I
lördags hade vi som sagt hopptävlingar i Hyvinge i nya fina RidersInn. Sista
förberedande tävlingarna före Sverige resan. De gick inte som planerat tyvärr,
väldigt snopen var jag med våra resultat. Vi hoppade 110 och 120 eftersom det
är de höjder som skall hoppas i Sverige också. 110 gick i sig riktigt bra, vi
hade lite fart på men rytmen och galoppen var rullande. Banan kom vi igenom med
två fällningar i andra fasen. Jojo blev lite flack och framtung mot slutet och
fick ner hela serien med sin fart och oaktsamhet. Hon var inte på samma sätt
nervös, spänd och oridbar som senaste gången, utan nu kunde jag påverka henne
och både gas och broms fungerade utan desto större problem.
110 cm
120
cm var dock en stor katastrof för min del... När inte huvudet håller så håller
det inte. Jag har haft stora problem med min mentala träning inför höjder över
115 cm. Det är löjligt, eftersom det är knappa 5 cm till. Absolut inget man
märker. Men när huvudet vet att det är 120 så går det helt enkelt inte. Redan i
uppvärmingen kände jag på mig att jag verkligen inte är på rätt ställe, det var
frågan om nationell klass och det såg man på kvaliteten av hästarna. Dessutom
var klassen full med stora namn som Sanna Backlund, Mikael Wahlman, Jessica
Aminoff, Madis Morna, Susanna Granroth mfl... Jag försökte verkligen
koncentrera mig på mitt ridande och endast Jojo och fick några riktigt bra hopp
i uppvärmningen. Dock sprängdes allt när jag gick in på banan. Jag styrde mot
första hindret, var helt paralyserad, såg inga steg och då hoppar Jojo absolut
inte. Vi kom fram till tredje hindret som var kombinationen och där stannade
vår resa. Väldrigt snopet eftersom vi hade gjort samma väg två gånger i
föregående klass och jag borde precis ha vetat att det kommer sex steg emellan
tvåans rättuppstående och serien. Men jag fick ett litet hopp till tvåan,
reagerade inte med att rida fram, tappade bort mig i räkningen, hade ingen
aning om jag kom med sex eller sju steg, blev stel och bara åkte på Jojo. När
inte huvudet håller ihop.
120 cm
Lite
panikartad fiilis här, eftersom detta var sista förberedande tävlingen före
Sverige och samma höjder skall hoppas där. Jag kan inte lämna detta som sista
hoppningen, så därför har vi kommit överens om hoppträningar ännu idag, för att
få bort den dåliga känslan och otryggheten. Dock har vi träningarna hemma
eftersom inget annat riktigt passar, men det är bättre än inget. 120 bana skall
kunna hoppas på denna nivå. Det är inte fast i Jojos kapacitet, utan endast
mitt huvud och min uteblivna ridning. Frustrerande!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti