiträningar för Minna Leppälä i Broby. Helt super. Det var jätte viktigt för mig att se och snacka med Minna och rida inför henne. Visst har hon sett mig på tävlingarna den senaste tiden, men det är flera år sen jag red för henne i södra Finlands regionala träningsring. Fastän jag har duktiga tränare inom diverse grenar behöver ett fälttävlansekipage tips och råd av en fälttävlanstränare. Det gjorde mig gott att få korrigeringar i den egna sitsen med tanke på terrängbanan. Lätthet och snabbhet i övrekroppen men med en stark skänkel som stöd.

Med Minna gjorde vi svåra banor med tajta svängar och endast pyttehinder, mera som kavalettin. Jojo var lugn, kanske lite för lugn, och hamnade ibland bakom skänkeln. Hon kunde även ha varit rundare och lite skarpare och snabbare med sina ben. Det viktiga var dock att ekipaget kunde lugnt vänta på uppgifterna. Det klarade vi ju nog galant och fick en del extra övningar som andra inte gjorde.

På måndag 16.5 var det höjdpunkten på året för mig och Jojo. Nämligen träff med Jenni! Hon fungerade som min hopptränare under tiden hon bodde i Finland, hon är Jojos uppfödare och jag köpte Jojo av henne. I dagens läge är hon mera av en mentor och en gång om året kommer hon och kollar på vår utveckling och håller samtidigt en träning för oss. Jag är varje gång lika glad och förväntansfull, men så nervös för jag vill ju verkligen visa vårt bästa, Jenni vill ju såklart se en positiv utvekling.

Jag ville hoppa inför kommande tävlingar i Kervo så Jenni byggde en liten bana åt oss. Till en början blev det litet och "lätt". Det kanske såg lätt ut, men eftersom jag jobbade arslet av mig för att ha bra rytm, hitta avstampningsställen, kunna koncentrera mig på min sits, rida lätt frammåt så var det verkligen inte så lätt alls. Jag fick genast höra att släppa dressyrtänket, och rida fram med lätt och följsam hand, Jojo fick vara mer avslappnad frammifrån och söka sig självmant fram och ner. Min sits kunde ha varit aningen lättare, så att jag snabbare kunde reagera. Ganska samma saker som Minna också sade. Efter en ordentlig uppvärmning började vi hoppa på allvar. Viktigt var ännu också tempot och att hitta rätt till hindren fastän höjden steg. Vi övade några gånger på omhoppning, med verkligt svåra svängar, sneda hopp och framridning i ett högra tempo. Själv var jag slutligen riktigt nöjd eftersom jag känner att så länge jag är bestämd och har en plan lyckas allt. Det var även skönt att höra att jag och Jojo har ett såpass sammansvetsat samarbete att vi kompletterar varandra. Jenni verkade även nöjd till slut :)

En bild beskriver mer än 1000 ord <3

På onsdagen var det äntligen dags för dressyrträningar. Nu när Jojos rygg har återhämtat sig kan vi också börja kräva den högre tävlingsformen. Vi var dock hela tiden skarpa så att Jojo inte spände sig utan behöll en hög men avlsappnad form. Emellanåt blev det uppgifter i hög form och så växlade vi om till en lägre mer avslappnad form så att vi inte alltid krävde det yttersta av henne. Vi varvade arbetet även med kavalettin och bommar där Jojo måste hållas på bakbenen och lägga all kraft dit. Byten på kavalettin gick även smidigt och det var jag stolt över :)

Jag älskar när man har inspiration och gör mycket bom- och kavalettiövningar!