"Mellandagar" och dressyrträningar

Jag och Jojo förbereder fullt inför vår kommande Sverigeresa. Vi hade dressyrträningar på onsdagen för Iia där vi filade på rörelser och red igenom ett dressyrprogram. Riktigt bra gick det med tanke på omständigheterna: inga sporrar (Jojo blir lite långsam då) och en sjuk mage för min del. Men no pain no gain! Vi lugnade ner och fick mera styrka i galoppen genom att förstora och -minska på cirkeln. Jojo blir ibland snabb med galoppen där benen far åt alla håll, men kroppen jobbar inte igenom. Vi brukar jobba en hel del på galoppen först innan vi byter till trav eftersom hon i traven får ett större steg med mera schvung i efter sin lättaste gångart, alltså galopp. Vi gjorde även en hel del tempoökningar och förvänd galopp. 

Efter galoppen jobbade vi på skänkelvikningar och ökad trav. Puuust! Det är absolut de svåraste rörelserna för oss. Slutligen red vi igenom ett av programmen och för en gångs skull kändes det faktist helt ok. Oftast brukar jag vilja korrigera och förbättra på många av rörelserna (perfektionist som jag är), men denna gång kändes det att jag inte behöver. Iia gav några tips om hur jag skall rida "ge och ta" delen i programmet. Där skall man alltså i arbetstrav ge på tyglarna en hästlängd. Detta för att visa att hästen inte tynger på handen utan bär sig själv. Vi fick öva på det några gånger och sedan jobbade jag ner Jojo i en rund, lugn och låg form. 

Jojo jobbas i en lägre och mer avslappnad form i slutet av träningen.

På tisdagen och torsdagen har vi haft så kallade mellandagar. Tisdagen for vi ut på en 40 minuters skritterräng. Tråkigt tycker Jojo för hon vill alltid ha full fart ;) Jag flexade henne även lite i manegen i alla gångarter så hon fick slaggprodukterna från musklerna bort efter föregående dagens hoppträningar. 

Idag på torsdagen släpade jag fram en del bommar, både trav- och galoppbommar, och kavalettin på medellinjen. Tidigare har vi haft problem med att Jojo ofta spänner sig över bommar och galoppen inte räcker till för det normala 3 meter mellan dem. Orsaken till att jag inte har jobbat på bommar och kavalettin mera har helt enkelt berott på ovisshet. Om jag hade vetat hur mycket man egentligen borde jobba på bommar och hur effektiv träning det är hade jag börjat för flera år sedan. Egentligen borde man ju arbeta över bommar varje dag! Under vintern har jag jobbat massor med bommar och kavalettin. Stolt kan jag säga att mitt arbete bär frukt. Jojo är mycket lugnare, rusar inte mot kavalettin och kan lugnt och sansat gå över dem i rätt form. Vi övade rätt mycket på byten över dem, en hemläxa som Iia har gett åt oss. Bytet till höger går riktigt bra i dagens läge. Bytet mot vänster är dock ännu lite svårt. Jag har själv svårt att få igenom min vänster skänkel som är svagare och detta försvårar bytet. Jojo vill gärna bli lite spänd och fort komma över kavalettin med ett snabbt byte, ofta med ett travsteg emellan. Men fan ta den om ger sig, vi skall jobba hårt på dessa byten så att de en dag fungerar. 

Imorgon är det mycket på schema. Den belgiska veterinären Bruno Beyne skall göra en check up på Jojos rygg som behandlades före julen. Dessutom skall kommunveterinären Hanna Knaapinen göra en veterinärkoll för att säkerställa att Jojos kondition är tillräcklig för vår Sverigeresa. Mer om detta senare! :)

Super fiilis -hoppträningar

Efter våra katastrofala och misslyckade tävlingar i lördags måste vi få snabbt under en bra fiilis i hoppningen. Jessica kom som en räddande ängel för att hålla en träning och samtidigt ha lite pepp talk till mig. På söndagen hade jag ringt åt henne nästan med gråten i halsen att jag behöver henne  att kolla en sista gång på oss när vi hoppar. Så på måndag fick jag värma upp på egen hand eftersom Jessica hade brått och hade klämt in oss i sitt schema. Redan från början kändes Jojo mjuk och lyhördig, vilket gjorde att jag direkt fick jobba på en stor och rund galopp. Både Jessica och Piia har poängterat viktigheten i att galoppen är rund och att Jojo verkligen trampar på bakifrån och lägger sin vikt dit så hon blir lätt framifrån. Med tyngden baktill blir hon lätt på handen och har kraft att stampa av även till större hinder.

Då Jessica kom började vi hoppa uppvärmningshinder på cirkel och åttor och oxrar med vattenmatta under åt båda hållen. Jag hade byggt färdigt en bana och hela träningen efterlikandes en tävlingssituation. Vi tränade inte desto mer på avstånd eller delar av banan. Pang på rödbetan hoppade vi 110 bana, höjde två hål och hoppade 120 bana. SUPER! Jessica sa att hon aldrig sett mig rida så bestämt eller Jojo hoppa så kraftigt. Efter vår katastrofbana har jag samlat mina tankar och krafter och var fast besluten i att få en bra fiilis och klara av att hoppa 120 utan problem. Jojo var passligt frammåt och hade ett fint sug mot hindren, var mellan hand och skänkel och använde sin bakdel till kraftiga och runda språng. Under vår bana kom en bom ner, men jag red lite för kraftigt mot serien vilket resulterade i att Jojo kom lite nära a-delen och därav kom även frambommen ner. 

Kolla själv på videon vad ni tycker :) Jag ser själv stora framsteg, galoppen har rätt tempo, båda är på väg över hindren, Jojo ser taggad och glad ut och jag rider rätt mellan och fram till hindren. Allt ser så himla lätt ut. Så ska hoppning också se ut! Jessica sa även att Jojo säkert kan gå 130 med lätthet, bara vi får mera rutin och större hopp under. Det är alltid skönt att höra det av sakkunniga, att inte bara själv hoppas det.

Med denna super fiilis lämnar vi hoppningen för denna vecka, max kavalettin och bommar på schemat. Mestadels blir det dressyr, att rida igenom programmen och finslipa rörelser. Idag tar vi det lugnt med skritt i skogen och lite jumppa och böjningar i manegen. 

Slutligen måste vi ta en bild på det största hindret i banan, en oxer på 120+ cm :)

Hopptävlingar 26.3

I lördags hade vi som sagt hopptävlingar i Hyvinge i nya fina RidersInn. Sista förberedande tävlingarna före Sverige resan. De gick inte som planerat tyvärr, väldigt snopen var jag med våra resultat. Vi hoppade 110 och 120 eftersom det är de höjder som skall hoppas i Sverige också. 110 gick i sig riktigt bra, vi hade lite fart på men rytmen och galoppen var rullande. Banan kom vi igenom med två fällningar i andra fasen. Jojo blev lite flack och framtung mot slutet och fick ner hela serien med sin fart och oaktsamhet. Hon var inte på samma sätt nervös, spänd och oridbar som senaste gången, utan nu kunde jag påverka henne och både gas och broms fungerade utan desto större problem. 

110 cm

120 cm var dock en stor katastrof för min del... När inte huvudet håller så håller det inte. Jag har haft stora problem med min mentala träning inför höjder över 115 cm. Det är löjligt, eftersom det är knappa 5 cm till. Absolut inget man märker. Men när huvudet vet att det är 120 så går det helt enkelt inte. Redan i uppvärmingen kände jag på mig att jag verkligen inte är på rätt ställe, det var frågan om nationell klass och det såg man på kvaliteten av hästarna. Dessutom var klassen full med stora namn som Sanna Backlund, Mikael Wahlman, Jessica Aminoff, Madis Morna, Susanna Granroth mfl... Jag försökte verkligen koncentrera mig på mitt ridande och endast Jojo och fick några riktigt bra hopp i uppvärmningen. Dock sprängdes allt när jag gick in på banan. Jag styrde mot första hindret, var helt paralyserad, såg inga steg och då hoppar Jojo absolut inte. Vi kom fram till tredje hindret som var kombinationen och där stannade vår resa. Väldrigt snopet eftersom vi hade gjort samma väg två gånger i föregående klass och jag borde precis ha vetat att det kommer sex steg emellan tvåans rättuppstående och serien. Men jag fick ett litet hopp till tvåan, reagerade inte med att rida fram, tappade bort mig i räkningen, hade ingen aning om jag kom med sex eller sju steg, blev stel och bara åkte på Jojo. När inte huvudet håller ihop.

120 cm

Lite panikartad fiilis här, eftersom detta var sista förberedande tävlingen före Sverige och samma höjder skall hoppas där. Jag kan inte lämna detta som sista hoppningen, så därför har vi kommit överens om hoppträningar ännu idag, för att få bort den dåliga känslan och otryggheten. Dock har vi träningarna hemma eftersom inget annat riktigt passar, men det är bättre än inget. 120 bana skall kunna hoppas på denna nivå. Det är inte fast i Jojos kapacitet, utan endast mitt huvud och min uteblivna ridning. Frustrerande!

Dressyrträningar och uteblivna hoppträningar

På onsdagen hade vi dressyrträningar för vår tränare och stallsägare Iia Taberman. Det är alltid veckans höjdpunkt! För något år sedan hade jag aldrig trott att dressyr kan vara så kul, men tiderna ändras. Dressyren är ju grunden för all ridning och har hjälpt mig och Jojo att komma dit vi är idag. Utan Iias hjälp skulle vi nog ännu också komma ut ur dressyrbanorna med 56 % istället för 65 % ;) 

Det är så många saker man ska komma ihåg då man rider dressyr! Takt, tempo, form, sits, vägar, att hästen är mellan hand och skänkel, mellan båda benen, tajmning, framåtbjudning, lösgjordhet osv osv... Eftersom vi under den tiden vi bott hos Iia har gått mycket framåt inom grundridningen och märkvärt höjt våra dressyrprocent har en helt ny värld inom dressyren öppnats för mig. Dressyren kan se tråkig och enformig ut, men de ger en känsla som är svår att beskriva. När alla pusselbitar faller på plats och hästen gör precis det du vill precis när du vill. Det handlar om nya dimensioner som görs endast med tankekraft, då hästen och ryttaren är i ett otroligt samspel. Eftersom Jojo är så känslig är det även lätt att endast rida med tanke, och då handlar den om att spänna eller slappna av i bålmuskulaturen för att få rörelserna utförda. Inga skänklar, inga händer. Endast mellangärdet gör jobbet.

I alla fall, det vi gjorde under träningen var följande: avslappning och balans i förvänd galopp, skänkelvikningar och tempoväxlingar. Sjukt svårt! Eftersom Jojo till en början sprang iväg i både trav och galopp och jag hade svårt att hitta ett lugnt tempo med tydlig takt där hela kroppen arbetar började vi nästan genast jobba med förvänd galopp. Den gör Jojo lugnare då hon hamnar fundera efter vart hon lägger sina ben, och jag har lättare att kontrollera och få henne att arbeta och hitta sin balans. I den förvända galoppen växlade jag mellan att rida på 20 och 12 meters cirklar och volter. 12 meter i förvänd galopp kräver väldigt mycket kraft av en häst, men Jojo klarar det galant bara hon koncentrerar sig på mig. Sen red vi även tempoväxlingar på cirklarna i förvänd galopp, puuust så svårt igen! 

Då jag hade fått Jojo lösgjord och avslappnad fortsatte vi med travarbetet och red skänkelvikningar från spåret till medellinjen. Dessa rörelser är ofta med i olika dressyrprogram för vår del. I början var det som alltid lite knaggligt eftersom bakdelen gärna vill släpa efter och framåtbjudningen tappas bort efter de fem första stegen. Vi fick arbeta med skänkelvikningarna även i galopp, vilket var betydligt lättare. Då det fungerade i galopp böt vi igen till trav och då flashade vi riktigt fina skänkelvikningar! 

Efter det fortsatte vi med tempoväxlingar. De har alltid varit en stötesten för oss och sänker våra poäng på banan. Jojo är ingen "liitokavio" och kommer aldrig att bli det, men med hårt arbete kan vi få fram ett längre steg som inte tappar sin takt och blir snabbare vid ökningarna. Galoppökningar fungerar redan helt bra i dagens läge, ibland vill Jojo dock bli lite het på gröten och varvena blir på. Nu snurra hon med svansen som en propeller och bakdelen flyg upp och ner upp och ner... Vårkänslor i kroppen helt enkelt. 

Då vi utfört alla "svåra" rörelser red jag igenom ett av dressyrprogrammen som är i Sverige. Helt ok, men Jojo blev lite vild, tappa sin koncentration och lösgjordhet mitt i ridningen. Det blir bara att öva öva öva ännu mera. Slutligen gjorde vi ännu förvänd galopp för att hon skulle slappna av innan jag avslutade ridningen. 

En av mina favoritbilder då vi övar dressyrprogram. September 2014.

Dagens hoppträningar blir sen endå inte av pga akut klinikbesök för vår hopptränare :( Så synd eftersom vi inte hoppat för någon på några veckor av diverse orsaker, och vi ska starta 110 och 120 cm på lördagen :/

Hopptävlingar 7 och 27 februari

Tänkte kortfattat berätta och visa videoklipp från våra senaste hopptävlingar detta år. Söndag 7 februari började vi vår säsong med hopptävlingar i Laxpojo (Lojo). De brukar alltid ha några högkvalitativa tävlingar på nivå 1 i början av säsongen. Tidigare år har vi brukat öppna innesäsongen här och det är alltid bra övning. I år hoppade vi 100 och 110 cm. Lekande lätt tyckte Jojo. Små missar gjorde jag i anridningen, vilket resulterade i ett nedslag i båda klasserna då avstampet blev aningen för långt eller för nära ifrån. Båda klasserna hade samma bana med en hel del uppgifter för att vara bland säsongens första tävlingar. 

100 cm

110 cm

27 februari var vi i RidersInn i Hyvinge och hoppade samma 100 och 110 cm. Denna dag var dock inte vår dag. Jojo var spänd och gav absolut inget gratis. Minsta lilla miss i avstampningen och hon total vägrade att hoppa. I alla fall lär jag mig att rida ordentligt och se alla steg och avstamp... I 100 kom en bom ner och i 110 en bom och en vägran. På videoklippen ser man också att rytmen saknades totalt. Positivt kan väl endå ses att hindren kändes små, så nästa gång det blir tävlingar hoppar vi 110 och 120 cm.

100 cm

110 cm

Vad jag lärde mig (eller har ju redan vetat länge men fick det än en gång bekräftat) är att alltid rida 110 % koncentrerat till varje uppgift, minsta lilla koncentrationsmiss och en bom kommer ner. Jojo behöver helt enkelt någon som hela tiden stöder och är med henne från början av banan till slutet. Inga missar får ske och man måste alltid vara närvarande!

Intervallträningar vecka 7

Idag hade jag och Jojo intervallträningar på schemat. Vi är redan inne på vecka sju i vårt program, vilket betyder mycket mera galopp än trav. I början av programmet koncentrerar man sig på att hålla tempot och pulsen låg med mycket trav. I dagsläge borde vi få högre tempo, närmare tävlingsgalopp, alltså 520 meter i minuten och endast lite trav. Dock är det helt omöjligt med tanke på väglaget som är väldigt dåligt. På vissa ställen fick jag verkligen se till att Jojo galopperar lugnt och i balans så hon inte halkar. Under vintermånaderna var underlaget i skogen härligt och perfekt med 10 cm snö, nu har det smält till is och på det finns någon cent snö så man inte ser var isen befinner sig. Jobbigt och nästan farligt. Jojo har ju väldigt bra balans och självbevarelsedrift så det är inte ett alltför stort problem att galoppera ute fastän det är isigt. Men det är tråkigt att inte ta det maximala ut av träningsprogrammet och bygga en ordentligt kondition. Vi börjar dessutom få lite bråttom för vår Sverige resa. Om vi ska få en skaplig kondition tills dess behöver ísen smälta bort från vägarna fort så vi kan galoppera på dem i fullt tempo. Lär väl nog inte hända men man kan alltid hoppas på det bästa. Jojo kommer att vara en liten krutburk och svår att hålla i shack väl ute på de Skånska slätterna där hon kan galoppera så fort hon vill... 

Klockan är livsviktig då vi är ute och gör intervallträningen. Med den håller jag reda på minuterna som går och kan utföra träningen rätt.

Idag var vi med mamma en sväng till K-Lantbruk i Lojo och köpte små nödvändigheter inför tävlingssäsongen. Vi brukar väldigt sällan köpa något extra och funderar länge innan något nödvändigt köpes. Jag är verkligen inte en prylfantast och har egentligen inte så stor skillnad hur jag och Jojo ser ut, bara att vi är prydliga både på tävlingar och hemma. Jag har länge letat efter en prisvärd långärmad vit tävlingsskjorta att ha under de kalla månaderna då man ännu inte klarar sig med en t-skjorta under kavajen. En sån på rea fick alltså komma med och ett par bruna (hör och häpna, jag tog inte de blåa!) ridhandskar. Jojo fick en liter B-vitamin för att hon har verkat lite torr i kroppen och lossar också en hel del mjäll. Ibland brukar jag ge B- eller E-vitamin eller järn som kurer då hon behöver det. Oftast i början och i slutet på tävlingssäsongen. Denna liter ska räcka ungefär två veckor, alltså tills vi åker till Sverige. Det är just passligt eftersom jag inte vill släpa med mer än det som specifikt behövs. 

Imorgon har vi antagligen dressyrträningar och på torsdagen blir det hoppträningar :)

Mamma motionerar Jojo

Eftersom jag är krasslig och flunssig fick mamma motionera Jojo idag. Vi brukar skämta om att det är Jojo som motionerar mamma eftersom Jojo alltid är så ivrig och mamma bara måste hänga med. För Jojos del betydde det alltså en lugnare dag, vilket hon inte alls gillar. Har blivit för många (3 st) lugna dagar efter varandra. Snart börjar det pysa ur öronen på damen när hon samlar på sig energi. Imorgon ska jag försöka orka ut i terrängen för vårt årliga motionspass med intervaller. 

Efter att mamma ridit Jojo cirka 50 minuter under min uppsyn gick vi ut i vårsolen för att gå en sväng. Knappa 700 meter och jag var andfådd. Bläh med att vara flunssig.

Mamma och Jojo på vår lilla promenad :) 

Nu ska jag äntligen börja skriva om mitt och Jojos liv så att alla nära och kära som är ute på världen har lättare att följa med vår utveckling. Det kommer främst att handla om vår vardag, träningar och tävlingar. Tankar kring ridsporten och hästlivet. Vi ska se om denna väldigt otekniska människa klarar av att uppdatera och skriva texter på en bloggportal istället för med penna i dagbok. Ibland kommer texterna kanske på finska, lite beroende på ämnet och om temat känns lättare att skriva på finska. Sakta men säkert kommer sidan också att uppdateras med bilder och nya texter :)