Photoshoot 9.10

Jojo har alltid fått (läs hamna) ärva all utrustning av sina "storasyskon" Djobi och Ronja. Oftast brukar det handla om använda schabrak och borstar, men nu har Jenni blivit av med sina finaste tävlingstäcken och gett dem åt Jojo. Som enda krav och begäran var att fotografera Jojo med dessa täcken. Sagt och gjort!

Jag ville ha en vacker höstdag med trevliga färger i bakgrunden. En stund funderade jag även på att knoppa Jojo, men eftersom hon blivit friserad för Jennis visit en vecka tidigare kände jag att hon väl kan representera sig själv med sitt naturliga utseende. Vi tog flera bilder av alla täcken, men nedan ser ni de allra finaste. Vissa av dem var verkligen dyrbara, och jag vet inte om jag direkt täcks gå med ett "Senioriderby 2012", "Grand Prix Young Rider 2005" eller "Hamina Bastioni" på Jojo. Men sen å andra sidan, de är ju Jojos syskon som varit duktiga och skaffat dem, så hon kan väl använda de med gott samvete. Dessutom är de av för fin kvalitet för att bara ligga bortglömda i en låda.

Panda bjuder på sig själv i bakgrunden!

Fastän jag själv säger det med annaggin vad fin hon är! Dock tycker jag hon börjar bli lite väl rund, men jag har ju gött på henne inför vintern sen augusti, så inte undra på att hon börjar ha mage... Det svåraste med dagens fotografering var absolut att få Jojo att se vettig ut. Jag hade morötter och långpiska samt plastpåsar för att få hennes öron spetsade och blicken alert. Slutligen viftade och hoppade jag framför henne med en stor Ikea kass i luften, trots det reagerade hon inte det minsta. Vadå miljötränad häst? 

Jojo on vuosien saatossa saanut periä "isosiskojensa", Djobin ja Ronjan, tavaroita. Kaikkea harjoista huopiin, mutta Jennin alkukesä visiitillä saimme kasan kisaloimia! Ainoa pyyntö ja vaatimus oli kuvauttaa Jojo niiden kanssa. Sanottu ja tehty! 

Varasin hienon syyspäivän ja aikaa kuvaukseen. Jojo sai olla luonnollisen näköinen, aluksi olin ajatellut lettejä, mutta kaula näyttää ehdottomasti paremmalta ilman. Kuvista näette kuinka hienoja kisaloimia Jojo sai, "Finnderby 2012", "Grand Prix Young Rider 2005" ja "Hamina Bastioni". Monet ovat todella hyvää laatua ja hienoja merkkiloimia. Aluksi ajattelin etten kehtaa käyttää niitä koska Jojo ei niitä ole voittanut, mutta ne ovat liian kallisarvoisia unohdettavaksi kaapin perälle. 

Vaikka olenkin jäävi sanomaan, niin onhan Jojo hienona näissä kuvissa! Massaakin ja melkein mahaa alkaa jo olla, mutta se ei ole ihme, niin kuin olen häntä syöttänyt loppukesästä lähtien. Vaikeinta koko kuvaus sessiossa oli sada edustava ilme Jojosta, terävä ilme ja korvat höröllä. Olin varustautunut porkkanoin, juoksutusraipan ja muovipussien kanssa, mutta lopuksi hyppelin suuren sinisen Ikea kassin kanssa suoraan neidin nenän edessä, eikä hän edes lotkauttanut korvaansa! On minulla vaan niin turvallinen hevonen joka ei pienimmästäkään hätkähdä!

8.10 Ridning i höstsolen

Efter Jennis goda tips red jag under videoövervakning cirka en vecka senare. Meningen var att göra samma övningar som med Jenni, och uppnå samma känsla. Jojo var dock inte alls av samma åsikt... Först var hon så otroligt långsam och lång, varefter jag tog spöet i handen och då var hela världen förstörd för Jojo. Hon blev snabb och kort, istället för att få ett bra tempo. Dessutom blev hon så otroligt hård framtill att det blev svårt att rida henne. Dock förösökte jag jobba på med att få stora steg, ha starka ytterhjälper och minska och förstora mina vägar (främst cirklar och volter) för att få henne mellan skänklarna.

Detta fungerade nog inte riktigt, och efter 40 minuter gav jag upp och jobbade endast i skritten. Den fick vi även på video.

Noin viikko Jennin käynnin jälkeen päätin ratsastaa samoja tehtäviä ja saada sama fiilis kuin silloin. Jojo ei tosin ollut yhtään samaa mieltä, eikä tehnyt mitään mitä pyysin. Aluksi hän oli hidas ja pitkä, kun otin raipan käteeni herätelläkseni häntä, hän alkoikin pinkomaan täysiä. Löysästä hevosesta tuli nopea, lyhyt ja pinkeä. Koetin ratsastaa samoja tehtäviä kuten Jennin kanssa, suurentaa ja pienentää uria, pitää vahvat ulkotuet ja saada aikaan isoja askelia. 40 minuutin kuluttua annoin periksi, ja tein töitä vain käynnissä.

2.10 Träning för Jenni

I år har vi haft turen att få vara under Jennis öga två gånger! Först under våren/försommaren och nu i oktober. Det är rena rama himlen för mig. Jenni har sett oss under alla dessa 7-8 år som jag och Jojo har jobbat tillsammans och är oersättlig för oss. Hon ger allti en massa bra tips, förbättringsförslag, konkreta råd och ridövningar, en massa motivations- och egoboost och även massa klappar, kramar och morötter.

Jag har alltid en sån prestationsångest inför henne, jag vill ju att vi med Jojo ska visa vårt bästa och hur mycket vi har gått frammåt. Tyvärr lyckas detta inte alltid, men man kan iallafall inte skylla på att jag inte försöker. Hur låter mjölksyra, ömma lårmuskler (yttre-, inre- och övrelår), kramp i vaderna, ont i knäna och övrekroppen totalt stel efter träningen? Och då jobbade vi bara me flat work?!

Tur var väl att Jojo var mottaglig och stred inte emot minsta lilla, väldigt samarbetsvillig och med en hög arbetsmoral. Dock hade ja stretchat, böjt och verkligen ridit igenom henne dagen innan, allt för att hon skulle vara mjuk och behaglig från början till slut.

Vi jobbade väldigt mycket på böjda spår, volter och cirklar. Poängen var att ha hästen framför och mellan skänklarna. Lättare sagt än gjort! Ytterhjälperna med hand och skänkel var i fokus, att förminska och förstora cirkeln var ett test på att allt fungerade. Dessutom skulle Jojo röra raskt på sig, något som jag ibland själv slarvar med.

Suck och stön, puust vad svårt! Vi lyckades stundvis dock riktigt bra, jag var själv helt nöjd och fick en bra känsla av ridningen. Efteråt och speciellt dagen efter hade jag träningsvärk i hela kroppen... Enjoy the video!

Jenni kävi katsomassa meidän menoa taas lokakuun alussa, mikä oli mahtavaa! Häneltä saa aina hyviä ehdotuksia, rakentavaa kritiikkiä, paljon erilaisia ratsastusharjoituksia, kehuja, taputuksia ja porkkanoita. Jenni on nähnyt meidän matkamme 7-8 vuoden ajan ja on korvaamaton apu arjessamme.

Minulla on aina kovat suorituspaineet kun Jenni tulee käymään. Tämä koska haluan, että pystymme näyttämään parhaimpamme. Tosin aina ei näin käy, mutta ainakaan ei yrittänyttä laiteta. Teimme sileän työskentelyä ja lopputulos oli maitohappoa reisissä, jumittunut selkä, niska ja hartiat, kipeätä polvissa ja kramppeja pohkeissa...

Olin päivää aikaisemmin jumpannut Jojo toden teolla, jotta hän olisi vastaanottavainen ja pehmeä seuraavana päivänä. Jojo oli oikein mukava ratsastaa ja hänellä oli korkea työmoraali sille päivälle.

Ratsastimme paljon kaarevilla urilla, ympyröillä ja volteilla. Tarkoitus oli saada ulkoavut läpi ja hevosen runko taipumaan sisäjalan ympäri. Helpommin sanottu kuin tehty! Lisäksi eteenpäinpyrkimys ja suuret askeleet olivat tärkeässä asemassa. Hevosen piti koko ajan olla pohkeiden edessä ja välissä. Ajoittain onnistuimme ihan hyvin, tosin koko valmennus oli todella rankka ja olimme molemmat ihan puhki samana ja seuraavana päivänä...

Billnäs hopptävlingar 10.9

För att få vår hoppning på rätt spår efter alla dåliga tävlingar hoppade vi en 100 cm klass i Billnäs under småtävlingar den 10 september. Jessica kom med idén eftersom tävlingarna var hemma hos henne och jag hakade på. Jojo var verkligen inte bra under uppvärmningen, men segt som fan red jag och lät henne inte heller stanna vid uppvärmningshindren. Banan hade Jessica byggt med en hel del uppgifter, vilket var riktigt kul, trots att hindren kändes väldigt små. Under ritten var Jojo långsam och lång, men gjorde allt jag bad henne, dock med en fördröjning. Kul var att vi hoppade grundbanan flefritt och kunde alltså fortsätta till omhoppningen, detta sker så sällan för oss eftersom vi alltid tar med oss någon bom. På videon och enligt åskådarna såg Jojo riktigt bra ut, men som jag sa så var hon väldigt långsam med hjälperna trots att hon var noggrann med sina ben. Vi lyckades med en felfri omhoppning och slutligen vann vi klassen. Det var inte en så stor grej att vinna klassen, utan mera få en lyckad hoppbana under innan träningssäsongen.

10 syyskuuta kävimme ratsastamassa Billnäsin pikkukisoissa 100 cm luokan. Jessica oli ehdottanut tätä meille, ja koska kisat olivat lähellä ja Jessican kotitallilla, päätin lähteä. Lämmittelyssä Jojo ei ollut kovinkaan kiva ratsastaa, mutta itse ratsastin sitkeästi enkä antanut hänen tehdä omia päätöksiä. Jessica oli rakentanut radasta haastavan erilaisilla tehtävillä, mikä oli oikein kivaa vaikka esteet tuntuivatkin todella pieniltä. Radan aikana Jojo tuntui todella hitaalta avuille, mutta teki kaiken pyytämäny, tosin viiveellä. Teimme puhtaan perusradan ja siitä sitten vielä puhtaan toisen kierroksen, mikä oli omasta mielestäni todella kivaa koska yleensä otamme aina jonkun puomin mukanamme. Videolla ja katsojien mielestä Jojo näytti mukavalta, vaikka kuten sanoin hän oli todella hidas avuille mutta suoritti tarkasti tehtävät ja oli varovainen jaloistaan. Lopuksi voitimme luokan. Itse luokan voitto ei ollut tärkein vaan se, että saimme yhden onnistuneen esteradan ennen kauden loppua.

Min härliga Jojo som ser ut som en älg ❤