Efter vår tråkiga tävling i Laxpojo hoppade vi några dagar efteråt för Jessica. Och vilken ändrar häst det var! Jojo var snabb om benen, var hela tiden medveten om situationen och försökte sitt yttersta! Slutligen hoppade vi stora hinder, 120 +- och hon kändes som en helt annan häst. Grr med dessa ston... Tyvärr har vi inte den största och bästa banan på video, vår fotograf var mer fokuserad att följa med träningen!
Katastrofikisojemme jälkeen hyppäsimme Jessican avustuksella. Jojo oli aivan eri hevonen! Hön oli tarkka jaloistaan, oli tilanteen tasalla ja koetti koko ajan parhaimpansa. Valmennuksen lopuksi hyppäsimme isoja esteitä +- 120 cm ja Jojo oli todella hyvä. Murr nämä tammat... Viimeisestä radasta ei valitettavasti löydy videota, valokuvaajamme oli keskittynyt seuraamaan valmennusta!
4 september ordnades regionala lagmästerskapen i hoppning i Laxpojo. Jag och Jojo representerade vår förening Väst-Nylands ryttare med tre andra ekipage. Innan anmälningen var jag väldigt tveksam till att anmäla intresse, eftersom Jojo verkligen inte fungerat på banhoppningen. Jessica hoppade Jojo hemma några dagar innan (på stora hinder, vau!) och så red jag några hopp efter.
I uppvärmningen kändes Jojo riktigt bra, sög mot hindren och var allmänt taggad. Banan var på en stor gräsbana, det bästa alternativet för oss. Höjden var på 110 cm. På banan ville Jojo inte alls hoppa. Vi vägrade både på första pch fjärde hindret, vilket såklart resulterade i uteslutning. Väldigt snopet. Jojo drog bromsen i två steg innan, och eftersom gräset var halt var det bara att hoppas att hon hålls på benen. Nedan finns video och en bild av min åsna. Jessica som var banmästare konstaterade även att Jojo bara inte ville hoppa fastän tempo och stegen var utmärkta.
Jag tror vi ska börja med western och sliding stop, det lär bli lätt för oss om vi fortsätter i samma takt.... Vid vägringarna rev Jojo även sönder sitt frambensskydd med brodden och lagade sår åt sig samtidigt...
4 syyskuuta järjestettiin alueiden väliset joukkuemestaruudet esteratsastuksessa. Jojon kanssa edustimme seuraamme kolmen muun ratsukon kanssa. Jessica oli samana viikkona hypännyt Jojolla jonkin verran, joten lähdin suhteellisen luottavaisin mielin matkaan. Tosin Jojo ei sinäkään päivänä halunnut hypätä, ja kielsimme ulos neljännelle esteelle. Vaikka tempo ja ponnistuskohta oli hyvät, ja Jojo tuntui verkassa hyvältä, ei neiti halunnut hypätä. Keskustelimme estevalmentajani kanssa radasta heti jälkeenpäin, eikä hänkään löytänyt selvää syytä kielloille. Kieltojen yhteydessä Jojo repi hokillaan etusuojan rikki ja samalla haavan jalkaansa...
Sista fälttävlingarna och de gick åt skogen så mycket att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Jag är ganska ovillig att gå igenom allt, men ni får en kort version över dagens händelser. Dagen före hade Jojo varit riktigt dålig att rida och jag hade verkligen inga större förväntningar. Under dressyruppvärmningen gick hon inte frammåt det minsta. Hon var långsam och lång och jag fick henne inte snabb med en massa övergångar. Jobbade precis på samma sätt som några dagar innan på Iias träningar. Dressyren var katastrofal och ett verkligt bottennapp. Hon gick inte frammåt utan lunkade på i en lugn takt. När jag kom till att sparka henne ryckte hon sig lite och fortsatte med samma tempo. Galoppen var bättre, som den alltid brukar vara. Dock tyckte inte domarna att det var en helt kass prestation, eftersom vi fick cirka 63 %.
Här försöker jag kämpa på ännu direkt efter dressyren. Jojo ser måttligt nöjd ut...
Banhoppningen gick ju verkligen inte som den skulle. Vi vägrade ut oss på hinder 3. Ni kan själv se videon och bedöma utgående från den. Man borde aldrig säga att något är hästens fel, men vet ni jag hittar inget fel i det jag gör. Jag hämtar henne mitt i prick på hindret, men hon bara bestämmer sig för att inte hoppa. Och nej, det är inte frågan om att hon skulle ha ont, hon hoppar hemma riktigt bra och även terränghinder. Hon bara inte vill.
Här tog vår fälttävlanssäsong slut. Snopet som bara den, men vad gör man.
Viimeiset kenttäkilpailut meidän osalta tehtiin 28.8. Ne menivät niin penkin alle, etten tiedä pitäisikö itkeä vaiko nauraa. En kovin syvällisesti jaksa avata päivän kulkua, mutta saatte lyhyen version. Edellisenä päivänä Jojo oli ollut todella huono ratsastaa eikä minulla ollut yhtään suuria odotuksia. Lämmittelyn aikana Jojo oli hidas ja pitkä, enkä saanut häntä nopeaksi vaikka teinkin paljon siirtymisiä ja samoja tehtäviä kuin kisoja edeltävässä valmennuksessa Iian kansa. Koulurata oli todella huono. Aina kun pääsin potkaisemaan Jojon hereille, hän vain säpsähti ja jatkoi sitten samaa verkkaista tahtiaan. Laukkaohjelma oli parempi, kuten yleensä. Tuomarit tosin olivat yllättävän positiivisä, sillä saimme noin 63 %.
Esterata ei todellakaan mennyt kuten piti, kielsimme esteelle nro 3. Ylläolevan videon perusteella voitte itse tarkastella mikä meni mönkään, ei oikeastaan mikään, Jojo ei vain halunnut hypätä. Tämä on todella rasittavaa, koska hän hyppää hyvin kotona sekä maastoesteillä. Eli kyse ei ole kivusta.
Tähän päättyi meidän kenttäkausi, eikä tälle voi enää mitään sen kummempaa.
Det är redan nästan en månad sedan dessa träningar, så hemskt mycket kommer jag inte mera ihåg. Men jag vill endå bjuda på ett kort filmklipp. Träningen höll hus i Stall Merlitz i Salo, så jag körde dit med Emma som sällskap.
Jojo var på sitt vanliga humör, där om inte allt passar 110 %, stjärnorna och månen är i rätt ordning på himlen och det blåser varm sydlig vind så vill hon inte hoppa. Skämt åsido, men vi hade bra stunder, och sedan katastrofala stunder. Jag kom ner två gånger under träningen, eftersom Jojo stannade framför hindret. Suck och stön. Hon behöver verkligt mycket stöd från ryttaren, och kommer man inte perfekt på hindret duger det inte för prinsessan på ärten. Vi började med några vanliga småhopp på cirka 70 cm där rytmen, galoppen och distansen var det viktigaste. Sedan övergick vi till studsserie med kavalettin, oxrar och bommar där det var meningen att få hästarna snabba med benen och uppmärksamma. Dessa övningar gör Jojo gott då hon måste öppna på kroppen och speciellt få bringan och bogarna öppnade. Slutligen hoppade vi bana på olika höjder.
Piian valmennuksesta on jo melkein kuukausi aikaa, joten kovin paljoa en muista sen päivän valmennuksesta, mutta vähän videomateriaalia löytyy. Valmennus pidettiin Salon Talli Merlitzissä, ja mukaan hoitajaksi ja valokuvaajaksi tuli Emma.
Jojo oli oma itsensä sinä päivänä, mikäli kaikki ei suju hänen tavallaan, tähdet ja kuu eivät ole kohdallaan ja mikäli lämmin etelätuuli ei hemmottele häntä, ei hän halua hypätäkään. Meillä oli sekä hyviä, että huonoja hetkiä. Valmennuksen aikana tulin kaksi kertaa alas, juuri ennen estettä koska Jojo päätti pysähtyä. Jojo tarvitsee todellakin kaiken tuen ratsastajalta, ja mikäli häntä ei tuoda täydellisesti esteelle, ei häntä huvita hypätä. Valmennuksessa aloitimme pienillä noin 70 cm verryttelyhypyillä, joissa oli tarkoitus keskittyä tempoon, laukan laatuun ja etäisyyksiin. Siitä siirryimme jumppasuoralle, jossa oli kavaletteja, oksereita ja puomeja, ja jossa piti saada hevonen nopeaksi jaloistaan ja tarkkaavaiseksi. Nämä harjoitukset ovat usein meille parhaimpia, koska niillä saa Jojon rungon ja kropan auki, ja lavat ylös. Lopuksi hyppäsimme rataa eri korkeuksilla.
I skrivandes stund kommer jag inte ihåg hur Iias dressyrträningar gick den 22 juli, men vilken tur att mamma var med och filmade, så vi ska låta filmen säga sitt. Dock tränade vi mycket på bommar och kavalettin, som stärker Jojos kropp och försnabbar bakbenens arbete och förbättrar koordination.
Iian kouluvalmennuksesta 22 heinäkuuta en muista sen kummempia, mutta annetaan äidin videoiden kertoa. Teimme kuitenkin paljon puomeja ja kavalettiharjoituksia, jotka vahvistavat Jojon kroppaa, nopeuttaa takajalkojen työskentelyä ja parantavat koordinaatiota.
